EU-valet 2019: Nationalismen segrade i årets EU-val och därmed också demokratin

Söndagen den 26:e maj i år, alltså i söndags, var det EU-val i de europeiska länder som ingår i EU, folk i vartenda EU-land i hela Europa utnyttjade sin demokratiska rättighet att rösta i det och allt var frid och frid.

Fast var det frid och fröjd? Nej, faktiskt inte. Visst, det brukar ju heta att EU står för demokrati, men detta märktes knappast denna gång. 

Istället hetsade många från det politiskt korrekta etablissemanget hatiskt och människofientligt emot vad man kallade för "högerextrema", EU-hatare, och annat liknande. 

En del av PK-etablissemangets företrädare gick även så långt att de kallade människor som bryr sig om sina länder för dumma i huvudet, ta bara Jean-Claude Juncker t ex.

Även hemma i Sverige propagerades det flitigt emot människor som hade fräckheten att rösta på vilket parti de ville.

Ta t ex diktatorn Stefan Löfven , demokratihataren Annie Lööf, och deras gelikars evinnerliga tjat om att "vi ska stoppa högerextremismen". För det var likadant här, man ville hindra människor från att rösta på vad de ville.

Kanske var det därför som Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti i detta EU-val (SD är visserligen inget nationalistiskt parti längre, men ändå), och om Socialdemokraterna, Centerpartiet, och vissa andra riksdagspartier inte hade lagt all energi på hatpropaganda och istället försökt föra fram sin egen politik så hade det kanske gått mycket bättre för dem. För trots att Socialdemokraterna knep förstaplatsen i smutskastning så hade de faktiskt lite konkurrens om den, även om vissa av de andra partierna inte ens kom i närheten av dem i det fallet.

De enda partier i Sveriges riksdag som inte körde med grova påhopp mot sina motståndare var faktiskt Sverigedemokraterna och Moderaterna.

De största framgångarna för Europas alla nationalister skedde dock på den europeiska kontinenten, och i de allra flesta av EU:s länder skördade nationalistiska och invandringskritiska partier stora framgångar. Några enkla exempel har vi i bl a Frankrike där Marine Le Pens parti krossade allt motstånd och blev landets största parti.

Även i Ungern, Italien, Polen, och en massa andra EU-länder gick nationalismen starkt framåt, inte minst i Ungern då där Viktor Orbans parti Fidesz fick hela 53 %. 

Och så har vi Lega Nord i Italien då med sina 33 % som därmed blev Italiens största parti.

Men även i andra EU-länder skördade nationalismen och invandringskritiken stora framgångar, t ex i Nederländerna och Finland.

Som en udda "joker" (eller hur man nu ska säga) så har vi Nigel Farages parti Brexitpartiet i Storbritannien som blev landets utan konkurrens allra största parti, och detta trots att landet för några år sedan röstade för ett utträde ur EU och senare i år till slut kommer att gå ur EU.

Men varför var/är detta EU-val så viktigt? Jo, därför att visa PK-etablissemanget med alla sina vidriga hantlangare att folkets vilja är viktig och att den ska respekteras.

Det som är det lustiga i sammanhanget är också vilka som verkligen är demokratiska när det gäller val av olika slag, det är ju väldigt lätt att tro att det är de "goda" krafterna som är det.

Fast det är det aldrig, istället är det alltid de "onda" krafterna som är demokratiska, alltså vi som är nationella av olika slag

Men är vi nationella onda människor? Är vi dåliga människor? 

Är vi farliga människor?

Nej, naturligtvis inte. Däremot är vi sanna demokrater, vi är ju för människors mänskliga rättighet att rösta på vilket eller vilka partier de vill.

Men det är inte de "goda" krafterna som representeras av olika sorters politiska korrekta som är samhällsomstörtare av olika slag som t ex "antirasister", feminister, och andra liknande typer.

Feminister och "antirasister" ja, de vet ju inte ens vad ordet demokrati betyder, detta trots att de ständigt tjatar om att värna om den.

Men när de upptäcker något som inte faller dem i smaken, ja, då ska demokratin bort.

Ta bara t ex "feministen" Soraya Post som så klart och tydligt sent i söndags kväll totalt förkastade demokratin. 

Min egen ståndpunkt då? Tja, själv tycker jag att den redan har kommit fram väldigt tydligt tidigare i detta blogginlägg, men till er som har lyckats missa det så får jag väl ta den en gång till då:

Jag är för att människor ska få rösta på vilket parti eller vilka partier de vill, jag tycker det är en mänsklig rättighet att man ska få göra det.

Men den rättigheten vill det politiskt korrekta etablissemanget med alla sina vidriga hantlangare ta ifrån oss. Därför var/är detta EU-val så viktigt.

Vart står ni själva i denna fråga förresten? Ska folk få rösta på vilket parti eller vilka partier de vill?

Är ni för eller emot? 

Om ni är emot: Varför? Om ni är för: Varför?

Lämna gärna ert svar i kommentarsfältet här nedanför.

Simma lugnt!

I år firar jag 16 år som bloggare - åren går men bloggandet består

År 2019, alltså i år, är ett speciellt år för mig. Sommaren 2003, alltså för 16 år sedan, startade jag nämligen min allra första blogg.
Jag firar alltså hela 16 år som bloggare, det hela gör heller inte saken sämre av att min blogg "Karpstryparn II" den 30:e april i år fyllde exakt 10 år. Jag har haft en hel del olika bloggar genom åren här och var på internet, t ex på vanliga communitys som t ex Lunarstorm och Helgon men också riktiga bloggsajter som t ex den nu mera nedlagda Metrobloggen.se och Blogg.se.
Nu för tiden har jag dock endast en blogg, nämligen denna, men jag har också en blogg på Wordpress.com som jag slutade vara aktiv på i maj förra året (en länk till den bloggen har ni här ). Den bloggen är dock inte nedlagd om nu någon tror det, däremot tröttnade jag på den. Förklaringen till varför jag tröttnade på den hittar ni i dess sista skrivna blogginlägg.

Varför började jag då blogga? Tja, det hela är väl inte konstigare än att jag alltid har gillat att läsa och skriva. T ex var jag från 1996 till år 2000 aktiv insändarskribent på en massa olika dags- och kvällstidningar.
Mina insändare handlade mest om negativa saker som hade med invandring att göra men också om ideologier som t ex kommunism, det var heller inte ovanligt att jag hamnade i explosiva debatter med meningsmotståndare.
Jag minns särskilt en debatt mellan mig och en extrem invandringsförespråkare som slutade med ett påhoppsfyllt insändarsvar från honom, varvid jag svarade tillbaka med samma mynt.
Mitt "mynt" blev dock aldrig publicerat, istället släppte tidningen ifråga inte in mitt insändarsvar.
Men skriva kunde jag ju och ordets gåva hade jag också, därför var det ganska naturligt att jag några år senare startade min första blogg.
Min första blogg ja, den var på det sedan länge nedlagda communityt Lunarstorm (nu kanske en del av er tror jag är i 30-40-årsåldern men i så fall har ni fel, jag fyller faktiskt 51 i år och är nationell sedan tidigt 90-tal).
Anledningen till att jag skapade ett konto där var att jag alltid har gillat att få kontakt med nya människor, unga som gamla. Visst, det var många unga på Lunarstorm, men förvånandevis nog också väldigt många som var i ungefär samma ålder som jag.
Jag var dock aldrig ute efter att påverka folk och är egentligen inte det idag heller, jag ger bara min syn och åsikt på saker som jag skriver om.
Men visst påverkar jag, t ex fick jag en gång en kvinna att byta politisk tillhörighet. När hon började läsa en blogg som jag då hade så var hon vänsterpartist, efter att följt den bloggen under en tid så blev hon sverigedemokrat. Hon och jag pratar fortfarande ibland med varandra, även om det var länge sedan vi pratades vid nu.
Så visst påverkar man oavsett hur man vrider och vänder på det, och detta oavsett om det gäller tal, skrift, eller andra handlingar.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Även om man inte är ute efter att påverka så påverkar man ändå.

Nåväl, i början var mina blogginlägg ganska korta, ungefär att jämföra med tweets, och handlade om ganska alldagliga ämnen som t ex vad jag åt till middag, om jag varit ute och gått osv.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Blogginläggen var ganska meningslösa helt enkelt och hade få läsare.
Men så småningom började jag blogga om saker och ting som hade med politik att göra, och då ökade också läsarskaran. Naturligtvis kom påhoppen också, men de som skrev sådant fick alltid svar på tal ifrån mig.
Så här såg jag förresten ut på den tiden:

 Jag var också ofta inblandad i politiska debatter på andra communitys också, vilket ofta resulterade i att jag blev avstängd. Under ett antal år längre fram var jag också medlem på den nationella forumssidan Nordisk.nu, jag minns särskilt ett tillfälle när jag försvarade en person som var inblandad i ett på den tiden väldigt uppmärksammat mord. Mordet var det mest kända eller ett av de mest kända i modern tid i Sverige, och jag fick mycket skit för mitt försvarande.
Men jag visste saker som de jag diskuterade med inte visste och jag stod på mig. Detta var för övrigt år 2008.

2008 ja, året därinnan i slutet av sommaren 2007 startade jag min första blogg på en riktig bloggsajt, närmare bestämt på Metrobloggen.se. Men det dröjde bara 5 månader innan jag blev avstängd där och nästan anmäld för hets mot folkgrupp för att jag hade skrivit vad jag tyckte om att Turkiet i början av 1900-talet hade bedrivit folkmord (eller folkmordsförsök om man så vill, eftersom folkmordet aldrig fullbordades) på assyrier och armenier.
Avstängningen var bara fjantig och Metrobloggens support kopplade in sina jurister för att utreda om det jag hade skrivit var hets mot folkgrupp. Jag frågade honom då om han inte kände till Auschwitz heller, han sade nämligen innan att han aldrig hade hört talas om folkmordet i Turkiet.
I klartext sade jag följande till honom (citat): "Detta folkmord är allmänt känt, det tillhör allmänbildningen att känna till det. Men då har du väl aldrig hört talas om Auschwitz heller då?
Har man inte hört talas om det ena så har man väl inte hört talas om det andra? Eller?".
Då kom han av sig.
Nåväl, efter en vecka fick jag bloggen tillbaka, men alla blogginläggen var borttagna och de påstod att de höll koll på mig. Minsta lilla skitsak, och jag skulle bli avstängd.
Men folkmord är väl ingen skitsak? Eller? Och nej, jag blev inte anmäld för hets mot folkgrupp, det fanns ju ingenting att anmäla. Annat hade det däremot varit idag, idag döms ju folk för hets mot folkgrupp trots att aldrig någon hets sker, i alla fall inte i Sverige. Och hat sker ju inte det heller, åsikter är inte hat.

Men nu är vi inne på en lite intressant sak, nämligen hat, i i det här fallet näthat.
Har jag, som har bloggat politiskt i så många år, någon gång blivit utsatt för näthat?
Svar ja, det har jag blivit.
Men att kalla det för näthat är lite felaktigt, istället har jag fått 5 tydliga mordhot och 2 hot om grov misshandel på grund av mitt bloggande. Jag har nämligen lite svårt att tro att det inte är frågan om mordhot när man får en kommentar i vilken det står t ex så här:
"Jag ska skära halsen av dig, din jävel, jag vet hur du ser ut".
Får jag kommentarer där frasen "jag vet hur du ser ut" eller "nu vet jag hur du ser ut också" ingår så brukar jag svara "Vilket sammanträffande, det vet jag också". Då brukar det bli tyst.
Men sådant kör jag även med irl, det är alltid kul att se reaktionen.
För jag vet ju faktiskt hur jag ser ut (ha ha ha).

Jag har, som jag skrev i början av detta blogginlägg, haft bloggar på lite olika ställen genom åren, bl a på en bloggsajt som heter Blogg.se. Om ni som läser detta funderar på att starta en blogg där så kan jag bara lugnt säga att jag avråder ifrån att starta en blogg där, Blogg.se är inte en demokratisk bloggsajt.
För det kan den inte vara, jag har två enkla exempel på det:
En gång skrev jag ett blogginlägg där som handlade om aids- och HIV-problemen i Sydafrika, en dag efter att jag hade publicerat det fick jag en abusevarning för det. En administratör för Blogg.se menade att det inte var sant att Sydafrika hade problem med dessa båda välkända sjukdomar.
Det här är ungefär som att inte känna till Turkiets folkmord på assyrier och armenier i början på 1900-talet, Sydafrika har ju förresten fortfarande problem med aids och HIV.
Jag hade en lång diskussion med denne administratör, men det var som att prata med en vägg. Skillnaden var bara att från en vägg får man inga korkade svar.
Samma administratör tog också bort ett annat blogginlägg som jag senare skrev, jag fick en varning för det också och då handlade det om Mona Sahlin. Jag skrev inget elakt eller lögnaktigt om henne, men fick ändå en varning.
Då var måttet rågat från min sida! Jag skrev ett långt mail till den administratören i vilket jag skrev vad jag tyckte om Blogg.se och sidans administratörer, bl a kallade jag sidan för en antidemokratisk bloggsajt som var emot demokrati och dess administratörer för att köra med diktaturfasoner.
Jag skrev även att jag kommer att avsluta min blogg där och radera mitt konto där, men att jag ville att dess administratörer skulle få veta vad jag tyckte. Den som jag skrev detta till skrev att "Ja, det står dig naturligtvis fritt att avsluta din blogg och ditt konto hos oss. Tack för att du valde Blogg.se och hoppas du kommer tillbaka".
Jag bad då personen ifråga att dra käpprätt åt helvete, att köra upp sin ord där solen inte skiner, samt att gå en kurs i demokrati. Därefter avslutade jag bloggen.

