I dagarna väckte Sverigedemokraterna misstroende mot justitieminister Morgan Johansson , en åtgärd som stöttas av Moderaterna, Kristidemokraterna, och Liberalerna. Johansson själv är dock inte särskilt förvånad över detta, istället säger han att han "såg det komma":
.webp)
Detsamma kan man däremot inte säga om statsminister Magdalena Andersson, som blev så förbannad över detta "fräcka tillltag" att hon hotar att avgå om omröstningen går igenom, och då ta hela regeringen med sig:
Att hon inte tycker om detta är fullt förståeilgt, men samtidigt måste hon respektera och acceptera de demokratiska spelreglerna inom politiken. Fast det klart, när hennes företrädare Stefan Löfven inte gjorde det, varför ska hon då göra det?
Och allt detta i "demokratins" namn dessutom.
Så snart har vi väl kaos i riksdagen igen då, en minister fälls, statsministern accepterar inte detta och avgår, en ny statsminister måste utses men alla partier pajkastar varandra i konsten att anklaga varandra för att stödja sig på SD. Och när en statsminister efter mycket om och men har röstats fram så måste personen godkännas av alla partier, för annnars blir det nej igen. Och när någon äntligen blir godkänd så får personen en tid på sig att bilda regering, han eller hon får tre försök på sig, och klarar personen ifråga med det så ger riksdagen talmannen uppdraget att utse en ny statsminister.
Vi har sett denna cirkus förut, och vi kommer att få se den igen.
Och så har Magdalena mage att anklaga den borgeliga sidan för att vara oasvariga så här lagom till årets riksdagsval. Men det är inte Ulf Kristersson som har hotat att avgå, och ta hela den borgeliga sidan med sig om motståndarsidan inte gör som han vill.
Så vem är det då? Ja, det kan ju Magdalena Andersson fundera på..om hon klarar av det alltså!
Relaterat: SD väcker misstroende mot justitieministern
