torsdag 23 augusti 2018

Min syn på gårdagens avsnitt av Uppdrag Granskning vid namn "Dömda för våldtäkt"

Igår kväll sändes Uppdrag Gransknings avsnitt "Dömda för våldtäkt", ett avsnitt som handlade om ett enormt samhällsproblem som dagligen förnekas och mörkas av det politiskt korrekta etablissemanget i Sverige bestående av politiker, journalister och andra makthavare.


Vilket problem är det då? Jo, en stor del av mångkulturen, nämligen den brottsliga del som består i våldtäkter och gruppvåldtäkter som begås av invandrare och "flyktingar" från främst muslimska länder.
Programmet har innan det sändes och efter det sändes både kritiserats och hyllats. Det finns kritiker som helt seriöst (eller rättare sagt oseriöst, eftersom dessa kritiker fortsätter att förneka och mörka hur verkligheten ser ut) menar att avsnittet är missvisande, högerextremt konspiratoriskt och annat struntprat.
En av de som påstår sådant är en viss person som enligt honom själv vet vad han pratar om, nämligen "kriminologen" Jerzy Sarnecki .

Måhända är Sarnecki en legend i sitt eget huvud?

En sak är i alla fall fullständigt klar, nämligen att han ville att avsnittet skulle stoppas på grund av att han i det sade att han själv är en av de människor som har bidragit till att Sverige har denna invandrings- och "flykting"brottslighet.
Att han sedan anser att programmet är ett högerextremt konspirationsprogram som inte ska få finnas säger ännu mer om honom, som sagt, han är en legend i sitt eget huvud.

Två andra personer som uppenbarligen också anser att de vet vad de pratar om, detta trots att allting bevisar motsatsen, är "journalisten" Mathias Ståhle och "justitieminister" Morgan Johansson.
I princip allting som Ståhle sade i avsnittet bevisar tydligt att han anser att det inte finns något våldtäktsproblem i Sverige och att alla som anser att våldtäkter har med kultur och etnicitet att göra är rasister.
Däremot anser han att det är rasistiskt att granska dessa båda saker när det gäller våldtäkter och annan mångkulturell brottslighet.
Mattias Ståhle är alltså inte bara rättshaverist, utan också en riktigt vidrig sådan.
Han är också kvinnohatare, eftersom han uppenbarligen inte bryr sig om de kvinnor som dagligen våldtas i Sverige och även inte har förmågan att försöka förstå det hemska i att våldtas.
Har han fru? Har han någon dotter? Om han så har: Skulle han själv tycka det vore rätt om dessa blev våldtagna?

Och så har vi "justitieminister" Morgan Johansson då, som snudd på slår "statsminister" Stefan Löfven i motsägelsefullhet, inkompetens, rättshaverism och kvinnofientlighet.
Ta bara den tafatta debatt från hans sida i slutet av avsnittet under vilken han ideligen sade emot sig själv hela tiden samtidigt som han stod och hela tiden förnekade det.
Har han aldrig hört sig själv i någon politisk debatt? Inser han inte sin egen motsägelsefullhet och falskhet?
Är även han en legend i sitt eget huvud?
Det är inte konstigt att han fick både stark och saklig kritik från den moderate politikern Tomas Tobe' i debatten.
Men inte bara det, ånej. Invandrarläraren (eller hur man nu ska benämna honom) Mustafa Panshiri, som föreläser för invandrarungdomar från t ex Afghanistan om att man inte får begå våldtäkter och andra grova brott i Sverige, hade en hel del att säga om Morgan Johanssons flathet och falska medmänsklighet.
T ex sade Panshiri att det Morgan Johansson sade i den riksdagsdebatt som var med i avsnittet var ett enda stort svek mot de som blir våldtagna, vilket ju stämmer.

Och så har vi journalisten Joakim Lamotte, som dag ut och dag in lever under en ständig hotbild på grund av att han är en journalist som verkligen inte håller käften om våldtäkter och annan grov brottslighet som begås av invandrare och "flyktingar".
Joakim Lamotte är ett föredöme för alla journalister i Sverige, han räds inte sanningen som en övervägande majoritet av de andra gör. Istället vill han berätta den.
För detta betalar han dagligen ett högt pris, t ex är han tvungen att sova med ett basebollsträ i sitt sovrum och blir kallad för nynazist, stoppas för att hålla föreläsningar på skolor, osv.
Vart är de journalister som säger att man ska backa upp sina kollegor?
Varför är det snacket bortblåst från deras sida när det gäller hotbilden mot honom?

Det finns många frågor när det gäller gårdagens Uppdrag Gransknings-avsnitt, och visst finns det säkert saker som inte kom med i det.
Själv tycker jag att avsnittet är bland de bästa av Uppdrag Granskning någonsin.

Vad tycker ni själva om avsnittet? Ge gärna er syn på det i kommentarsfältet till detta blogginlägg.
Alla kommentarer till det som inte innehåller påhopp och liknande släpps igenom, de som släpps igenom kommer jag att besvara.

Se Uppdrag Gransknings avsnitt "Dömda för våldtäkt" här .

Relaterat:
Ledare: Det är rätt av UG att granska sexbrotten

Sarnecki får hård kritik för sina uttalanden om UG:s dokumentär

Uppdrag Gransknings ansvarige utgivare: Därför granskar vi etnicitet och våldtäkter

tisdag 7 augusti 2018

Angående polisens dödsskjutning av 20-årige Eric Torell med Downs syndrom: Är Dan Eliasson rikspolischef inkognito?

Får poliser vara hur klantiga som helst? Har de ingen skam i kroppen när de gör fel? Ja, den frågan kan man verkligen ställa sig angående att polisen i torsdags morse sköt ihjäl en 20-årig man med Downs syndrom vid namn Eric Torell hållandes en leksakspistol.
Visst, man kan förstå polisen på i alla fall en punkt, nämligen leksakspistolen. Med tanke på hur många brott med vapen inblandade som dagligen begås i Sverige så är det förståeligt om polisen inte kan ta några risker.
Men resten då? Ja, den är naturligtvis under all kritik.
Att man skjuter ihjäl en person som har Downs syndrom är allvarligt nog. Men som om inte det räckte så har det nu kommit fram att den person som polisen var ute efter, i det här fallet en grovt kriminell person som var och är kapabel till lite allt möjligt, redan sitter häktad sedan någon gång i våras.
Kommunikationen inom Sveriges poliskår är uppenbarligen inte den bästa, istället är det fullt berättigat att efter detta ställa sig följande frågor:

Hur ofta pratar poliser med varandra? 
Eller rättare sagt: Hur sällan gör de det?
Visst, fel kan begås, men samtidigt måste det också finnas en gräns för det. För sånt här, ja, det får inte hända.
Men ändå gör det det.


Vem skjuter polisen ihjäl nästa gång?
Kungen? Drottningen?
Eller blir det kanske Stefan Löfven? Visst, det sistnämnda vore väl ingen större förlust, utom för Löfvens fru då, men ändå.

En annan fråga jag ställer mig är om Dan Eliasson är rikspolischef inkognito, eller om han styr Sveriges poliskår på något annat sätt.
För med tanke på att han är en tvättäkta idiot så....
Visst, under hans tid som rikspolischef hände visserligen inte något sånt här, men "sent ska syndarn vakna"som det heter.
Det är därför jag undrar om Eliasson fortfarande styr landets poliskår, fast inkognito då.
Och en sista fråga: Har han vaknat än förresten?

Relaterat:
Svidande kritik mot polisen efter Eric Torells död

Polislärarens kritik efter dödsskjutningen av 20-årige Eric Torell