söndag 16 december 2018

Gustaf Fridolin är bra på att anklaga SD för att hota demokratin - att hans eget parti hotar demokratin struntar han i

Igår gick Miljöpartiets Gustav Fridolin ut och anklagade via en debattartikel i Aftonbladet Sverigedemokraterna för att vara ett hot emot demokratin .
Hur han kan påstå det är mycket märkligt, inte minst då med tanke på att SD inte har en massa islamister inom partiet. Men det har däremot Miljöpartiet, alltså är det Miljöpartiet som är ett hot emot demokratin.
Samtidigt försöker MP profilera sig som ett parti som är för HBT-människor. Hur rimmar det med att man har mängder med islamister i partiet? Jo, väldigt illa, eller rättare sagt extremt illa till och med.
Det är alltså väldigt lätt att tro att Gustav Fridolin inte har koll på så värst mycket...fast det har han ju inte heller:


Och hur tänker förresten Stefan Löfven som vill bilda regering med Miljöpartiet? Vill han inte få egen majoritet?
Vill han fortsätta att driva en minoritetsregering som hela tiden måste sträcka ut handen till andra partier för att kunna få igenom något av sina förslag? Ja, det verkar faktiskt inte bättre.
Samtidigt är situationen absurd på ett annat sätt, i onsdags röstades ju en borgelig budget igenom trots att Sverige ännu inte har någon statsminister.
Så vem kommer att leda landet? Vem kommer att bli statsminister? Jo, ingen alls. Så har det i alla fall sett ut ända sedan årets valnatt, och så verkar det fortsätta att se ut.
Istället blir ett nyval bara mer och mer aktuellt, det är inte konstigt att talmannen förbereder sig för ett sådant .

Som om detta inte vore nog så går nu Stefan Löfven ut och påstår att hans parti gör Sverige tryggare .
Ska man skratta eller gråta åt detta? Löfven är ju den mest dåligt orienterade partiledare som riksdagen någonsin har sett, att dessutom i det kaosläge som riksdagen befinner sig i gå ut och säga en sådan sak gör inte chanserna för honom att bli statsminister större.
Vore jag Stefan Löfven så skulle jag lägga av med kaxigheten och börja se saker ur rätt perspektiv istället. Men för det krävs en person som inte heter Stefan Löfven, och någon efterträdare till honom finns ju inte.
Det sistnämnda är dock inte så konstigt. För vem vill ta över en partiledarpost som ens företrädare har smutskastat så grovt? Inte många, gissar jag, om ens någon.
Men problemen i riksdagen är större än , alla riksdagspartiledare utom Jimme Åkesson har del i det, ingen av dem är oskyldig på något sätt.
T ex står ju ingen av dem fast vid något som han eller hon säger eller har sagt. Jag är glad att jag inte röstar på något parti i det borgeliga blocket och vänsterblocket, för då hade jag bara blivit snurrig i huvudet. Hälsa är ju viktigt, som alla vet.
Angående kaoset i riksdagen så skulle man faktiskt kunna sammanfatta det så här:


Det är bara det att det inte finns några genier i Sveriges riksdag, därför faller den sammanfattningen lika hårt och tungt som några ton tegelsten!

måndag 3 december 2018

Angående det fortsatta kaoset i riksdagen: När ska talmannen anlita organisationen Missing People för att hitta en regering?

Igår stod klart att riksdagens talman ger Stefan Löfven mer tid på sig att bilda regering, ett beslut som är minst sagt absurdt.
Och förresten, varför får Löfven över huvudtaget en andra chans att bilda regering? Har man inte lyckats första gången så ska man naturligtvis inte få en ny chans.
Detta gäller förresten alla partiledare i riksdagen, inte bara Stefan Löfven alltså. Men är det kaos i riksdagen som ingen i den vill lösa så är det.
Det här kaoset hade lätt kunnat undvikas om någon eller några av partiledarna hade "sänkt sina hästar" och pratat med Jimmie Åkesson, istället vill man hellre fortsätta att ha antidemokratiskt kaos.

Sedan har vi Annie Lööf och Jan Björklund också som nu definitivt har svikit sina väljare väldigt rejält, detta på grund av den utsträckta handen till Löfven om att kunna stötta honom som statsminister.
Men för att de ska öppna möjligheten för honom att bli det så kräver både Björklund och Lööf att Löfven ska lägga sig platt och överge en socialdemokratisk politik till förmån för en borgelig.
Och så fattar varken Annie Lööf eller Jan Björklund varför de fortsätter att tappa mest förtroende bland väljarna.
Hur dumma i huvudet är de egentligen? Och hur dum i huvudet är Stefan Löfven om han tackar ja till deras krav? Visst, jag tror inte att han kommer att göra det, men jag skulle samtidigt inte bli förvånad om han gör det.
Tre saker har i alla fall han, Björklund, och Annie Lööf gemensamt:
1: De sviker ideligen sina väljare.
2. De är fullständigt maktgalna (vilket ju sammanfaller med punkt 1).
Och 3: De är antidemokrater (vilket ju sammanfaller med både punkt 1 och 2).

Dessutom har alla partiledare i det borgeliga blocket och vänsterblocket mage att dagligen propagera för att människor i Sverige måste respektera varandra.
Hur sjutton kan de propagera för det när de själva inte ens klarar av att respektera varandra i riksdagsdebatter?
Samma partiledare har också mage att propagera för att det är viktigt med demokrati.
Men hur har de mage att propagera för det när de vägrar prata med SD och i och med detta bevisar att de själva inte står för demokrati?
Det är inte utan att man undrar över om det inte faktiskt börjar bli dags för riksdagens talman att göra följande:



Relaterat: Förtroendet för Lööf rasar

torsdag 15 november 2018

Insamling av lekspadar till samtliga partiledare i vänsterblocket och det borgeliga blocket i riksdagen

Med anledning av den fortsatta sandlådenivån i riksdagen så känner jag att det fattas någonting där.
Vad är det då? Jo, lekspadar, alltså små plastspadar som man hade att leka med i sandlådan när man var barn.
Jag har därför startat en insamling av sådana till samtliga partiledare i vänsterblocket och det borgeliga blocket i Sveriges riksdag (den enda som inte behöver någon är Jimmie Åkesson, detta eftersom han är den enda av de åtta riksdagspartiledarna som inte vill ha någon sandlådenivån i riksdagen).
När jag har fått ihop tillräckligt många lekspadar så ska varje partiledare i dessa båda block få ett antal, det är alltså tänkt att alla dessa lekspadar ska skickas in till riksdagen i kuvert som är adresserade till sju av de åtta riksdagspartiledarna där.
Anledningen till att det ska vara flera i varje kuvert är utifall att någon skulle gå sönder när den används, det är ju viktigt med reserver utifall att. Att ha samma färg på dem beroende på vilken partiledare de ska till är också viktigt (ett exempel: Gustav Fridolin får ju gröna lekspadar, då ljusgröna naturligtvis).
För lekspadar behövs uppenbarligen eftersom ingen av dem vill ha någon ordning och reda.
Har ni läsare några sådana plastspadar hemma så skriv några rader om det i kommentarsfältet till detta blogginlägg eller skicka ett mail om det till podcastnationella@outlook.com , så berättar jag vart ni ska skicka ert bidrag.
Jag har själv samlat ihop några stycken, men jag behöver bra många fler än så.

Nu vet ni vad och hur ni ska göra.
Vi ses i sandlådan, alltså Sveriges riksdag (våra plastspadar gör det i alla fall)!


Relaterat:

Riksdagen röstade nej till Kristersson

Talman Andreas Norle'n efter omröstningen i riksdagen

Skickligt spelat, Jimmie Åkesson

Kristerssons lockbete - efter Åkessons budgetbesked

Internt uppror i Liberalerna mot Björklund

Åkesson: Dags för Lööf att bekänna färg

Talmannen ger Annie Lööf sonderingsuppdrag

torsdag 1 november 2018

Kaoset i riksdagen är helt och hållet det borgeliga blockets och vänsterblockets fel - båda sidorna vill fortsätta ha sandlådenivå

Uttrycket "sandlådenivå" har nog aldrig varit så talande som den nivå som fortsätter i riksdagen, samtliga riksdagspartier utom SD vill inte ha demokrati.
Istället är de emot demokrati, ta bara Miljöpartiets påstående påstående från igår om SD. Islamismen inom Miljöpartiet vill man däremot inte prata om, nej, den ska få fortsätta finnas den, det är viktigare att stoppa SD än att värna om kvinnors rättigheter.
Miljöpartiet är lika lite som de andra riksdagspartierna inom 7-klövern intresserade av att se till så att Sverige får en regering, istället går allt ut på att stoppa SD från inflytande.
Problemet för dem är bara att SD har inflytande, det har ju de andra riksdagspartierna sett till genom sin fjantiga ovilja att prata med partiet.
Ja, ingenting tycks vara så farligt som att prata med SD, nej, då är det bättre att landet går åt skogen istället och att Sverige fortsätter att vara världens största skämt i hela omvärldens ögon.
Men hur de andra riksdagspartierna än vrider och vänder sig så har de ändan bak, pratar de inte med SD så får SD inflytande och pratar de med SD så får SD också inflytande.

