måndag 15 oktober 2018

Regeringsbildandet: Stefan Löfven får uppdraget att "söndra" ännu mer medans Jimmie Åkesson nästan skrattar ihjäl sig

Tidigare idag stod det klart att Stefan Löfven får uppdraget att försöka bilda regering, detta efter att Ulf Kristersson gjort ett totalt fiasko i sina försök att bilda regering.
Och det klart, när man ideligen tjatar om att Alliansen är rätt regeringsalternativ för att sedan gå bakom ryggen på två av sina samarbetspartners i den (närmare bestämt då Jan Björklund och Annie Lööf) och via Facebook gå ut med att vilja bilda en enpartiregering med Kristdemokraterna som stöd, ja, då visar man ju vilken hycklare (en ynklig sådan dessutom) man är.
Inte konstigt att Jan Björklund och Annie Lööf tillsammans med Jimmie Åkesson röstade bort Ulf Kristersson.
Men istället fick alltså diktatorn Löfven idag uppdraget att bilda regering, ja, jag säger ordet diktator eftersom han idag återigen upprepade att han inte tänker avgå som statsminister , detta oavsett vilken sida eller vilka partier som tillsammans kommer att bilda regering.

Och precis som vanligt så fattar Stefan Löfven ingenting, istället är det "IQ Fågelholk" som gäller den här gången också (och som vanligt så är ingen "hemma" den här gången heller):


Nåväl, han får som sagt uppdraget att bilda regering, dock undrar jag om talmannen inte har blandat ihop begreppen lite grann.
Visst, det brukar ju heta "sondera", men i Löfvens fall så är det väl snarare "söndra"?
Eller?
För det är ju det enda han kan, på den punkten är han och Kristersson ganska lika.
Sedan var det ju det här med diktaturfasoner också, men där får Löfven och Kristersson hård konkurrens från Annie Lööf, Jan Björklund, Jonas Sjöstedt, samt Gustav Fridolin & Co i Miljöpartiet.
Det är ju som Per Gudmundson på Svenska Dagbladet säger: Löfven är knappast ens ett alternativ .

Men någon måste ju ändå få uppdraget att bilda regering, frågan är väl bara till vilket pris.
Är det möjligen till priset av att Sveriges alla medborgare bara blir snurrigare och snurrigare i huvudet för varje dag som går? 
För man kan ju lugnt säga att det inte är någon ordning i Sveriges riksdag för fem öre, istället har det gått så långt att inget land i hela världen har kunnat undgå sandlådenivån och kaoset i Sveriges riksdag.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Idiotin i Sveriges riksdag har blivit en världsnyhet!

Och stackars SD:s partiledare Jimmie Åkesson då, som vid det här laget borde ha dött av skratt.
Han kan inte ha det lätt inte, tänk bara att varje morgon behöva knipa ihop käften så mycket det går för att inte dö av skratt.:

"Hmmm, vad har denna dag i sitt sköte tro? Har de andra partiledarna kommit någon vart idag tro, eller står de fortfarande kvar och stampar i sina patetiska försök att låtsas som om jag och mitt parti inte finns?"

Angående det där sista förresten så var ju Stefan Löfven idag väldigt noga med att påpeka att han kommer att bjuda in samtliga riksdagspartier till samtal och att ödmjukhet och kompromisser kommer att krävas från samtliga.
Eller rättare sagt: Från alla utom honom själv ska ödmjukhet och kompromisser gälla, för att prata med SD går inte det. Ånej, där är det tvärstopp!
Men så är ju Stefan Löfven diktator också.

onsdag 3 oktober 2018

Kommer Ulf Kristersson att lyckas bilda regering, eller lider han och de andra partiledarna i Alliansen och det rödgröna blocket av extrem OCD?

Till slut är det bestämt vem som ska bilda regering, talmannen Andreas Norle'n har nu utsett moderatledaren Ulf Kristersson till regeringsbildare.
Men sandlådenivån i riksdagen är inte ändrad för det, istället fortsätter den som förut.


Ingen av partiledarna vill prata med SD:s partiledare Jimmie Åkesson som fortsätter att vara tydlig med att Sverigedemokraterna kommer att fälla varje regering som inte tänker prata med dem eller ge dem någonting.
För varför skulle han inte vara det? Till skillnad från de andra partiledarna i riksdagen är Jimmie Åkesson demokratisk. Sverigedemokraterna är riksdagens enda demokratiska parti medan de andra partiledarna är emot demokratin, vägrar lyssna på väljarna och respektera dem, samt befinner sig så långt bort från väljarna som det över huvudtaget är möjligt.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Hela det rödgröna blocket och hela det borgeliga blocket har tappat kontakten med demokratin, man är bara ute efter makt och förkastar demokratin totalt.
Det finns ingen självkritik, ingen analys, utan bara ett enda stort maktbegär .
Däremot är det tydligen väldigt viktigt att skrika och gapa åt SD, det hela är mer likt gapiga och skrikiga ungar i en sandlåda än att försöka vara seriös.:


Sett ur denna synpunkt kommer det att bli väldigt svårt för Ulf Kristersson att bilda regering, han har ju bara två veckor på sig och med tanke på hur låst läget är så krävs det väldigt mycket.
Självklart borde alla partiledarna i riksdagen sätta sig ner och samtala, man borde helt enkelt lyssna på vad talmannen säger.
Men det vägrar man att göra, det kan talas med alla utom Jimmie Åkesson och SD. För där går gränsen.
Samtidigt har de andra partiledarna mage att säga att det är viktigt med demokrati och att man ska respektera väljarna, och så gör de det inte själva!

Man undrar ju om samtliga partiledare och riksdagsledamöter i det borgeliga blocket och det rödgröna blocket har tittat några gånger för mycket på den kända westernfilmen "Den gode, den onde, den fule" från 1965 med Clint Eastwood i en av huvudrollerna.
I en av scenerna i filmen säger nämligen banditen som kallas för "råttan" följande till Blondie (som spelas av Clint Eastwood):

-När snaran börjar dras åt kan man känna hur Djävulen biter en i arslet!

Nu undrar jag om den meningen har satt sig i skallen på Ulf Kristersson & Co i Alliansen (som nu är så splittrad som det bara går) och de självutnämnda "demokraterna" i det rödgröna blocket.
Lider de av tvångstankar allihopa, alltså OCD ?
Tror de att Jimmie Åkesson ska bita dem i deras arslen?
För man kan ju knappast säga att det står rätt till i skallen på dem.
Istället är det uppenbarligen viktigare för dem att försöka stoppa SD på alla håll och kanter än att leda landet.
Men så är ju ingen i det borgeliga blocket och det rödgröna blocket för demokrati heller, så jag är inte särskilt förvånad över deras diktatur- och förintelsefasoner.

Off topic:

Här följer några länkar om hälsoprodukter, gå gärna in och kolla. Vem vet? Ni kanske hittar någonting som ni tycker är intressant.:

http://www.nutrifii.com/Anneli

http://www.jouveskin.com/Anneli

http://www.puritii.com/Anneli

http://www.reviive.com/Anneli

http://www.priimeoils.com/Anneli

onsdag 19 september 2018

Vad blir resultatet av de blocköverskridande samtalen mellan Alliansen och Socialdemokraterna?

Igår gick Centerpartiets ledare Annie Lööf ut med att hon och de övriga partiledarna inom Alliansen förbereder blocköverskridande samtal med Socialdemokraterna , detta är tänkt att resultera i att Alliansen och Socialdemokraterna kommer överens om regeringsfrågan och talmansfrågan nästa vecka.
Samtidigt är hon också tydlig med att Sverigedemokraterna ska ha rätt till posten som andre vice talman.
Men vad tycker Stefan Löfven om det sistnämnda? Han har ju hela tiden svurit på att inte ha någonting med SD att göra, skulle Annie Lööfs krav gå igenom så kommer han i så fall att återigen svika sina väljare.
Samtidigt tänker han ändå sitta kvar som statsminister, han har uppenbarligen glömt bort att Alliansen är större än regeringen som ser ut att röstas bort, ja, i alla fall om Alliansen själv får välja.

