tisdag 28 november 2017

Riksdagsledamot för Miljöpartiet anklagas för sexuella trakasserier - och för att ha stoppat in sin tunga i en partikollegas bebis

Är Sverigedemokraterna det enda riksdagsparti i Sverige där inga sexuella trakasserier förekommer? Ja, om inte annat så är det i alla fall sällsynt med sådana trakasserier inom SD. Däremot kan man inte säga detsamma om de andra riksdagspartierna, ånej, där flödar istället våldtäkter, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp osv.
Det hela går helt enkelt som en löpeld, ta bara Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet t ex. Och nu har också Miljöpartiet fått "sin del av kakan" (eller ska man kanske säga ordet bebis i Miljöpartiets fall?).
Den miljöpartistiske riksdagsmannen Stefan Nilsson har nu nämligen avslöjats för sexuella trakasserier, i alla fall offentligt:


Men han har inte bara nöjt sig med sexuella trakasserier, ånej. Istället har han gått ett steg längre, nämligen i form av att ha påståtts stoppat in sin tunga i en partikollegas bebis . Hade det inte kommit fram vart han hade stoppat in den någonstans så hade det ju varit lätt att tro att han hade gjort det någon annanstans.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Hade det varit en flicka så hade det väl varit "en bit längre ner på framsidan" så att säga. Och hade det varit en liten pojke så...ja, ni fattar nog själva vart jag menar någonstans.
Men oavsett fram, bak, eller i munnen: Fy faan vilket genomvidrigt äckel till politiker! 

Själv nekar Stefan Nilsson till anklagelserna, han tycks "låtsas som att det regnar". Det enda "regnet" som kommer är väl ifrån hans mun då.

"Åååh, åååh, vilken härlig liten mun. Den ska jag stoppa min stora tunga i!"

Visst, mycket har ju uppmärksammats via kampanjen #MeToo, men aldrig har jag innan den "kom på tapeten" läst eller hört om någon politiskt korrekt makthavare som har stoppat tungan i en liten bebis, och som dessutom inte är hans egen heller.
Äckliga "snuskpellar" på olika ledande poster i samhället finns alltså inte bara inom den politiskt korrekta mediakåren.
För varför skulle just den vara "priviligerad" på något sätt?
Ja, säg det den som kan.

Relaterat:
Riksdagsledamot för MP anklagas för sextrakasserier - tar timeout

MP-riksdagsledamot anklagas för sexuella närmanden


fredag 24 november 2017

#MeToo-kampanjen har gått över styr - handlar inte längre om att uppmärksamma sexuella trakasserier

I början när den s k #MeToo-kampanjen började så tyckte jag det var en bra grej, jag tyckte det var bra att Fredrik Virtanen hängdes ut, jag tyckte det var bra att Martin Timell avslöjades osv. Kort sagt tyckte jag det var bra att män på olika betydande poster som höll på med sexuella trakasserier av olika slag och även hade begått våldtäkter avslöjades som de svin de faktiskt är.
Men när sexanklagelserna mot Lasse Krone'r kom reagerade jag och tänkte följande:
Vad har hans sexuella sms till en kvinna som han sedan blev tillsammans med med #MeToo att göra?
Men sedan tänkte jag inte mer på det.

Men det var det och det här är nu, man kan säga att mitt uppvaknande när det gäller #MeToo-kampanjen började med Lasse Krone'r.
#MeToo-kampanjen handlar inte längre om det som det var tänkt från början, istället har den utvecklats till rena lynchmobbsstämningen och kan jämföras med häxprocesserna i de kristna delarna av världen under framförallt 1400-talet och 1600-talet. Det enda som skiljer är att inte människor avrättas, i övrigt är #MeToo-kampanjen och häxprocesserna väldigt lika varandra.
Visst, om #MeToo verkligen enbart riktade in sig på män där det inte råder något som helst tvivel om de saker de påståtts begått så hade det inte varit så värst mycket att orda om.
Men så är det ju inte, istället anmäls och/eller anklagas vita män till höger och vänster för både det ena och det andra och utmålas som värre och hemskare än ondskan själv. Även en del vita kvinnor anklagas för sextrakasserier och liknande (ta bara Lotta Brome t ex).
Märk också att det enbart är vita människor som anklagas och/eller anmäls (så när som på något enstaka undantag då), om "flyktingar" och invandrare från icke-västerländska delar av världen som begår våldtäkter, sexuella trakasserier och liknande är det nämligen knäpptyst om.
Alltså har #MeToo-kampanjen inte bara gått över styr, den är också genomfalsk och hycklande.
Det senaste exemplet på att den har gått över styr är Lars Ohly :