Vad är det som är så farligt med att prata med SD? Det hela är ju löjligare än löjligast!
Men samtidigt är det bra att de andra riksdagspartierna tydligt visar att de är emot demokrati och för en gångs skull inte är några hycklare.
Fast vänta nu ett litet tag, nu sade jag nog lite fel.
För det är ju så att alla riksdagspartierna säger att de tycker att demokratin är viktig och att alla partierna måste prata med varandra.
Ändå vägrar samtliga av de andra riksdagspartierna att prata med SD, man fortsätter alltså att visa att man är hycklare och man visar också fortsatt att man inte respekterar väljarna.
Istället fortsätter alla riksdagspartierna utom SD att tjata om samarbete över blockgränserna och sviker därmed sina väljare, och som vanligt vill alla samarbeta med varandra fast bara på sina egna villkor.
Med andra ord så kommer inte heller de eventuella regeringskoalitioner som framkom i tisdags att fungera, kaoset i riksdagen fortsätter alltså. Däremot är väldigt troligt att det blir nyval, de två riksdagspartier som kommer att tjäna på det är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Det som partierna måste göra för att komma loss ur detta kaos är följande:

1. Prata med SD och se vilka saker man kan genomföra ihop, alltså vad och vilka saker man har gemensamt med SD. För självklart finns det saker som man har gemensamt med partiet.
2. Sluta upp med att säga att man vill samarbeta med andra partier men bara på ens egna villkor, lägg av med "Jag vill leka med dig, men bara med mina leksaker för annars är du dum"-taktiken.

Men ingen av dessa två saker kan något eller flera av partierna i vänsterblocket och det borgeliga blocket tänka sig att göra, och därför blir det som det blir. Kaoset är alltså helt och hållet deras eget fel.
Sandlådenivån i riksdagen fortsätter alltså:


Relaterat:

Talmannen presenterar fyra olika regeringsalternativ

Regeringslöst Sverige kan få socialdemokratisk budget

måndag 15 oktober 2018

Regeringsbildandet: Stefan Löfven får uppdraget att "söndra" ännu mer medans Jimmie Åkesson nästan skrattar ihjäl sig

Tidigare idag stod det klart att Stefan Löfven får uppdraget att försöka bilda regering, detta efter att Ulf Kristersson gjort ett totalt fiasko i sina försök att bilda regering.
Och det klart, när man ideligen tjatar om att Alliansen är rätt regeringsalternativ för att sedan gå bakom ryggen på två av sina samarbetspartners i den (närmare bestämt då Jan Björklund och Annie Lööf) och via Facebook gå ut med att vilja bilda en enpartiregering med Kristdemokraterna som stöd, ja, då visar man ju vilken hycklare (en ynklig sådan dessutom) man är.
Inte konstigt att Jan Björklund och Annie Lööf tillsammans med Jimmie Åkesson röstade bort Ulf Kristersson.
Men istället fick alltså diktatorn Löfven idag uppdraget att bilda regering, ja, jag säger ordet diktator eftersom han idag återigen upprepade att han inte tänker avgå som statsminister , detta oavsett vilken sida eller vilka partier som tillsammans kommer att bilda regering.

Och precis som vanligt så fattar Stefan Löfven ingenting, istället är det "IQ Fågelholk" som gäller den här gången också (och som vanligt så är ingen "hemma" den här gången heller):


Nåväl, han får som sagt uppdraget att bilda regering, dock undrar jag om talmannen inte har blandat ihop begreppen lite grann.
Visst, det brukar ju heta "sondera", men i Löfvens fall så är det väl snarare "söndra"?
Eller?
För det är ju det enda han kan, på den punkten är han och Kristersson ganska lika.
Sedan var det ju det här med diktaturfasoner också, men där får Löfven och Kristersson hård konkurrens från Annie Lööf, Jan Björklund, Jonas Sjöstedt, samt Gustav Fridolin & Co i Miljöpartiet.
Det är ju som Per Gudmundson på Svenska Dagbladet säger: Löfven är knappast ens ett alternativ .

