Efter Feministinspektionens reportage om Robert Aschberg: Aschberg går i pension

Var någonstans gick det snett för Robert Aschberg? Varför blev han antidemokrat? Alla vi som är äldre minns väl hans TV-program Diskutabelt som sändes i slutet av 80-talet (ett misslyckat försök att starta upp programmet gjordes i början av 2000-talet), på den tiden var han en bra journalist. Även under hans tid som programledare för TV3-programmet Insider var han helt okej, och vi ska heller inte glömma Grannfejden i samma kanal.
Men som sagt, någonstans gick det snett, från att ha varit omtyckt och bra utvecklades han till ett riktigt monster som gick in för att göra sitt för att förinta demokratin.
Och nu har monstret gått i pension:

Men varför? Blev medborgarjournalisterna bakom den GS-allierade Youtubekanalen Feministinspektionen för mycket för honom?
Jag tänker nu på det reportage om Aschberg som Feministinspektionen släppte för några dagar sedan på Youtube, och som bara någon timme efteråt tillsammans med kanalen raderades av Youtube efter påtryckningar från honom och Frida Boisen från det utskämda TV-programmet Trolljägarna.
Visst, jag hade heller inte gillat om en massa ljusskygga saker kom fram om mig som person, samtidigt gäller det att tänka längre än vad näsan räcker.
Men det gjorde varken Boisen eller Aschberg, i annat fall borde de ha fattat vad som skulle hända.
Resultatet av att Feministinspektionens Youtubekanal raderades blev nämligen att reportaget om Aschberg spreds fortare än vinden här och var på internet (t ex här , här , här , här , och en massa andra ställen). Skarp kritik mot hans unkna agenda riktades också från väldigt olika håll, t ex från den kända internettidningen Newsvoice .
Även utländsk media har uppmärksammat reportaget om Robert Aschberg.

Men vad är det då som är så känsligt? Vad är det som Aschberg och hans demokratihatande gelikar inte vill att folk ska få reda på om honom?
Jo, detta (saxat från en av de beskrivningar om reportaget som handlar om honom):

"Denna dokumentär innehåller mängder med avslöjanden, bl.a. konfronteras Robert Aschberg med att han köpt barnporrfilmer. Något som han råkar erkänna för Johan Andersson. Det avslöjas även att Robert Aschberg tycker det är ok att ha sex med djur. Dokumentären avslöjar att Robert Aschberg ljugit upprepade gånger, bl.a. om vad som stått i ett avskedsbrev, som låg i anslutning till en person som påstås ha begått självmord. Dokumentären kartlägger hela Robert Aschbergs kontaktnät, som till stora delar består av sexualförbrytare, våldsverkare och mördare. Även frågetecknen kring ”Solvallakungen”, Stieg Larsson och Bechir Rabanis dödsfall tas upp. Vänner och ovänner till Robert Aschberg intervjuas. Flera personer som intervjuas har blivit lurade av att Robert Aschberg skrivit ut checkar utan täckning på nästan ofattbara 500 miljoner kronor. Något som Aschberg slapp straff för eftersom rättssystemet gick på hans påstående om att checkarna var ett ”spel för galleriet”.

Med sådana avslöjanden är det fullt förståeligt att Aschberg & Co gör allt för att försöka stoppa Feministinspektionens reportage om honom, problemet är bara att de är alldeles försent ute.
Borttagandet av både reportaget och kanalen har skapat en storm på alla möjliga ställen på internet (alltså långt ifrån bara de ställen som jag länkat till), och detta är enbart Trolljägarnas eget fel.
För om man inte hade sett till så att Feministinspektionens Youtubekanal och därmed också reportaget ifråga hade raderats så hade mängder med helt vanliga medborgare inte reagerat så kraftigt.
Men ska vi ha demokrati så ska vi ju ha det. Eller hur?
Det är nämligen inte lyckat av politiskt korrekta samhällsomstörtare som t ex "journalister", PK-politiker, och andra liknande makthavare att köra över folk, det kan nämligen slå tillbaka på dem själva.
Och nu har det gjort det igen, den här gången på Robert Aschberg.

Men tydligen klarar han inte av att hantera det här, i annat fall hade han inte tagit pension i det här läget.
Det är för tätt inpå skandalen för att det ska röra sig om någonting annat än en dålig bortförklaring från hans sida. Normalt sett går man ju i pension vid 65 års ålder, det gäller de flesta människor i Sverige och även honom själv.
Så varför väntade han tills först nu? Varför tog han inte pension redan vid 65 års ålder?
Och framför allt: Varför väntade han med att ta pension förrän i samma veva som Feministinspektionens avslöjande reportage om honom uppdagades?
Nej du, Aschberg, den "gubben" går inte!

Relaterat:

Nedstängning av samhällskritiskt Youtubekonto hyllas av minister

Feministinspektionens Twitterkonto

Granskning Sveriges Twitterkonto

Min syn på dödsskjutningarna på Nya Zeeland i fredags

I fredags inträffade ett antal dödsskjutningar på Nya Zeeland, två män (varav en av dem är australiern Brenton Tarrant ) gick då in i två moske'er och sköt ihjäl sammanlagt 50 personer. Detta skedde under fredagsbönen och många här och var i världen var naturligtvis efteråt chockade över det som hänt, inte minst människor på Nya Zeeland då:

Det har vid det här laget skrivits metervis och spekulerats flitigt om vad som är orsaken till dessa dåd och varför de båda männen gjorde det, jag ska därför inte bli alltför långdragen i denna bloggartikel.
Men det man vet är att männen av olika orsaker avskyr religionen islam och de människor som bekänner sig till den, alltså muslimer.
En annan anledning till den dödsskjutning som han själv begick är att Brenton Tarrant ville hämnas den 11-åriga flickan Ebba Åkerlund som var ett av offren för den muslimska terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm då den muslimske terroristen Rakhmat Akilov körde in i en folkmassa med en tung lastbil med dunder och brak. Om jag inte minns helt fel blev lilla Ebba delad, hon gick alltså helt och hållet av på mitten.
Självklart ska islam bort från jordens yta liksom dess utövare, men att göra så som Tarrant och den andre mannen har gjort är helt fel väg att gå. Gör man sådant så är man inte ett dugg bättre än muslimer som spränger folk i luften tillsammans med sig själva, skjuter ihjäl folk på diskotek m.m (tänker t ex på de terrrordåd som skedde i Paris där muslimer sköt ihjäl mängder med oskyldiga människor), avrättar homosexuella enbart för att de är homosexuella, osv.

När det gäller Brenton Tarrant själv så har det gjorts försök att koppla samman honom med nationella människor, Aftonbladet är en av de lögnblaskor som har gjort det och den "antirasistiska" tidsskriften Expo en annan.
Det som dessa bådas hetsande och hatande "journalister" inte tänker på eller bryr sig om är att det finns många olika typer av nationella, det är alltså långt ifrån alla som är nationalsocialister. De allra flesta nationella är nationalister av olika slag, och alltså inte nationalsocialister.
Men Expo, Aftonbladet, Expressen, och andra samhällsomstörtare skyr inga medel för att dra alla över en enda kam. Deras metoder och arbetssätt är minst lika vidriga som de "journalister" på dessa blaskor är.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Sådana tidningar är inte demokratiska, och inte dess "journalister" heller. Däremot är de ett hot mot demokratin och ska bekämpas.
När det gäller Aftonbladet förresten så försöker man få det till att Tarrant är nationell på grund av att han i rätten gjorde en så kallad "vit makt-gest", vad nu det är för någonting.

Vad är då min egen syn på det som har skett på Nya Zeeland? Jo, följande: Det är hemskt det som har skett och man ska ta avstånd ifrån det.
Men man måste också titta på varför det har skett. Dåden är ett resultat av det politiskt korrekta förtryck mot människor världen över som av olika orsaker är emot massinvandring, det brast helt enkelt för Brenton Tarrant och hans kompanjon. Dåden är också ett resultat av det mångkulturella samhället.
För alla, oavsett vad det än gäller, har en gräns. Men alla är inte beredda att, eller i stånd till, att göra något sådant här och tur är väl det.
Världen är nämligen tillräckligt våldsam som den är, ta bara alla muslimska terrordåd t ex.
Nej, varken Tarrant eller hans kompanjon är riktiga nationella, utan bara två vanliga människor som gick "över gränsen". En person som verkligen är nationell skulle aldrig göra något sådant här.
Som sagt, det brast.
Det kan också vara så att någon psykisk deffekt (därmed inte sagt att Tarrant och den andre är galna) kan ha legat till grund för dåden, men om det är så vet vi ingenting om.
Men skulle det komma fram att dessa båda män har det så är inte Aftonbladet, Expo, Dagens Nyheter osv sena att ta upp det, allt för att försöka framställa alla vita människor som psykiskt sjuka mentalpatienter, i alla fall om de är olika sorters nationella och är emot massinvandring.
För precis som vanligt så utnyttjas sådana här hemska dåd av politiskt korrekta svenska medier i politiska syften, och som vanligt så struntar man i de människor som har dött. För det viktigaste är den politiskt korrekta propagandan, inte människoliv.