Missförstå mig rätt, jag försvarar inte Lars Ohly, jag tycker att han är ett jävla svin nästan oavsett vilken situation det än gäller.
Men som sagt, det får ju finnas någon gräns för #MeToo-kampanjen, den har som sagt gått helt åt helvete över styr.
Snart törs väl inte någon vit man ens titta på någon kvinna, och nej, jag skojar faktiskt inte!
För det kan faktiskt bli så.

"Usch vad otäckt, han tittade på mig. Jag anmäler honom och skriker hals i media!"

Och angående Lars Ohly: Det har ju faktiskt inte framkommit vad det är han har gjort för någonting, istället verkar det mer vara "löst snack".
Men men, vi får se vad som händer. Finns det någon orsak till varför han har polisanmälts så ska det naturligtvis utredas och är han skyldig så ska han dömas, inget snack om den saken.
Själv tror jag inte att han har gjort något fel, jag tycker helt enkelt att det är lite genomskinligt.
Och ändå är Lars Ohly ett riktigt svin!
I rest my case.

Uppdaterat kl.18.46 den 24:e november:
Till följd av att Lars Ohly har anklagats för sextrakasserier och också polisanmälts för detta har han nu blivit portad från Vänsterpartiets alla framtida arrangemang.
Att partiet agerar så här är naturligtvis helt rätt, förmodligen ligger det någonting i anklagelserna mot honom.
Och så har vi hans "försvar" mot anklagelserna mot honom, vilket inte är någonting annat än ett försök att försöka få det till att han egentligen inte har gjort något fel. Han skyller nämligen på "det patriarkala samhället" (vad nu det är för någonting). Med andra ord ett misslyckat och dåligt försök att skylla ifrån sig. Stå för vad du har gjort istället, Lars Ohly, var en man (om du kan) och ta ditt straff!
I rest my case återigen.: Lars Ohly portas från Vänsterpartiets möten





fredag 17 november 2017

In memorian: Ian Wachtmeister

I lördags så förlorade Sverige sin förmodligen bäste politiker oavsett parti genom tiderna (jag återkommer till just det med politiker senare i blogginlägget) då denne person gick ur tiden, han var också en av svenskt samhällslivs mest färgstarka människor.
Jag talar naturligtvis om företagsledaren, greven, författaren och också politikern (som sagt) Ian Wachtmeister :


Han var mycket av det som dagens politiker i Sveriges riksdag saknar helt, t ex hade han respekt för de politiska motståndare som han debatterade med och nedlät sig aldrig till varesig personangrepp eller påhopp.
Han hade även karisma, ingav förtroende, hade utstrålning, var saklig, samt hade även humor. Just det sistnämnda är minst lika viktigt som de andra egenskaperna, med humor kommer man långt även om han ibland kanske körde lite väl mycket "drag under galoscherna".
Man minns ju t ex Ny Demokratis musikslogan där en av textraderna löd så här:

"Häng med, häng med,
nu hänger ni med,
Här kommer vi, som hatar allt förmynderi

Häng med, häng med,
vi kämpar och slåss,
För vi har drag, här inunder vår galosch

Vi kör så det ryker med öppna spjäll,
vi ställer till med en jätteskräll"
osv

(undrar om det inte var något med "Elefanterna ska dansa efter vår melodi" på slutet också)