Men vad är det för "Allians" egentligen? De är ju inte överens på en enda punkt, ja, förutom att de tänker bilda en Alliansregering.
Men för det måste man väl ändå vara överens om allting? Eller? I annat fall blir det ju lite galet.
Eller?
Moderaternas ledare Ulf Kristersson godkänner förresten inte att Vänsterpartiet är en del av det rödgröna blockets mandat , precis som om han skulle bestämma det.
Vem tror han att han är? Gud Fader? Visst, Gud har nog viktigare saker för sig än att ingå i Sveriges riksdag, men ändå.
Däremot har Kristersson en sak gemensamt med Stefan Löfven: Både han och Löfven vill ha ett samarbete med kravet att båda två blir statsminister, ingen av dem tänker ge upp kampen om statsministerposten.
Alltså går inte det heller, för Sverige kan ju inte ha två statsministrar.
Eller?
Och så har vi Per Gahrton då, som är före detta språkrör och en av grundarna av Miljöpartiet, och som vill se Annie Lööf som statsminister .
Annie Lööf själv har dock inte sagt varesig ja eller nej till om hon kan tänka sig att bli statsminister.
Men först måste hon och de övriga partiledarna inom "Alliansen" komma överens med den regering som de tänker rösta bort med hjälp av Sverigedemokraterna som samtliga av de fyra borgeliga partiledarna har sagt att de inte vill ha någonting att göra med.
Och mitt uppe i allt detta propagerar Annie Lööf för att SD ska ha andre vice talmansposten.

Ja, det är verkligen väldigt rörigt i Sveriges riksdag, alltså rörigare än vanligt.
Stackars väljare som röstar på något av partierna i vänsterblocket eller det borgeliga blocket, de har ju ingen aning om vad de röstar på.

Och som om inte det här spektaklet vore nog så ska det vara jämställdhet mellan könen mitt uppe i alltihop också.
Man tar sig verkligen för pannan flera gånger om minst sagt!
Hur kan dessa partiledare snacka om denna sak när de inte står för den själva?
Det finns egentligen bara ett enda sätt för att jämställdhet mellan könen ska fungera mellan Alliansen och Socialdemokraterna, nämligen detta:


Visst, man skulle ju kunna "para ihop" Ebba Busch Thor med Löfven istället, men då skulle Ebba Busch Thor-delen förstöras och kvar skulle då bara bli en ännu fulare Stefan Löfven (om det ens är möjligt att han kan bli det).
Så det får nog duga som det är.
Visst, chansen (eller risken, om man så vill) att en biologisk korsning mellan Stefan Löfven och Annie Lööf skulle kunna bli av är ju visserligen väldigt liten vetenskapligt sett.
Men det här med fakta är ju någonting som en övervägande majoritet av alla representanter för sjuklövernpartierna är resistenta emot.

lördag 15 september 2018

Ett riksomfattande och välplanerat valfusk kännetecknade valet 2018

I morgon söndag är det en vecka sedan valet 2018 var, ett val som tydligt har präglats av ett mycket omfattande valfusk. Ta bara det här med att valmyndighetens sida kraschade under den kvällen, innan kraschen hade Sverigedemokraterna nästan 24 % av rösterna men när sidan kom tillbaka så var den siffran nere i 17 %:


