tisdag 1 augusti 2017

Kuggnäsfestivalen 2017

Så var det då återigen dags för mig att göra en recension av Kuggnäsfestivalen, denna helt fantastiska musikfestival som verkligen har precis allt som en festival ska ha. Som ni vet så var det ingen förra året, men i år var det det. Arrangörerna av Kuggnäsfestivalen är verkligen värda allt vad lovord och beröm heter, de gör ett enormt bra jobb.
Nåja, nog snackat om det.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Håll i hatten, för nu kör vi!

I torsdags kväll åkte jag från Värmland tillsammans med 2 andra glada värmlänningar, resan ner gick bra från början till slut. Det var dock ett väldigt tjat från en av dem om Jocke Karlssons nya band Code 291, jag skulle senare samma kväll förstå varför. Code 291 var nämligen det band som inledde årets Kuggnäsfestival, detta inne i lokalen som ligger i anslutning till spelningsområdet.
Nåväl, jag och en av de två kompisarna turades om att köra de c:a 30 milen till Nyköping där festivalen finns, och runt 23.15 var vi äntligen framme.
Det var rejält drag i lokalen där Code 291 spelade, låtar som t ex "European Skinhead Army" och "Dagen Kommer" (den första en cover på en No Remorse-låt, och den andra en cover på en Pluton Svea-låt) revs av tillsammans med Code 291:s egna låtar.
Öl och sprits dracks också i bardelen av lokalen, själv blev jag nästan omedelbart bjuden på en Falcon Export och ett glas Jägermeister så det hela började ju bra.
Men det började redan bra på vägen ner, jag fick nämligen smak ordentligt på Code 291:s skiva "Tolerant today - Dead tomorrow" som spelades nästan hela vägen till Kuggnäs. Jag bestämde mig för att köpa den under helgen, och under lördagen blev det verklighet (det köpet ångrar jag verkligen inte, för det är den bästa skiva jag har hört på länge).

Men jag hade mycket att ta igen i alkoholväg (jag körde ju delvis ner), så hela torsdagsnatten och hela dagen därpå blev ett enda långt festande för mig.
Många nya kontakter knöts, t ex lärde jag känna ett par glada och trevliga killar från brödraskapet Snakebites från Roslagen. Jag träffade också en minst sagt lite "galen" hårdrockare, han hade en rejäl stereo som det spelades allt möjligt i, inte bara hårdrock utan också annan musik.
Han och jag stompade loss rätt rejält till några låtar med Metallica, tomma ölburkar flög hej och villt (vad annars ska man göra med dem, haha?) samt lite annat. Men han och jag snackade också väldigt mycket hårdrock, han var en äkta hårdrockare utav den "gamla stammen", han hade inte mycket till övers för dagens "hårdrock".

Men hur var det på fredagen då? Tja, om torsdagsnatten var lätt att beskriva så var fredagen och dess kväll desto lättare, viss delar av dagen föll bort i minnet (dock inte de viktigaste bitarna) och av dess kväll minns jag nästan inte ett skit.
Detta gjorde att jag missade hela fredagskvällen och alla banden som uppträdde då, t ex Project Oi!, Blå Brigader och Völund Smed (det sistnämnda bandet gjorde förresten sin sista spelning då, men det har de sagt förr också så troligen stämmer det lika "bra" denna gång).
Sångaren Micke i Völund Smed sade förresten under spelningen att "Vi vet att vi inte får spela längre än till kl.02.00, men det skiter vi i!". Bandet körde nämligen istället till kl.02.30, deras uppträdande kan ni se och höra här .

Lördagen däremot blev lite lugnare för mig, jag hade som mål att klämma första ölen först kl.12.00 men törsten tog överhanden redan c:a kl.10.00.
Senare på eftermiddagen uppträdde den fenomenale trubaduren Conny T, jag och några andra skinheads körde lite "tradidadidaj" på en bänk en bit framför scenen till några av hans låtar, ja, det var en härlig stämning helt enkelt.
Och ölen var god den med, samt solen och värmen också förstås.

Vilket band som spelade därefter minns jag inte riktigt, men det var antingen Heroes eller Njord.
Men eftersom jag inte minns vilket av dem som var först så gör jag så här:

Här har ni Heroes:

Och här har ni Njord:

Det jag däremot kommer ihåg är vilket band som äntrade scenen efter dessa båda.
Vilket var det då? Jo, Heidrun:


Deras uppträdande var, enligt mig, det bästa under årets Kuggnäsfestival.
Låtar som t ex "Framåt", "Mediadrev", och "Hämnden" (av vilka de två sistnämnda är Heidruns absolut bästa oavsett vart och när) revs av i ett bra och röjigt tempo.
Ni som vill se och därmed bilda er en egen uppfattning om bandets uppträdande i lördags kväll hittar det här .

Som avslutning på detta års upplaga av Kuggnäsfestivalen så klev kvällens, och därmed festivalens absoluta höjdpunkt, nämligen Ultima Thule (med orginalsångaren Bruno Hansen) upp på scenen:


Många tyckte att deras uppträdande var väldigt bra, men det var säkert en del som kanske blev lite besvikna också. Själv trodde jag att det skulle skrika Karolinerna (alltså Bruna Hansens förra band) om Ultima Thule, men så blev inte fallet. 
Däremot blev jag, och säkert en del andra också, lite besvikna över att några av låtarna inte lät som de hade låtit tidigare genom åren.
För min del syftar jag på t ex "Besten" i vilken Bruno i mitt tycke förstörde låten lite, han sjöng inte alls i samma takt som Janne Thörnblom hade gjort. Istället blev refrängen till låten väldigt seg, det kändes helt enkelt inte riktigt bra.
Och någon annan låt blev alldeles för uppspeedad istället (minns dock inte riktigt vilken).

Men saker förändras ju ibland, även om det självklart tydligt och klart både syntes och hördes att det var Ultima Thule man såg. För även om inte riktigt allt var bra så var ändå majoriteten av deras uppträdande det.
På tal om Bruno förresten så fick han sig ett antal goda skratt när en spanjor med väldigt stort och svart skägg (när jag först såg honom så undrade jag faktiskt om Islamiska Staten var på Kuggnäs också, haha) plötsligt hoppade upp på scenen, slet mikrofonen från Bruno och började gapa och skrika i den för full hals. Efter en stund hoppade han rakt ut bland publiken medans Bruno stod kvar och bara skrattade, det såg nästan ut som om han kämpade för att hålla sig för skratt och ett tag trodde jag faktiskt att UT:s spelning skulle brytas en stund på grund av detta, haha!
Men uppträdandet fortsatte. En stund senare skulle spanjoren ha igång mig och stompa loss med mig, men jag var lite för sleten för det. Däremot blev jag nästan döv på ena örat av hans skrikande, att jag stod precis bredvid ena högtalaren gjorde knappast saken bättre.
Men det var en bra spelning.

När Kuggnäsfestivalen i söndags (alltså i förrgår) var slut för i år kände och visste jag i alla fall tydligt en sak:
Nästa år ska jag dit igen, Kuggnäsfestivalen är nämligen festivalernas festival med stort F!

Cheers to you all out there!

Inga kommentarer: