Vad blir resultatet av de blocköverskridande samtalen mellan Alliansen och Socialdemokraterna?

Igår gick Centerpartiets ledare Annie Lööf ut med att hon och de övriga partiledarna inom Alliansen förbereder blocköverskridande samtal med Socialdemokraterna , detta är tänkt att resultera i att Alliansen och Socialdemokraterna kommer överens om regeringsfrågan och talmansfrågan nästa vecka.
Samtidigt är hon också tydlig med att Sverigedemokraterna ska ha rätt till posten som andre vice talman.
Men vad tycker Stefan Löfven om det sistnämnda? Han har ju hela tiden svurit på att inte ha någonting med SD att göra, skulle Annie Lööfs krav gå igenom så kommer han i så fall att återigen svika sina väljare.
Samtidigt tänker han ändå sitta kvar som statsminister, han har uppenbarligen glömt bort att Alliansen är större än regeringen som ser ut att röstas bort, ja, i alla fall om Alliansen själv får välja.

Men vad är det för "Allians" egentligen? De är ju inte överens på en enda punkt, ja, förutom att de tänker bilda en Alliansregering.
Men för det måste man väl ändå vara överens om allting? Eller? I annat fall blir det ju lite galet.
Eller?
Moderaternas ledare Ulf Kristersson godkänner förresten inte att Vänsterpartiet är en del av det rödgröna blockets mandat , precis som om han skulle bestämma det.
Vem tror han att han är? Gud Fader? Visst, Gud har nog viktigare saker för sig än att ingå i Sveriges riksdag, men ändå.
Däremot har Kristersson en sak gemensamt med Stefan Löfven: Både han och Löfven vill ha ett samarbete med kravet att båda två blir statsminister, ingen av dem tänker ge upp kampen om statsministerposten.
Alltså går inte det heller, för Sverige kan ju inte ha två statsministrar.
Eller?
Och så har vi Per Gahrton då, som är före detta språkrör och en av grundarna av Miljöpartiet, och som vill se Annie Lööf som statsminister .
Annie Lööf själv har dock inte sagt varesig ja eller nej till om hon kan tänka sig att bli statsminister.
Men först måste hon och de övriga partiledarna inom "Alliansen" komma överens med den regering som de tänker rösta bort med hjälp av Sverigedemokraterna som samtliga av de fyra borgeliga partiledarna har sagt att de inte vill ha någonting att göra med.
Och mitt uppe i allt detta propagerar Annie Lööf för att SD ska ha andre vice talmansposten.

Ja, det är verkligen väldigt rörigt i Sveriges riksdag, alltså rörigare än vanligt.
Stackars väljare som röstar på något av partierna i vänsterblocket eller det borgeliga blocket, de har ju ingen aning om vad de röstar på.

Och som om inte det här spektaklet vore nog så ska det vara jämställdhet mellan könen mitt uppe i alltihop också.
Man tar sig verkligen för pannan flera gånger om minst sagt!
Hur kan dessa partiledare snacka om denna sak när de inte står för den själva?
Det finns egentligen bara ett enda sätt för att jämställdhet mellan könen ska fungera mellan Alliansen och Socialdemokraterna, nämligen detta:

Visst, man skulle ju kunna "para ihop" Ebba Busch Thor med Löfven istället, men då skulle Ebba Busch Thor-delen förstöras och kvar skulle då bara bli en ännu fulare Stefan Löfven (om det ens är möjligt att han kan bli det).
Så det får nog duga som det är.
Visst, chansen (eller risken, om man så vill) att en biologisk korsning mellan Stefan Löfven och Annie Lööf skulle kunna bli av är ju visserligen väldigt liten vetenskapligt sett.
Men det här med fakta är ju någonting som en övervägande majoritet av alla representanter för sjuklövernpartierna är resistenta emot.