Detta är dock långt ifrån det enda beviset på valfusk, det finns nämligen hur många som helst. Detta drabbade främst Sverigedemokraterna, men också Alternativ för Sverige och Nordiska Motståndsrörelsen.
Några exempel av många i den stora mängden valfusk:
I Luleåtrakten åkte en ung kvinna till 2 vallokaler och snodde SD:s valsedlar.
På en vallokal i Kil i Värmland blev de röstande tillsagda att inte slicka igen kuverten.
På flera vallokaler i landet gömdes SD:s valsedlar under bordet, på andra håll lades de på särskilda bord som ställdes långt ifrån de andra borden och som doldes bakom skynken, och på ytterligare andra håll slängdes både SD:s och AfS:s valsedlar i papperskorgen.
En socialdemokratisk politiker i Degerfors ringde upp folk och erbjöd 500 kronor för ett personkryss .
En annan socialdemokratisk politiker i Degerfors följde med röstande bakom skärmarna i en förtidsröstslokal .

Men inte bara SD, AfS och NMR drabbades av valfusk. På flera håll rapporterades det om att folk som skulle rösta fick reda på att de redan hade röstat, dessa personers legitimation hade alltså förfalskats och tydligen också deras röstkort.
Att förfalska ett röstkort är naturligtvis betydligt svårare än att förfalska en legitimation, men hur som helst så hade det alltså skett.
Och så har vi den muslimske politikern Ali Khalil som representerade Miljöpartiet och som erbjöd  två moderata politiker 3000 röster mot att personerna skulle ge bygglov till en moske' .

Sammanlagt har nästan 70 anmälningar om valfusk kommit in till Riksenheten mot korruption.

Men Valmyndigheten då? Har den inte något system för att kontrollera valfusk?
Svar nej, i alla fall inte enligt Valmyndighetens chef .
Detta är minst sagt skandal. Det är inte konstigt att en representant för det internationella samarbetsorganet OSSE säger att årets val i Sverige är det mest odemokratiska val han någonsin sett .
Sedan kan Aftonbladet och Dagens Nyheter tjata om konspirationsteorier hur mycket de vill, faktum är att det är de själva som sprider konspirationsteorier.

En sak är i alla fullständigt klar, nämligen följande: Hur man än vrider och vänder på det så går det inte att förneka att årets svenska val har präglats av ett riksomfattande valfusk som också är väl planerat.
Faktan för detta talar nämligen sitt tydliga språk.

tisdag 4 september 2018

Från SVT-programmet "Utfrågningen" av Jimmie Åkesson till EU-debatt mellan honom och Carl Bildt i Agenda

I söndags kväll sändes den sista delen av SVT:s program Utfrågningen, den partiledare som utfrågades denna gång var Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson:


Det var ett mycket intressant sista avsnitt av denna programserie, båda programledarna höll en bra nivå vilket oftast är mer och mer sällsynt nästan oavsett vilket politiskt program som det är frågan om.
Visst, det kanske inte är världens lättaste sak att vara programledare alla gånger, men så fort det gäller politik så ska det med ytterst få undantag ske smutskastning, i alla fall när det gäller Sverigedemokraterna och särskilt då emot Jimmie Åkesson.
Därför var det glädjande att inte så skedde denna gång, de båda programledarna var sakliga, och på det hela taget hade detta sista avsnitt av denna programserie en mycket bra nivå.

Men Jimmie Åkesson själv då? Jo, han var tydlig med vad han vill åstadkomma efter årets val, t ex när det gäller frågor om asyl, lag och ordning, samt en massa andra saker som han blev utfrågad om.
Att som vissa journalister på svenska dagstidningar som t ex Expressen kalla Sverigedemokraterna för ett enfrågeparti som bara har invandringsfrågan på tapeten blir därför inte sakligt, visst, att invandringsfrågan kretsar kring mycket när det gäller SD:s politik är ju sant men bara för det så innebär det inte att man inte har andra frågor.
En sak som var oerhört intressant var när Jimmie Åkesson sade att SD vill sänka skatten rejält för låginkomsttagare, han sade också hur det skulle gå till.
För det här var någonting som man inte har hört eller läst någonting om i media förut, i alla fall inte i politiskt korrekt sådan.
Detta betyder att de som har anklagat SD för att vara ett borgeligt parti inte vet vad de pratar om, det borgeliga blocket fortsätter ju att ha skattesänkningar som en av sina viktigaste frågor.
Och Moderaterna har alltid varit ledande på det ända sedan partiet startade, och är så fortfarande.
Åkesson själv var ju inte riktigt säker på vart han skulle sätta SD:s bricka på planen som fanns i studion när det gäller vart SD står politiskt sett någonstans, istället blev det en kompromiss där brickan visserligen hamnade höger om mittenstrecket men inte så långt ut som Moderaterna.
Istället hamnade den närmare Kristdemokraterna.
Men ändå, man kan inte säga att SD är ett borgeligt parti, i alla fall inte efter i söndags kväll.