Relaterat:

New Zeeland shooting: What we know so far

Sammanfattning av dödsskjutningarna på Nya Zeeland

11-åriga Ebba Åkerlunds pappa till Stefan Löfven: Börja sopa framför din egen dörr först

Angående Simon Holmqvists intervju med David Baas: Med psykopatiska "journalister" som Baas behöver den svenska journalistkåren inga fiender

Igår publicerade Nordfront och dess nystartade radiosajt Nordisk Radio en intervju i vilken Nordfronts nyhetsredaktör Simon Holmqvist intervjuvade Expressens "journalist" David Baas:

Men det var en bedrövlig intervju. Holmqvists frågeställningar var det inget fel på, istället var de bra och intressanta medans Baas "svar" däremot var under all kritik. Han klarade nämligen inte av att svara på någonting alls som Holmqvist frågade, istället var han arrogant, otrevlig, robotaktig, och även tafatt. Det verkade faktiskt inte som om han hade någon åsikt alls så politisk aktör han är.
Det här rimmar ju väldigt illa med hur han är i sina artiklar på Expressen, där är han visserligen också arrogant och robotaktig men inte tafatt, och inte heller särskilt otrevlig (det sistnämnda finns det väl helt enkelt inte plats för).
Därför är det väldigt märkligt att han inte klarar av att svara på saker som till och med ett litet barn kan svara på, inte heller klarar han av att bete' sig vuxet när han blir utfrågad.
Men det är långt ifrån första gången som han agerar så här när han blir utfrågad, och det är knappast den sista heller.
Det enda som han egentligen klarade av att visa är att han inte gillar att svara på frågor eller bli kritiserad, varför han har ett jobbtelefonnummer och en mailadress som är kopplat till hans jobb varav båda går att nå honom på övergår därför mitt förstånd. Jag menar, det är ju ingen som tvingar honom att jobba som "journalist".
Jag skulle förresten inte bli ett dugg förvånad över om det är David Baas som är medskyldig till att en sverigedemokrat någon gång efter 2010 på grund av att han blev uthängd i Expressen som rasist och annat liknande (något som han alls inte var) för att han hade skrivit anonyma kommentarer om invandringspolitiken på olika internetsidor fick sitt liv totalförstört av Expressen med bl a ett kraschat företag, upplöst äktenskap m.m, och på grund av allt detta en dag sköt ihjäl sig,
Baas har ju till uppgift att skriva hatiskt och lögnaktigt om Sverigedemokraterna och Nordiska Motståndsrörelsen (den uthängningen tog förresten jag och min programledarkollega Timo upp i avsnitt 74 av Podcast Nationella som släpptes igår).

David Baas är alltså ett fall för TV3-programmet Trolljägarna, han är ju väldigt kaxig och skriver väldigt mycket skit och andra lögner i sina artiklar men när han själv blir utfrågad, ja, då klarar han inte av att stå för sådant som han har skrivit.
Låter detta bekant? Som sagt, han är helt klart ett fall för Trolljägarna så troll han är. Man behöver nämligen inte skriva anonymt för att vara troll, man kan vara det ändå. Och ändå är ju ingen anonym på internet, alla lämnar internetspår efter sig.

Men det är bra att det finns människor som på olika sätt ställer suspekta typer mot väggen som t ex "journalister", politiskt korrekta politiker, och andra politiskt korrekta makthavare som hotar det demokratiska samhället.
Sedan spelar det ingen roll om de människor som ställer dessa mot väggen tillhör Nordiska Motståndsrörelsen, delar av det numera nedlagda medborgarinitiativet Granskning Sverige (varav en del personer inom det fortsätter att vara aktiva), skriver för Samhällsnytt, Fria Tider och andra liknande mediasajter, driver politiska bloggar, politiska poddar, annan opinionsbildning, osv. Och så har vi ju gatuaktivismen också.
Det viktiga är att det finns ett medborgarengagemang mot politiskt korrekta samhällsomstörtare, vad man gör spelar mindre roll.
Det viktigaste är att man gör någonting!
Även jag är en del av detta medborgarengagemang.