Ett riksomfattande och välplanerat valfusk kännetecknade valet 2018

I morgon söndag är det en vecka sedan valet 2018 var, ett val som tydligt har präglats av ett mycket omfattande valfusk. Ta bara det här med att valmyndighetens sida kraschade under den kvällen, innan kraschen hade Sverigedemokraterna nästan 24 % av rösterna men när sidan kom tillbaka så var den siffran nere i 17 %:

Detta är dock långt ifrån det enda beviset på valfusk, det finns nämligen hur många som helst. Detta drabbade främst Sverigedemokraterna, men också Alternativ för Sverige och Nordiska Motståndsrörelsen.
Några exempel av många i den stora mängden valfusk:
I Luleåtrakten åkte en ung kvinna till 2 vallokaler och snodde SD:s valsedlar.
På en vallokal i Kil i Värmland blev de röstande tillsagda att inte slicka igen kuverten.
På flera vallokaler i landet gömdes SD:s valsedlar under bordet, på andra håll lades de på särskilda bord som ställdes långt ifrån de andra borden och som doldes bakom skynken, och på ytterligare andra håll slängdes både SD:s och AfS:s valsedlar i papperskorgen.
En socialdemokratisk politiker i Degerfors ringde upp folk och erbjöd 500 kronor för ett personkryss .
En annan socialdemokratisk politiker i Degerfors följde med röstande bakom skärmarna i en förtidsröstslokal .

Men inte bara SD, AfS och NMR drabbades av valfusk. På flera håll rapporterades det om att folk som skulle rösta fick reda på att de redan hade röstat, dessa personers legitimation hade alltså förfalskats och tydligen också deras röstkort.
Att förfalska ett röstkort är naturligtvis betydligt svårare än att förfalska en legitimation, men hur som helst så hade det alltså skett.
Och så har vi den muslimske politikern Ali Khalil som representerade Miljöpartiet och som erbjöd  två moderata politiker 3000 röster mot att personerna skulle ge bygglov till en moske' .

Sammanlagt har nästan 70 anmälningar om valfusk kommit in till Riksenheten mot korruption.

Men Valmyndigheten då? Har den inte något system för att kontrollera valfusk?
Svar nej, i alla fall inte enligt Valmyndighetens chef .
Detta är minst sagt skandal. Det är inte konstigt att en representant för det internationella samarbetsorganet OSSE säger att årets val i Sverige är det mest odemokratiska val han någonsin sett .
Sedan kan Aftonbladet och Dagens Nyheter tjata om konspirationsteorier hur mycket de vill, faktum är att det är de själva som sprider konspirationsteorier.

En sak är i alla fullständigt klar, nämligen följande: Hur man än vrider och vänder på det så går det inte att förneka att årets svenska val har präglats av ett riksomfattande valfusk som också är väl planerat.
Faktan för detta talar nämligen sitt tydliga språk.

Från SVT-programmet "Utfrågningen" av Jimmie Åkesson till EU-debatt mellan honom och Carl Bildt i Agenda

I söndags kväll sändes den sista delen av SVT:s program Utfrågningen, den partiledare som utfrågades denna gång var Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson:

Det var ett mycket intressant sista avsnitt av denna programserie, båda programledarna höll en bra nivå vilket oftast är mer och mer sällsynt nästan oavsett vilket politiskt program som det är frågan om.
Visst, det kanske inte är världens lättaste sak att vara programledare alla gånger, men så fort det gäller politik så ska det med ytterst få undantag ske smutskastning, i alla fall när det gäller Sverigedemokraterna och särskilt då emot Jimmie Åkesson.
Därför var det glädjande att inte så skedde denna gång, de båda programledarna var sakliga, och på det hela taget hade detta sista avsnitt av denna programserie en mycket bra nivå.

Men Jimmie Åkesson själv då? Jo, han var tydlig med vad han vill åstadkomma efter årets val, t ex när det gäller frågor om asyl, lag och ordning, samt en massa andra saker som han blev utfrågad om.
Att som vissa journalister på svenska dagstidningar som t ex Expressen kalla Sverigedemokraterna för ett enfrågeparti som bara har invandringsfrågan på tapeten blir därför inte sakligt, visst, att invandringsfrågan kretsar kring mycket när det gäller SD:s politik är ju sant men bara för det så innebär det inte att man inte har andra frågor.
En sak som var oerhört intressant var när Jimmie Åkesson sade att SD vill sänka skatten rejält för låginkomsttagare, han sade också hur det skulle gå till.
För det här var någonting som man inte har hört eller läst någonting om i media förut, i alla fall inte i politiskt korrekt sådan.
Detta betyder att de som har anklagat SD för att vara ett borgeligt parti inte vet vad de pratar om, det borgeliga blocket fortsätter ju att ha skattesänkningar som en av sina viktigaste frågor.
Och Moderaterna har alltid varit ledande på det ända sedan partiet startade, och är så fortfarande.
Åkesson själv var ju inte riktigt säker på vart han skulle sätta SD:s bricka på planen som fanns i studion när det gäller vart SD står politiskt sett någonstans, istället blev det en kompromiss där brickan visserligen hamnade höger om mittenstrecket men inte så långt ut som Moderaterna.
Istället hamnade den närmare Kristdemokraterna.
Men ändå, man kan inte säga att SD är ett borgeligt parti, i alla fall inte efter i söndags kväll.

