fredag 23 februari 2018

Expressen vill att Egor Putilovs medborgarskap återkallas - den riktiga motiveringen till det är att han skriver för Samhällsnytt

Den senaste tiden har en livlig debatt blossat upp gällande den samhällskritiska nättidningen Samhällsnytts skribent Egor Putilov , han har kritiserats för att ha (och även haft) många olika identiteter sedan han kom till Sverige och påstås även vara en säkerhetsrisk på grund av detta.
Egor Putilov är invandrare från Ryssland, före detta handläggare på Migrationsverket, och journalist:


Nu går en av Sveriges största tidningar, nämligen Expressen, ut och propagerar för att Putilov ska få sitt svenska medborgarskap upphävt och Dagens Nyheter påstår att svenska myndigheter inte har en aning om vem han är.
Men lika lite som båda dessa tidningar har glömt bort varför Egor Putilov kan tänkas ha och även haft flera olika identiteter, lika mycket försöker Expressen dölja den riktiga orsaken till varför de vill att hans medborgarskap upphävs.

Men vi börjar med punkt 1, nämligen den att Putilov har fler olika identiteter.
Vad Expressen struntar i att nämna är att det var Expressen själv som röjde en av hans identiteter, detta trots att hans identitet var skyddad på grund av att han förmodligen har en hotbild mot sig.
Han är ju journalist och i Ryssland är det ganska vanligt att journalister som verkar där har en hotbild hängande över sig, för även om president Vladimir Putin är en bra och rättskaffens ledare för sitt land så är Ryssland ofta inget hälsosamt land för journalister, i alla fall inte sådana som avslöjar saker eller på annat vis luskar reda på sådant som är mycket "hysch-hysch" kring när det gäller Ryssland.
Detsamma gäller journalister som är kritiska till hur Ryssland styrs, i alla fall inhemska sådana, så varför Putilov hade skyddad identitet är ju inte svårt att räkna ut.
Fast i hans fall så är det väl snarare så att han hade flera skyddade identiteter, än bara en enda.
Nåväl, det är i alla förbjudet att röja någons identitet som har goda skäl att ha den skyddad, alltså som Expressen gjorde. Expressen gjorde sig alltså återigen skyldig till lagbrott när man röjde Putilovs identitet.

Så har vi punkt 2, nämligen den riktiga orsaken till varför Expressen vill att Putilovs medborgarskap upphävs.
Vad är den då? Jo, att han är en av representanterna för den samhällskritiska och välkända nättidningen Samhällsnytt . Man gillar helt enkelt inte att Putilov är så effektiv i sina granskande artiklar som han är, men det kan man inte säga och försöker istället få det till att han är en säkerhetsrisk för att på sätt försöka decimera Samhällsnytt. Expressens mål är ju att Samhällsnytt och andra alternativmedier ska försvinna, att Expressen och andra mörkande PK-medier är orsaken till att alternativa medier finns tänker de inte på.
Visst, att Expressen avskyr konkurrens är ju känt sedan länge, men det får väl ändå finnas någon måtta på barnsligheterna.
Fast eftersom den vapenbrottsdömde Thomas Mattsson är chefredaktör för tidningen så finns det tydligen inte det.

Och så har vi det här med att Egor Putilov är invandrare, eller rättare sagt politisk flykting (ja, det är han ju faktiskt.
Är Expressen en rasistisk tidning? Är Thomas Mattsson rasist? Han och hans tidning har ju hängt ut en invandrare som har mycket goda skäl till att ha lämnat sitt hemland.
I annat fall hade ju inte Putilov haft skyddad identitet.
Eller?
Det är alltså Expressen som är en säkerhetsrisk, och inte Egor Putilov.
Men å andra sidan är det ju, som de flesta vet, långt ifrån första gången som Expressen är det.

Relaterat:

Var är SD:s vrede över Egor Putilovs ID-byten?

Ett nytt lågvattenmärke i DN:s agendajournalistik



torsdag 15 februari 2018

Anders Lindberg blir ny politisk chefredaktör på Aftonbladet - är som att låta en vithaj vakta pälssälar

Kommer ni ihåg vad Magnus Härenstam sade på ett ställe i den välkända sketchen "Verkmästarn i magen"? Jo, han sade följande: "-Då börjar fanskapet att dansa!"
Visst, det var ju ett svar på "-När det är som stökigast och rörigast och jävligast på jobbet, vad händer då?", men ändå.
Angående det här med "Då börjar fanskapet att dansa!" så kom jag att tänka på det idag. 
För vad hände idag?
Jo, idag blev Aftonbladets "demokratiska journalist" Anders Lindberg ny politisk chefredaktör på Aftonbladet :


Man kunde inte ha valt någon sämre person för det jobbet, särskilt inte med tanke på att bolagets VD av någon konstig anledning påstod att Lindberg är viktig för det demokratiska samhället.
Men vilket demokratiskt samhälle menar VD:n? Anders Lindberg är ju en av de personer som dag ut och dag in ägnar hela sin vakna tid åt att förstöra det demokratiska samhället, i alla fall i Sverige.
Och så har vi Aftonbladets styrelseordförande då, som hyllar Lindberg som en person som brinner för politiken och håller den demokratiska debatten i Sverige levande.
Det är ju nästan så att man trillar av stolen och sätter kaffet i vrångstrupen när man hör detta!
Visst, att Lindberg brinner för politiken är ju sant. Men brinner han för den demokratiska debatten i Sverige? Svar nej.
Istället vill han "elda upp" den, han vill helt enkelt inte ha någon fri debatt i Sverige oavsett vad det än gäller. 
Anders Lindberg är helt enkelt en "debattstrypare" av sällan skådat slag som inte ens kan stava till orden demokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet, så demokratihatare han är.
Han påstår också att han ska bekämpa den "växande högerpopulismen" i Sverige, han kanske borde börja med att rensa upp på Aftonbladet då.
Men visst sjutton ja, där finns det ju bara populism, och ingen "högerpopulism".
Och vad är högerpopulism då? Tja, "ingen som vet, ingen som vet". Det är som vanligt med andra ord, de som skriker och gapar mest om "högerpopulism" har ingen aning om vad det är för någonting, som vanligt är även detta ord ett påhitt av det politiskt korrekta etablissemanget.