Har jag då någon gång bloggat om någonting annat än politik? Ja, faktiskt har jag gjort det.
Förutom politik har jag även ett stort djur- och naturintresse, och jag kan väldigt mycket om sådant. Jag hade en djurblogg en gång på Metrobloggen.se på vilken jag skrev om olika Youtubeklipp med djur i (t ex lammgamar) som jag lade upp. Men den blev inte så långvarig, jag lade ner den efter 1 år ungefär, tyckte det räckte med bara politik.
Kompisar till mig brukar förresten kalla mig för ett vandrande lexikon när det gäller djur och natur, men det tycker jag är att ta i. Men visst, jag kan mycket om sådant, när jag gick i mellanstadiet så gick det ett rykte på den skolan som sade att det jag inte vet om fåglar är inte värt att veta.
Djur- och naturintresset kommer att följa mig i graven, och om det finns ett liv efter döden så kommer jag säkert att vakna upp ur min kista, studera de småkryp som har lyckats ta sig in i den, för att därefter bryta mig loss ur den, och då helt plötsligt tycka att det var tråkigt att en del småkryp dog under utbrytningen.
Men men, den som lever får se.

Nu börjar detta blogginlägg lida mot sitt slut, men innan jag avslutar det så ska jag bara ta upp hur jag tycker att den svenska bloggosfären har utvecklats sedan jag startade min första blogg sommaren 2003.
För det har verkligen hänt mycket sedan dess. När jag började blogga så fanns det knappt några bloggsajter, ville man blogga så fick man använda sig av communitys där en blogg ingick i ens konto. Visst, det fanns en bloggsajt när jag började, men jag fattade inget av den och jag kunde inte så mycket om sådant då. Det jag ville var ju att skriva, och då spelade funktionerna inte så stor roll.
Ärligt talat tycker jag fortfarande inte att de gör det, även om jag genom åren har lärt mig mycket mer om saker och ting som har med bloggande att göra.
Men visst är det viktigt att kunna olika funktioner på bloggar idag, och också att veta om olika typer av bloggar. T ex finns det bildbloggar, vilka jag själv gillar även om jag inte håller på med sådant.
På tal om bloggar förresten så minns jag mycket väl den blogg som är den allra första föregångaren till den invandringskritiska nyhetssidan Samhällsnytt .
Dess första föregångare hette nämligen Politiskt Inkorrekt och fanns från början på Wordpress.com. Jag var en av dem som följde bloggen från dess start, jag fick kännedom om den redan bara någon vecka efter att den startade. Men så småningom blev den avstängd där, och som ett resultat av det så blev Politiskt Inkorrekt en helt egen nyhetssajt med egen domän och egen server.
Den person som drev PI då (som dess förkortning är) hette Gustav (jag minns inte vad han hette i efternamn), men om jag minns rätt så dog han några år efteråt och sidan togs över av en annan person.
Längre fram efter det så lades Politiskt Inkorrekt ner av de som hade tagit över PI, och startades bara några timmar efter nedläggningen upp som Avpixlat. Och sedan slutet av augusti 2017 heter sidan Samhällsnytt.
Så nog har det hänt saker inom den svenska bloggosfären genom åren alltid. Men detta är dock bara ett exempel, det finns fler.

Men nu är detta blogginlägg slut, visst ja, jag höll på att glömma en bild på mig som visar hur jag ser ut idag.
Så här kommer den (jag tycker att jag ser lite bättre ut i black and white, haha):

Blogg blogg på er!

In memorian: Svante Grundberg

I söndags dog den populäre radio- och TV-profilen Svante Grundberg :

I och med hans död miste Sverige en av sina mest folkkära personer. Alla minns vi väl honom som den otursförföljde kanotisten i den första Göta Kanal-filmen, eller som en av de två programledarna i det populära TV-programmet Nattsudd som sändes i SVT på fredagskvällar från mitten på 80-talet till början på 90-talet.
Men han gjorde annat också, t ex körde han och Björn Wallde (som även var programledare för Nattsudd tillsammans med Svante Grundberg) ett radioprogram från början på 90-talet fram tills mitten på det ungefär på söndagskvällar som hette G & W. I det spelades det ganska blandad musik, mest gitarrbaserad sådan, och man hade också med gäster som t ex Lasse "Kurt Olsson" Brandeby, Johannes Brost, och Nisse Hellberg från det gamla skånska rockbandet Wilmer X.
När det gäller G & W så har jag en massa kassettband med det programmet som jag spelade in när det gick, mest en massa prat med Svante Grundberg och Björn Wallde men också med deras gäster och lite musik från det också.

Men just Nattsudd var en klar favorit, och det kommer det alltid att vara. Ja, nog var vi många som gillade Nattsudd, och programmet är still going strong (t ex finns det mängder med avsnitt av det på Youtube):

Men tyvärr har allting ett slut, och Svante Grundberg är saknad av många (inte minst Björn Wallde då som kände honom så länge).
Så tack för den tid du fanns, Svante, och tack för alla goda skratt som du gav så många.

Relaterat:

Nattsudd (1985)

The Non-History of Rock-n Roll - Rockens icke-historia (1990)

Nattsudd (1987)

Nattsudd - Veta Hut