Samtidigt kan man heller inte säga att SD är åt vänster, ta bara t ex det här med att partiet vill sänka bensinpriset rejält. Sverigedemokraterna verkar vara det enda av riksdagspartierna som vill göra det, det är i alla fall inget annat parti i riksdagen som har det på sin dagordning.
Ett litet minus för Åkesson var dock att han var så dålig på svensk historia, i alla fall när det gäller de punkter som han fick frågor om.
Samtidigt var det lite kul att ett sådant program hade med frågesport också, jag tror att det var många tittare som tyckte om det som en frisk fläkt.
För jag gjorde det i alla fall.

Så har vi SVT-programmet Agenda som följde efter Aktuellt, där debatterade Jimmie Åkesson och Carl Bildt om EU-frågan:


Men det var en bedrövlig debatt, medans Åkesson betedde sig som folk och bemötte sin motståndare med respekt samt hade sakliga argument för varför han tycker att Sverige ska lämna EU så var Bildt mest i känslomässigt upplösningstillstånd medans han tryckte på med så mycket "fördelar" om EU att det till slut bara blev tjatigt att höra på.
Bildt blev arg på Åkesson och visst, man kan förstå honom i och med att han är en varm anhängare av EU. Det är ju inte för inte som Carl Bildt troligen är den politiker som bidragit mest till att Sverige gick med i EU.
Så det är inte konstigt att detta ämne är så känsligt för honom.
Men finns det fördelar med någonting så finns det ju nackdelar också.
Men detta ville inte Bildt höra talas om, istället körde han med skrämselpropaganda om att ett svenskt utträde ur EU vore negativt. Han berättade också varför det vore det, även "förklaringarna" var skrämselpropaganda samt också lögnpropaganda från honom.

Men inte nog med detta, ånej. Carl Bildt visade också att han är en stark anhängare av att allt ska styras ifrån Bryssel och att inget land som är med i EU ska ha självbestämmande i någon fråga oavsett vilken den än är.
Vad är man om man har en sådan inställning? Jo, en diktator. Visst, det kanske inte går att jämföra honom med Frankrikes president Emmanuel Macron som absurdt påstod att Jimmie Åkesson inte har svenska värderingar utan är skadlig för landet, men ändå.
Nej, då tycker jag faktiskt att Vladimir Putin är mer demokratisk än Macron. Putin är ju för demokrati om man jämför med Macron, Putin lyssnar på folk till skillnad från Macron.
Angående Bildt så hade han dessutom mage att smutskasta Åkesson efter sändningen, detta genom att undra över hur hans föreställningsvärld ser ut.
Detta är dock en fråga som Bildt borde ställa till sig själv, för finge han som han han ville så skulle det inte finnas någon demokrati alls i Europa oavsett vart det än var.
Bildt hade också mage att påstå att Åkesson baktalade Emmanuel Macron. Men Åkesson sade ju bara sanningen om Marcon, vilken uppenbarligen inte Bildt klarade av att höra.

Jaha, det här var min recension av söndagens Utfrågningen och EU-debatten i Agenda det.
Vi får se när jag gör en ny recension.

Relaterat:

Så var partiledarutfrågningen av Jimmie Åkesson - i fyra punkter

Landets ende oppositionsledare - Jimmie Åkesson

Carl Bildts angrepp mot Jimmie Åkesson - efter sändningen

Macron: Jimmie Åkesson är ett hot mot "svenska värderingar"

torsdag 23 augusti 2018

Min syn på gårdagens avsnitt av Uppdrag Granskning vid namn "Dömda för våldtäkt"

Igår kväll sändes Uppdrag Gransknings avsnitt "Dömda för våldtäkt", ett avsnitt som handlade om ett enormt samhällsproblem som dagligen förnekas och mörkas av det politiskt korrekta etablissemanget i Sverige bestående av politiker, journalister och andra makthavare.


Vilket problem är det då? Jo, en stor del av mångkulturen, nämligen den brottsliga del som består i våldtäkter och gruppvåldtäkter som begås av invandrare och "flyktingar" från främst muslimska länder.
Programmet har innan det sändes och efter det sändes både kritiserats och hyllats. Det finns kritiker som helt seriöst (eller rättare sagt oseriöst, eftersom dessa kritiker fortsätter att förneka och mörka hur verkligheten ser ut) menar att avsnittet är missvisande, högerextremt konspiratoriskt och annat struntprat.
En av de som påstår sådant är en viss person som enligt honom själv vet vad han pratar om, nämligen "kriminologen" Jerzy Sarnecki .

Måhända är Sarnecki en legend i sitt eget huvud?

En sak är i alla fall fullständigt klar, nämligen att han ville att avsnittet skulle stoppas på grund av att han i det sade att han själv är en av de människor som har bidragit till att Sverige har denna invandrings- och "flykting"brottslighet.
Att han sedan anser att programmet är ett högerextremt konspirationsprogram som inte ska få finnas säger ännu mer om honom, som sagt, han är en legend i sitt eget huvud.

Två andra personer som uppenbarligen också anser att de vet vad de pratar om, detta trots att allting bevisar motsatsen, är "journalisten" Mathias Ståhle och "justitieminister" Morgan Johansson.
I princip allting som Ståhle sade i avsnittet bevisar tydligt att han anser att det inte finns något våldtäktsproblem i Sverige och att alla som anser att våldtäkter har med kultur och etnicitet att göra är rasister.
Däremot anser han att det är rasistiskt att granska dessa båda saker när det gäller våldtäkter och annan mångkulturell brottslighet.
Mattias Ståhle är alltså inte bara rättshaverist, utan också en riktigt vidrig sådan.
Han är också kvinnohatare, eftersom han uppenbarligen inte bryr sig om de kvinnor som dagligen våldtas i Sverige och även inte har förmågan att försöka förstå det hemska i att våldtas.
Har han fru? Har han någon dotter? Om han så har: Skulle han själv tycka det vore rätt om dessa blev våldtagna?

Och så har vi "justitieminister" Morgan Johansson då, som snudd på slår "statsminister" Stefan Löfven i motsägelsefullhet, inkompetens, rättshaverism och kvinnofientlighet.
Ta bara den tafatta debatt från hans sida i slutet av avsnittet under vilken han ideligen sade emot sig själv hela tiden samtidigt som han stod och hela tiden förnekade det.
Har han aldrig hört sig själv i någon politisk debatt? Inser han inte sin egen motsägelsefullhet och falskhet?
Är även han en legend i sitt eget huvud?
Det är inte konstigt att han fick både stark och saklig kritik från den moderate politikern Tomas Tobe' i debatten.
Men inte bara det, ånej. Invandrarläraren (eller hur man nu ska benämna honom) Mustafa Panshiri, som föreläser för invandrarungdomar från t ex Afghanistan om att man inte får begå våldtäkter och andra grova brott i Sverige, hade en hel del att säga om Morgan Johanssons flathet och falska medmänsklighet.
T ex sade Panshiri att det Morgan Johansson sade i den riksdagsdebatt som var med i avsnittet var ett enda stort svek mot de som blir våldtagna, vilket ju stämmer.