Men någon måste ju ändå få uppdraget att bilda regering, frågan är väl bara till vilket pris.
Är det möjligen till priset av att Sveriges alla medborgare bara blir snurrigare och snurrigare i huvudet för varje dag som går? 
För man kan ju lugnt säga att det inte är någon ordning i Sveriges riksdag för fem öre, istället har det gått så långt att inget land i hela världen har kunnat undgå sandlådenivån och kaoset i Sveriges riksdag.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Idiotin i Sveriges riksdag har blivit en världsnyhet!

Och stackars SD:s partiledare Jimmie Åkesson då, som vid det här laget borde ha dött av skratt.
Han kan inte ha det lätt inte, tänk bara att varje morgon behöva knipa ihop käften så mycket det går för att inte dö av skratt.:

"Hmmm, vad har denna dag i sitt sköte tro? Har de andra partiledarna kommit någon vart idag tro, eller står de fortfarande kvar och stampar i sina patetiska försök att låtsas som om jag och mitt parti inte finns?"

Angående det där sista förresten så var ju Stefan Löfven idag väldigt noga med att påpeka att han kommer att bjuda in samtliga riksdagspartier till samtal och att ödmjukhet och kompromisser kommer att krävas från samtliga.
Eller rättare sagt: Från alla utom honom själv ska ödmjukhet och kompromisser gälla, för att prata med SD går inte det. Ånej, där är det tvärstopp!
Men så är ju Stefan Löfven diktator också.

onsdag 3 oktober 2018

Kommer Ulf Kristersson att lyckas bilda regering, eller lider han och de andra partiledarna i Alliansen och det rödgröna blocket av extrem OCD?

Till slut är det bestämt vem som ska bilda regering, talmannen Andreas Norle'n har nu utsett moderatledaren Ulf Kristersson till regeringsbildare.
Men sandlådenivån i riksdagen är inte ändrad för det, istället fortsätter den som förut.


Ingen av partiledarna vill prata med SD:s partiledare Jimmie Åkesson som fortsätter att vara tydlig med att Sverigedemokraterna kommer att fälla varje regering som inte tänker prata med dem eller ge dem någonting.
För varför skulle han inte vara det? Till skillnad från de andra partiledarna i riksdagen är Jimmie Åkesson demokratisk. Sverigedemokraterna är riksdagens enda demokratiska parti medan de andra partiledarna är emot demokratin, vägrar lyssna på väljarna och respektera dem, samt befinner sig så långt bort från väljarna som det över huvudtaget är möjligt.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Hela det rödgröna blocket och hela det borgeliga blocket har tappat kontakten med demokratin, man är bara ute efter makt och förkastar demokratin totalt.
Det finns ingen självkritik, ingen analys, utan bara ett enda stort maktbegär .
Däremot är det tydligen väldigt viktigt att skrika och gapa åt SD, det hela är mer likt gapiga och skrikiga ungar i en sandlåda än att försöka vara seriös.:


Sett ur denna synpunkt kommer det att bli väldigt svårt för Ulf Kristersson att bilda regering, han har ju bara två veckor på sig och med tanke på hur låst läget är så krävs det väldigt mycket.
Självklart borde alla partiledarna i riksdagen sätta sig ner och samtala, man borde helt enkelt lyssna på vad talmannen säger.
Men det vägrar man att göra, det kan talas med alla utom Jimmie Åkesson och SD. För där går gränsen.
Samtidigt har de andra partiledarna mage att säga att det är viktigt med demokrati och att man ska respektera väljarna, och så gör de det inte själva!

Man undrar ju om samtliga partiledare och riksdagsledamöter i det borgeliga blocket och det rödgröna blocket har tittat några gånger för mycket på den kända westernfilmen "Den gode, den onde, den fule" från 1965 med Clint Eastwood i en av huvudrollerna.
I en av scenerna i filmen säger nämligen banditen som kallas för "råttan" följande till Blondie (som spelas av Clint Eastwood):

-När snaran börjar dras åt kan man känna hur Djävulen biter en i arslet!

Nu undrar jag om den meningen har satt sig i skallen på Ulf Kristersson & Co i Alliansen (som nu är så splittrad som det bara går) och de självutnämnda "demokraterna" i det rödgröna blocket.
Lider de av tvångstankar allihopa, alltså OCD ?
Tror de att Jimmie Åkesson ska bita dem i deras arslen?
För man kan ju knappast säga att det står rätt till i skallen på dem.
Istället är det uppenbarligen viktigare för dem att försöka stoppa SD på alla håll och kanter än att leda landet.
Men så är ju ingen i det borgeliga blocket och det rödgröna blocket för demokrati heller, så jag är inte särskilt förvånad över deras diktatur- och förintelsefasoner.