Det är skönt att äntligen ha fått en ny programledarkollega i Podcast Nationella

Att podda ensam går, även om det är roligare om man är två. Ni som har följt den eminenta podden Podcast Nationella (vilken även finns på Soundcloud , ITunes , och sidor som är connectade till ITunes) vet att jag har råkat ut för en del motgångar sedan den startade den 1:a juni 2016.
Midelf (som jag drev podden med i början) var med i de första tolv avsnitten, men hoppade sedan av på grund av för hög arbetsbelastning på sitt jobb. Själv tror jag dock att han delvis tröttnade på poddandet, i vilket fall som helst stod jag då plötsligt där helt själv.
Jag hade alltså ingen radiokollega då, så jag stod i valet och kvalet mellan att lägga ned podden eller att fortsätta den. Det sistnämnda krävde dock att jag var tvungen att lära mig en viss sak, jag kan fortfarande inte den saken. Men den fick jag hjälp med, det från oväntat håll men likväl viktigt naturligtvis.
Allt det andra som behövdes för att kunna fortsätta podden lärde jag mig däremot. Innan Max kom in som bisittare i den (ni som har hört de avsnitt som han var med i vet vem jag menar, han började dock som gäst) försökte jag kompensera Midelfs bortfall genom att ha med gäster i podden (en av dem var den kände invandringskritikern och opinionsbildaren Jan Milld ). Men det fungerade inte i längden, istället blev det ett evigt jagande efter gäster varav de flesta tackade nej, och lågan började därför brinna ut.
Det blev ohållbart helt enkelt.

Det var under den hösten som Max började bli min radiokollega i podden, dock som bisittare då eftersom jag redan från början kände att han aldrig skulle passa som programledare. Han var och förblev för dåligt insatt, var tillgjord, oskärpt, hade för dålig koll, ville ofta säga saker som man inte kunde säga om man ville att podden skulle vara seriös (det är ju viktigt att undvika påhopp, skippa svordomar, följa svensk lag, osv), samt en massa annat som inte var bra.
När Max var med hade vi också en del gäster som t ex den välkände NMR:aren Emil Hagberg och den kände gatukonstnären Dan Park .
Men jag irriterade mig på grund av dessa saker mycket på honom, på sätt och vis var det bra att han hoppade av för då kunde jag koncentrera mig på att köra bra podd.
Men även om det gick bra att prata själv i poddavsnitten så saknade jag en ny och bättre radiokollega.

Det var några avsnitt efter Max avhopp som Timo kom in i bilden:

Jag sökte visserligen inte aktivt efter en ny radiokollega just då, men vi kände varandra sedan tidigare och jag började prata med honom om han kanske kunde tänka sig att bli min programledarkollega. Jag berättade också vad som krävdes, t ex skulle den personen som tog över efter Max få mer bestämmande i podden, vara bättre påläst, mer engagerad, osv.
Detta krävdes för att kunna bli min programledarkollega, och alltså inte bisittare som Max var.
Vi bestämde oss därför att Timo skulle vara med i ett avsnitt och se hur det kändes, om allt kändes rätt och personkemin stämde mellan oss så skulle han fortsätta att vara det. Jag menar, personkemin stämmer ju mellan oss in real life, så därför borde den kunna göra det i podden också.
Redan efter första avsnittet stod det klart att han skulle fortsätta driva podden tillsammans med mig, han har nu varit med i bara två avsnitt än men har redan gjort mycket bra ifrån sig. Han hade också hört podden förut och tyckte den var bra.
I och med honom känner jag att Podcast Nationella har hittat tillbaka till den nationella nivå som fanns i podden innan Max kom med, visst, Max gjorde sitt för att podden skulle kunna fortsätta men när han var med i avsnitten var det många gånger ganska rörigt. Och när det gäller förberedelserna inför varje avsnitt så var det faktiskt många gånger ännu värre. Så här i efterhand kan man nog konstatera att det här med radioprateri inte var Max grej riktigt.
Likväl, hade det inte varit för honom så hade den kanske inte fortsatt. Men samtidigt saknar jag honom inte som medarbetare.

Nej, då är Timo mycket bättre, han har allt som Max inte hade.

Så jag ser helt enkelt fram emot fortsättningen av Podcast Nationella, alltså vad som komma ska.
Och det tror jag Timo gör också, det märks att han gillar det.
Visst, han kan säkert bli bättre, men han har fått en väldigt bra start och det kan ingen ta ifrån honom.
En sak som vi båda måste bli bättre på att undvika är att avbryta varandra, men det är nog mer jag som måste lära mig det bättre (tiden med Max när jag var tvungen att rätta honom titt som tätt sitter väl fortfarande i, haha)
Det är helt enkelt bara att se framåt och fortsätta ta lärdom.

Eller uttryckt på ett annat sätt: Framtiden hägrar!