Och så har vi journalisten Joakim Lamotte, som dag ut och dag in lever under en ständig hotbild på grund av att han är en journalist som verkligen inte håller käften om våldtäkter och annan grov brottslighet som begås av invandrare och "flyktingar".
Joakim Lamotte är ett föredöme för alla journalister i Sverige, han räds inte sanningen som en övervägande majoritet av de andra gör. Istället vill han berätta den.
För detta betalar han dagligen ett högt pris, t ex är han tvungen att sova med ett basebollsträ i sitt sovrum och blir kallad för nynazist, stoppas för att hålla föreläsningar på skolor, osv.
Vart är de journalister som säger att man ska backa upp sina kollegor?
Varför är det snacket bortblåst från deras sida när det gäller hotbilden mot honom?

Det finns många frågor när det gäller gårdagens Uppdrag Gransknings-avsnitt, och visst finns det säkert saker som inte kom med i det.
Själv tycker jag att avsnittet är bland de bästa av Uppdrag Granskning någonsin.

Vad tycker ni själva om avsnittet? Ge gärna er syn på det i kommentarsfältet till detta blogginlägg.
Alla kommentarer till det som inte innehåller påhopp och liknande släpps igenom, de som släpps igenom kommer jag att besvara.

Se Uppdrag Gransknings avsnitt "Dömda för våldtäkt" här .

Relaterat:
Ledare: Det är rätt av UG att granska sexbrotten

Sarnecki får hård kritik för sina uttalanden om UG:s dokumentär

Uppdrag Gransknings ansvarige utgivare: Därför granskar vi etnicitet och våldtäkter

tisdag 7 augusti 2018

Angående polisens dödsskjutning av 20-årige Eric Torell med Downs syndrom: Är Dan Eliasson rikspolischef inkognito?

Får poliser vara hur klantiga som helst? Har de ingen skam i kroppen när de gör fel? Ja, den frågan kan man verkligen ställa sig angående att polisen i torsdags morse sköt ihjäl en 20-årig man med Downs syndrom vid namn Eric Torell hållandes en leksakspistol.
Visst, man kan förstå polisen på i alla fall en punkt, nämligen leksakspistolen. Med tanke på hur många brott med vapen inblandade som dagligen begås i Sverige så är det förståeligt om polisen inte kan ta några risker.
Men resten då? Ja, den är naturligtvis under all kritik.
Att man skjuter ihjäl en person som har Downs syndrom är allvarligt nog. Men som om inte det räckte så har det nu kommit fram att den person som polisen var ute efter, i det här fallet en grovt kriminell person som var och är kapabel till lite allt möjligt, redan sitter häktad sedan någon gång i våras.
Kommunikationen inom Sveriges poliskår är uppenbarligen inte den bästa, istället är det fullt berättigat att efter detta ställa sig följande frågor:

Hur ofta pratar poliser med varandra? 
Eller rättare sagt: Hur sällan gör de det?
Visst, fel kan begås, men samtidigt måste det också finnas en gräns för det. För sånt här, ja, det får inte hända.
Men ändå gör det det.


Vem skjuter polisen ihjäl nästa gång?
Kungen? Drottningen?
Eller blir det kanske Stefan Löfven? Visst, det sistnämnda vore väl ingen större förlust, utom för Löfvens fru då, men ändå.

En annan fråga jag ställer mig är om Dan Eliasson är rikspolischef inkognito, eller om han styr Sveriges poliskår på något annat sätt.
För med tanke på att han är en tvättäkta idiot så....
Visst, under hans tid som rikspolischef hände visserligen inte något sånt här, men "sent ska syndarn vakna"som det heter.
Det är därför jag undrar om Eliasson fortfarande styr landets poliskår, fast inkognito då.
Och en sista fråga: Har han vaknat än förresten?

Relaterat:
Svidande kritik mot polisen efter Eric Torells död

Polislärarens kritik efter dödsskjutningen av 20-årige Eric Torell