Off topic:

Här följer några länkar om hälsoprodukter, gå gärna in och kolla. Vem vet? Ni kanske hittar någonting som ni tycker är intressant.:

http://www.nutrifii.com/Anneli

http://www.jouveskin.com/Anneli

http://www.puritii.com/Anneli

http://www.reviive.com/Anneli

http://www.priimeoils.com/Anneli

onsdag 19 september 2018

Vad blir resultatet av de blocköverskridande samtalen mellan Alliansen och Socialdemokraterna?

Igår gick Centerpartiets ledare Annie Lööf ut med att hon och de övriga partiledarna inom Alliansen förbereder blocköverskridande samtal med Socialdemokraterna , detta är tänkt att resultera i att Alliansen och Socialdemokraterna kommer överens om regeringsfrågan och talmansfrågan nästa vecka.
Samtidigt är hon också tydlig med att Sverigedemokraterna ska ha rätt till posten som andre vice talman.
Men vad tycker Stefan Löfven om det sistnämnda? Han har ju hela tiden svurit på att inte ha någonting med SD att göra, skulle Annie Lööfs krav gå igenom så kommer han i så fall att återigen svika sina väljare.
Samtidigt tänker han ändå sitta kvar som statsminister, han har uppenbarligen glömt bort att Alliansen är större än regeringen som ser ut att röstas bort, ja, i alla fall om Alliansen själv får välja.

Men vad är det för "Allians" egentligen? De är ju inte överens på en enda punkt, ja, förutom att de tänker bilda en Alliansregering.
Men för det måste man väl ändå vara överens om allting? Eller? I annat fall blir det ju lite galet.
Eller?
Moderaternas ledare Ulf Kristersson godkänner förresten inte att Vänsterpartiet är en del av det rödgröna blockets mandat , precis som om han skulle bestämma det.
Vem tror han att han är? Gud Fader? Visst, Gud har nog viktigare saker för sig än att ingå i Sveriges riksdag, men ändå.
Däremot har Kristersson en sak gemensamt med Stefan Löfven: Både han och Löfven vill ha ett samarbete med kravet att båda två blir statsminister, ingen av dem tänker ge upp kampen om statsministerposten.
Alltså går inte det heller, för Sverige kan ju inte ha två statsministrar.
Eller?
Och så har vi Per Gahrton då, som är före detta språkrör och en av grundarna av Miljöpartiet, och som vill se Annie Lööf som statsminister .
Annie Lööf själv har dock inte sagt varesig ja eller nej till om hon kan tänka sig att bli statsminister.
Men först måste hon och de övriga partiledarna inom "Alliansen" komma överens med den regering som de tänker rösta bort med hjälp av Sverigedemokraterna som samtliga av de fyra borgeliga partiledarna har sagt att de inte vill ha någonting att göra med.
Och mitt uppe i allt detta propagerar Annie Lööf för att SD ska ha andre vice talmansposten.

Ja, det är verkligen väldigt rörigt i Sveriges riksdag, alltså rörigare än vanligt.
Stackars väljare som röstar på något av partierna i vänsterblocket eller det borgeliga blocket, de har ju ingen aning om vad de röstar på.

Och som om inte det här spektaklet vore nog så ska det vara jämställdhet mellan könen mitt uppe i alltihop också.
Man tar sig verkligen för pannan flera gånger om minst sagt!
Hur kan dessa partiledare snacka om denna sak när de inte står för den själva?
Det finns egentligen bara ett enda sätt för att jämställdhet mellan könen ska fungera mellan Alliansen och Socialdemokraterna, nämligen detta:


Visst, man skulle ju kunna "para ihop" Ebba Busch Thor med Löfven istället, men då skulle Ebba Busch Thor-delen förstöras och kvar skulle då bara bli en ännu fulare Stefan Löfven (om det ens är möjligt att han kan bli det).
Så det får nog duga som det är.
Visst, chansen (eller risken, om man så vill) att en biologisk korsning mellan Stefan Löfven och Annie Lööf skulle kunna bli av är ju visserligen väldigt liten vetenskapligt sett.
Men det här med fakta är ju någonting som en övervägande majoritet av alla representanter för sjuklövernpartierna är resistenta emot.