Men åter tillbaka till det här med att Anders Lindberg har blivit ny politisk chefredaktör på Aftonbladet.
Att utnämna honom till det, ja, det är som att låta en eller flera katter vakta möss (eller att låta en vithaj vakta pälssälar, om man så vill). 
Det slutar i kaos helt enkelt, inte bara det utan antidemokratiskt sådant också.
Men Anders Lindberg är ju i gott sällskap, ty på Aftonbladet lyser kompetensen med sin frånvaro bland tidningens medarbetare.
Den enda som har kompetens där är väl möjligtvis kaffemaskinen då.

söndag 11 februari 2018

Vänsterpartiet röstade ja till hudfärgsregister - får blankt nej av SCB

I helgen hade Vänsterpartiet kongress under vilken man röstade ja till ett s k hudfärgsregister, ett register som går ut på att föra statistik över etnicitet, hudfärg, nationell härkomst och trosuppfattning.
Detta register skulle enligt partiet användas till att kartlägga s k diskriminering och synliggöra gruppers utsatthet, undantaget svenskar då.
Men förslaget totalsågas direkt av Statistiska Centralbyrån, alltså SCB, som menar att det inte är tillåtet att samla in statistik över etnisk tillhörighet .
Och det är det ju inte heller.

Däremot för Vänsterpartiets förslag tankarna till rasbiologi.
Man kan verkligen undra över vad Jonas Sjöstedt och hans parti håller på med (visst, det är ju långt ifrån första gången som Vänsterpartiet är motsägelsefulla, men ändå).:


Men samtidigt ska man nog ändå inte bli allt förvånad, jag menar, det är ju Vänsterpartiet vi pratar om.
Om jag inte missminner mig så stödde ju Vänsterpartiet Tysklands ockupation av Norge och Danmark under andra världskriget t ex .

måndag 5 februari 2018

Rossana Dinamarca lämnar politiken - fast ändå inte

Igår skedde en sak inom svensk politik som nog gjorde många förvånade, jag blev det i alla fall. Den vänsterpartistiska politikern Rossana Dinamarca gjorde då klart att hon lämnar både politiken och Vänsterpartiet :


Hon har tydligen funderat länge på att göra detta, hon har hoppat fram och tillbaka, övertalats, ändrat sig igen osv.
Men nu har hon alltså bestämt sig för att lämna.
Fast har hon verkligen det? Med tanke på att hon, sedan hon blivit en av frontfigurerna för Vänsterpartiet, varit mycket viktig för partiet på olika sätt så vore det väldigt konstigt om hon helt plötsligt bara skulle strunta i alltihop och tacka för sig.
Det hela blir inte mindre konstigare av att hon också säger att hon kommer att fortsätta kämpa för en rättvis och feministisk värld. Visst, det påståendet är visserligen att ta sig vatten över huvudet, men jag förstår samtidigt hur hon menar.

En annan sak som är konstig är också varför hon lämnar Vänsterpartiet, enligt henne har hon blivit motarbetad för sitt feministiska arbete för partiet . Hon säger att hon inte har fått något stöd inom partiet för att bedriva feministisk politik, samt att det bara är Jonas Sjöstedt och andra män inom partiet som lyfts fram.
Hur går detta ihop? Vänsterpartiet är ju det parti i riksdagen som är mest feministiskt, att då påstå att partiet inte är feministiskt blir ju enbart väldigt motsägelsefullt.
Däremot säger det mer om Dinamarca själv än vad det gör om Vänsterpartiet.
Men den feminism som hon företräder är kanske inte riktigt Vänsterpartiets, Rossana Dinamarca är ju för radikal feminism som går ut på att män ska tryckas tillbaka på varenda punkt i samhället medans kvinnor ska ta över på alla poster som finns och i alla andra sammanhang också för den delen.
Samtidigt påstår hon att hon är för jämställdhet, det hela är alltså så motsägelsefullt det kan bli.

En fråga som jag ställer mig är dock följande: Har Rossana Dinamarca funderat på att gå över till Sveriges eget lilla manshatarparti istället, alltså Feministiskt Initiativ?
Där härskar ju verkligen radikalfeminismen så det står härliga till, och med tanke på att hon är för radikalfeminism så borde hon ju vara som klippt och skuren för partiet.
Jag är faktiskt förvånad över att Gudrun Schyman inte redan har bjudit in henne till partiet, för någon gång måste ju även Feministiskt Initiativ få en ny partiledare.
Men kanske är det därför som Schyman inte har gjort det, Dinamarca var ju både populär och framträdande inom Vänsterpartiet.
Dessutom har hon någonting som Gudrun Schyman aldrig har haft och aldrig kommer att ha. Vad är det då? Jo, karisma och utstrålning.
Visst, Dinamarca är ju svenskfientlig, men har ändå dessa båda saker. Och Schyman är också svenskfientlig, men har inte något av dessa båda saker.
Ja, herre jösses.....

Relaterat: Dinamarca lämnar politiken