Samtidigt kan man heller inte säga att SD är åt vänster, ta bara t ex det här med att partiet vill sänka bensinpriset rejält. Sverigedemokraterna verkar vara det enda av riksdagspartierna som vill göra det, det är i alla fall inget annat parti i riksdagen som har det på sin dagordning.
Ett litet minus för Åkesson var dock att han var så dålig på svensk historia, i alla fall när det gäller de punkter som han fick frågor om.
Samtidigt var det lite kul att ett sådant program hade med frågesport också, jag tror att det var många tittare som tyckte om det som en frisk fläkt.
För jag gjorde det i alla fall.

Så har vi SVT-programmet Agenda som följde efter Aktuellt, där debatterade Jimmie Åkesson och Carl Bildt om EU-frågan:

Men det var en bedrövlig debatt, medans Åkesson betedde sig som folk och bemötte sin motståndare med respekt samt hade sakliga argument för varför han tycker att Sverige ska lämna EU så var Bildt mest i känslomässigt upplösningstillstånd medans han tryckte på med så mycket "fördelar" om EU att det till slut bara blev tjatigt att höra på.
Bildt blev arg på Åkesson och visst, man kan förstå honom i och med att han är en varm anhängare av EU. Det är ju inte för inte som Carl Bildt troligen är den politiker som bidragit mest till att Sverige gick med i EU.
Så det är inte konstigt att detta ämne är så känsligt för honom.
Men finns det fördelar med någonting så finns det ju nackdelar också.
Men detta ville inte Bildt höra talas om, istället körde han med skrämselpropaganda om att ett svenskt utträde ur EU vore negativt. Han berättade också varför det vore det, även "förklaringarna" var skrämselpropaganda samt också lögnpropaganda från honom.

Men inte nog med detta, ånej. Carl Bildt visade också att han är en stark anhängare av att allt ska styras ifrån Bryssel och att inget land som är med i EU ska ha självbestämmande i någon fråga oavsett vilken den än är.
Vad är man om man har en sådan inställning? Jo, en diktator. Visst, det kanske inte går att jämföra honom med Frankrikes president Emmanuel Macron som absurdt påstod att Jimmie Åkesson inte har svenska värderingar utan är skadlig för landet, men ändå.
Nej, då tycker jag faktiskt att Vladimir Putin är mer demokratisk än Macron. Putin är ju för demokrati om man jämför med Macron, Putin lyssnar på folk till skillnad från Macron.
Angående Bildt så hade han dessutom mage att smutskasta Åkesson efter sändningen, detta genom att undra över hur hans föreställningsvärld ser ut.
Detta är dock en fråga som Bildt borde ställa till sig själv, för finge han som han han ville så skulle det inte finnas någon demokrati alls i Europa oavsett vart det än var.
Bildt hade också mage att påstå att Åkesson baktalade Emmanuel Macron. Men Åkesson sade ju bara sanningen om Marcon, vilken uppenbarligen inte Bildt klarade av att höra.

Jaha, det här var min recension av söndagens Utfrågningen och EU-debatten i Agenda det.
Vi får se när jag gör en ny recension.

Relaterat:

Så var partiledarutfrågningen av Jimmie Åkesson - i fyra punkter

Landets ende oppositionsledare - Jimmie Åkesson

Carl Bildts angrepp mot Jimmie Åkesson - efter sändningen

Macron: Jimmie Åkesson är ett hot mot "svenska värderingar"