Visst, man kan tycka vad man vill om denna sång, men helt klart är att om samtliga partiledare för dagens riksdagpartier hade haft bara hälften av Ian Wachtmeisters humorpoänger, saklighet, respekt för sina politiska motståndare, osv, så skulle de lyckas mycket bättre.
Den enda som möjligtvis kommer nära hans egenskaper är SD:s partiledare Jimmie Åkesson, i övrigt är det totalt nattsvart.
För när såg man Stefan Löfven vara saklig och ha lite humor senast?
När hörde man Annie Lööf visa respekt för Jimmie Åkesson i en politisk debatt senast?
Och när hörde man en färgstark debatt mellan Jan Björklund, Gustav Fridolin, Jonas Sjöstedt och Ebba Busch Thor senast (förutom alla påhopp då)?
Svaret på dessa tre frågor är aldrig.
Detsamma gäller alla andra som representerar det borgeliga blocket och vänsterblocket, de kan heller aldrig föra en debatt som verkligen är en debatt.

Men åter tillbaka till Ian Wachtmeister.
Inte bara var han författare (t ex skrev han boken Ankdammen i vilken han drev med Sverige och den politik som fördes av hans många politiska motståndare), greve, m.m, han var också en av de ytterst få politiker i Sverige som någonsin haft ett riktigt jobb innan de blev politiker.
Så såg det ut under hans tid som partiledare för Ny Demokrati, och idag är det ännu värre.
För dagens politiker oavsett riksdagsparti har faktiskt aldrig haft ett riktigt jobb.
Till och med Fredrik Reinfeldt hade haft mer ett riktigt jobb än dessa, detta trots att han blev inskolad i politiken direkt och aldrig hade haft ett jobb innan dess han heller.
Och så har vi Miljöpartiets Gustav Fridolin då som enligt egen utsaga började "jobba" som politiker redan när han var 12 år, han kan ju definitivt inte ha haft ett riktigt jobb innan.

Nej, många har mycket att lära av Ian Wachtmeister, ty han var ett föredöme på många olika sätt.
Och det är han fortfarande.

Vila i frid, Ian Wachtmeister.

Relaterat:
Uffe Hansen: Ian Wachtmeister möter Ultima Thules jord

Kristdemokraternas förre partiledare om sin vän Ian Wachtmeister: "Han hade ett mycket gott hjärta"

Ian Wachtmeister är död


fredag 3 november 2017

Regeringen och Moderaterna kritiserar SD:are för Syrienresa - när Stefan Löfven reste till Saudiarabien var det mest tyst

Härom dagen reste två av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter till Syrien, kritiken mot dem kom omedelbart ifrån både regeringen och Moderaterna i form av att det var olämpligt att resa dit på grund av det bl a kunde legitimera landets hänsynslösa regim.
Men det finns också en annan aspekt i det hela, nämligen följande: Få vill väl besöka ett land som mest ligger i ruiner:


Skämt åsido, både Markus Wiechel och Martin Kinnunen har fått motta mycket kritik för resan, och visst, man kan naturligtvis tycka att det är olämpligt av dem att resa till Syrien under rådande omständigheter.
Däremot, när "statsminister" Stefan Löfven, som ju är en av världens sämsta politiker någonsin, reste till Saudiarabien var det väldigt tyst. Någon kritik mot att han reste till en av världens värsta diktaturer fanns inte, och om den fanns så var den i alla fall sällsynt.
Det hela är snarare frågan om att det är just två sverigedemokrater som har rest till Syrien, hade det varit någon representant för något annat riksdagsparti som hade åkt dit (t ex Stefan Löfven) så hade det inte blivit lika livat.

Men Stefan Löfven själv då? Jo, han fattar som vanligt ingenting:



Relaterat:
SD:s Markus Wiechel: "Vi har varit tydliga med att vi inte vill träffa politiker från den syriska regimen"