måndag 13 juli 2009

Ett åtal i ren desperation i ett försök att hinna före Liemannen

Att åtala människor för brott när dessa ändå är på väg att dö är ett tecken på ren desperation, man kan nästan höra folk som skriker någonting i stil med följande: -ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH, ÅÅÅÅÅÅÅÅH, vad FRUKTANSVÄRT!! Nej, vi MÅSTE åtala innan Liemannen hinner före!!!

Snacka om att försöka lura döden, med andra ord.

Jag syftar i det här fallet på en artikel som idag stod på SVT text-tv.

Så här löd den:

Krigsförbrytaren Demjanjuk åtalas

En tysk domstol beslöt idag att väcka åtal mot krigsförbrytaren John Demjanjuk för medhjälp till medhjälp till mord på 28.000 människor.

Den 89-årige Demjanjuk misstänks för att 1943 ha varit en av vakterna i nazisternas utrotningsläger Sobibor i det av Tyskland ockuperade Polen.

Domstolen bedömer att hans hälsa är god nog att klara en rättegång.

Demjanjuk ska enligt många vittnesmål ha varit en brutal och sadistisk vakt. Han emigrerade till USA 1952.
I maj i år utlämnades han till Tyskland.

Men hur har denna domstol resonerat egentligen?

Enligt de amerikanska läkare som har undersökt honom så är han ju dödligt sjuk, och kan därför inte orka med en rättegång.
Hans son har även vittnat om sin faders hälsotillstånd.

Dessutom är detta en aning löjligt, jag syftar nu inte på själva åtalet utan på att en domstol väljer att åtala en person som i princip står med det ena benet i graven medan det andra ligger på dödsbädden.

Varför då denna desperata rättvisehandling? Eller vill man åtala Demjanjuk innan han hinner dö?

I så fall får man nog skynda på med stort S, för Liemannen står redan beredd med sin lie i högsta hugg.

Att Demjanjuk är skyldig till brott är väl inte så mycket att orda om, men han ska ändå snart möta sin skapare och då är det väl ganska meningslöst att åtala honom.

Eller?

Nej, låt honom dö istället, för han lär inte leva tillräckligt länge för att få höra domslutet.

Men andra ord så är det hela bara en massa slöseri med de tyska skattebetalarnas pengar.

Dessutom var det krig när han begick sina brott, och enligt många vakter som jobbade i dessa läger så är det ju känt vad som hände med den som inte lydde order.

Vad hände med den personen då? Jo, han eller hon blev ihjälskjuten.

Så Demjanjuk hade nog inte så mycket att välja på.
Och det har han ju faktiskt inte nu heller.

Men vem är det egentligen som bestämmer här? Jo, Liemannen.
För snart svingar han sin lie igen.

Och det vet denna domstol, det är ju därför som de vill åtala Demjanjuk innan det är försent.
Så det är mycket tveksamt om han kommer att leva tillräckligt länge för att hinna uppleva slutet på rättegången.

Med andra ord, tidpunkten för åtalet är patetisk bortom all begynnelse.

4 kommentarer:

eva sa...

Intresant du skriver!!Håller fullständigt med varför i hela friden slösa en massa pengar på ett krigsbrott när han ändå ska dö snart och han har nog fått sota för det han gjort i hela sitt liv skulle jag tro!!

Karpstryparn sa...

Svar till eva: Precis, det hela är totalt meningslöst, eftersom han ändå ska dö snart. Så varför slösa med skattebetalarnas pengar för att åtala en gammal man som redan är halvvägs ner i graven?

charlotte sa...

Jag håller inte med dig. Tycker förvisso att det är slöseri med pengar men ngnstans måste gränsen dras.. Visst det är möjligt att han sonat sina brott på annat sätt men att se det ur rättviseperspektiv så kläm åt den jäveln säger jag. Vet att vi har lite olika åsikter om det hela men det är det som gör det hela så intressant...

Karpstryparn sa...

Svar till charlotte: Absolut, vi har helt olika åsikter i det här fallet, men å andra sidan så vore det ganska töligt om alla tyckte likadant i allting.