Att större delen av den enorma mängd "flyktingar" från främst Syrien som den senaste månaden har sökt sig till Norden, och särskilt då till Sverige i synnerhet, är oerhört otacksamma för all hjälp de erbjuds och får säger väldigt mycket om dessa människor. För riktiga flyktingar är ju tacksamma.
Dessutom kan de som verkligen är flyktingar inte ta sig någonstans, för det har de varken pengar eller någonting annat till. De är helt enkelt kvar i sina hemländer.
Sedan har vi de som inte vet hur de vill ha det, ta t ex de "flyktingar" från Irak som härom dagen i Åbo i Finland klagade mängder på att det var för kallt, att det inte fanns några kommunikationsmöjligheter, att det inte fanns någon affär osv dit de hade kommit.
Det enda de kunde var att klaga, de borde alltså inte ha åkt från sina hemländer.
Men nu har polletten, om än sent, trillat ner, för nu ska de resa hem igen.
Snacka om att ha beslutsångest alltså! Först åkte de till Finland och behövde hjälp men gillade inte den hjälp som de fick, därför har de nu bestämt sig för att åka hem till Irak.
Men varför stannade de inte kvar där om det nu var så himla bra i Irak? Varför drog de iväg till Norden?
Eller varför kunde de inte ha dragit till ett mer närliggande land som t ex Iran? Det hade ju varit bättre både för dem och för oss häruppe i Norden och Europa, där nere finns det ju ungefär samma kultur, samma folk, samma seder, samma religion osv.
Men visst sjutton, de är ju inga flyktingar. Riktiga flyktingar är ju tacksamma.
http://www.friatider.se/borta-bra-men-hemma-bast-asylsokare-i-finland-vill-hem-igen ,
http://svenska.yle.fi/artikel/2015/10/06/asylsokande-angrar-sig .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar