Så var det då i år återigen dags för den numera legendariska
Kuggnäsfestivalen, det blev ju ingen förra året men nu var det alltså dags igen. Och vilken banduppsättning då, bara ta det enkla faktum att
Bärsärkarna spelade i år säger allt.
Och gissa om jag röjde då, Bärsärkarna har alltid varit och kommer alltid att vara ett utav mina favoritband.
Men nu går jag lite grann i förväg i detta blogginlägg, så det är nog bäst att hoppa några rader tillbaka vilket jag gör nu.
I alla fall så åkte jag och några bröder den 25 juli i år till årets Kuggnäsfestival. Vi anlände dit någon gång på eftermiddagen där, och jag kan lugnt säga att det blev några minst sagt blöta dygn i alkoholens namn. För det är inte varje dag man klämmer 2,5 flak öl på bara ett par dygn, och tur är väl det.
Men nog började det dygnet väldigt bra alltid, Janne Thörnblom uppträdde tillsammans med
Blå Brigader under kvällen och stämningen var på topp:
T ex körde han och Blå Brigader flera egna låtar, om jag minns rätt (anledningen till att jag inte minns riktigt säkert är att jag var ganska packad redan då, hehe), men också en del Ultima Thule-covers som t ex den alltid lika bra låten "
Mitt Land".
Själv blev det en väldigt blöt kväll och jag minns inte så värst mycket, men kul var det i alla fall.
Min gode vän och broder
Timo, som ni vid det här laget vet är min radiokollega i
Podcast Nationella , hade aldrig varit på Kuggnäsfestivalen förut, men han hade väldigt kul och liksom jag njöt han av Thörnbloms och Blå Brigaders spelning.
Dagen därpå, alltså fredagen, var lika blöt för mig den med, men alla ville ju träffa legenden
Karpstryparn ( jag kallas för Fiskarn också, kärt barn har många namn som det heter, fast jag heter ju Joakim och kallas därför oftast för Jocke, men använder mig utav mitt andra namn Peter i Podcast Nationella ) , och självklart ställde jag upp.
Alla och alla förresten, hehe, en del var det i alla fall som fick sig en bild tillsammans med mig. Ett exempel på det har ni här:
Nåväl, på kvällen var det dags att se
Enhärjarna med deras legendariske och karismatiska sångare
Bisson i spetsen.
Eller rättare sagt: Det var faktiskt inte
alls dags att se dem, de hade nämligen ett litet rep inne i själva lokalen och det var inte alls meningen att det skulle bli någon spelning då.
Men helt plötsligt kom folk ut och sade att Enhärjarna spelar, och naturligtvis trodde ju då alla att det verkligen
var så.
Så det bara välde in folk i lokalen som vill se Enhärjarna, och till slut sade Bisson att "Okej, vi spelar väl då!" eller "Okej, vi kör väl en spelning då".
Och så blev det också, den ena Enhärjargodingen efter den andra avlöptes i rasande fart och Bisson såg
verkligen ut att stortrivas:
Och inte hade han några svårigheter att få igång publiken heller:
Därefter var det, om jag minns rätt, dags för bandet
Hednaljus att spela:
Sedan minns jag faktiskt inte vilka band som spelade den kvällen, men det blev ett jävla hålligång natten mellan fredag och lördag. Jag sov inte en endaste blund då, däremot satt jag och flera andra och söp tillsammans med två av medlemmarna i Hednaljus. Bra och vettiga killar det, rätt mogna för att vara så unga. Och nog spelades det bra musik under natten också, t ex "Romper Stomper" med Midgårds Söner.
På morgonen fick jag mig även en pratstund med Bisson, men längre fram på dagen somnade jag.
Eller rättare sagt:
Jag däckade!
Men det var nog lika bra det, för annars hade det inte blivit så bra för mig.
Lördagen då? Jo, den var helt fantastisk. Conny T uppträdde som vanligt på eftermiddagen, och därefter Heroes.
Heroes var
oerhört bra denna gång, det var rejält drag, men tyvärr var det tydligen lite problem med ljudinställningarna i början och flera låtar fick köras om.
Men till slut blev det bra, de körde många låtar från deras nya skiva men också gamla klassiker som t ex "Naked". Så nog var det en bra spelning alltid, och sångaren Johan var i sitt esse:
Men efter det så klev ett utav mina absoluta favoritband, nämligen
Bärsärkarna, upp på scenen:
Och då struntade jag
fullständigt i hur det stod till med både balansen och vätskebalansen, jag skulle bara upp och röja. Det fick bära eller brista helt enkelt, vilket jag också sade till en kompis.
Och vilket drag det var, jag bara röjde i den mening jag orkade och bara njöt. Sjöng med i varenda låt gjorde jag också så jag nästan inte kunde prata dagen efter.
Men det spelade ingen som helst roll för mig, gamla klassiker som t ex "Nationalist", "Rape and Plunder", "Döden", och "Framåt svenskar" avlöptes i rasande fart och stämningen var på topp.
De började dock med Heroes in the snows låt "White Power Rock'n Roll", och en annan cover, nämligen Totenkopfs "Den felande länken", kördes också längre fram.
Bandet var i sitt esse, och i mitt tycke var Bärsärkarna detta års Kuggnäsfestival allra största och bästa höjdpunkt.
Eller uttryckt på ett annat sätt:
Deras spelning var bäst! Länge leve Bärsärkarna!:
En fin hyllning till bandets förre sångare
Zugge, som dog så hemskt och tragiskt (vad jag har hört så blev han mördad), fanns också med i form av ett stort foto framför scenen:
Det enda som jag tyckte var lite synd var att Bärsärkarna inte avslutade med låten "
Ode to Ian", vilken är en hyllningslåt till Skrewdrivers legendariske och karismatiske sångare
Ian Stuart Donaldson, vilken dog så tragiskt i en bilolycka den 24:e september 1993.
Men samtidigt kan man ju inte få allt.
Sedan blev det dags för
Code 291 med Jocke Karlsson i spetsen och många bra låtar rivdes av, däribland flera gamla Pluton Svea-låtar som t ex "Fjärde Riket".
Själv var jag dock i alldeles för dåligt skick för att vara framme vid scenen och röja, nästan hela lördagen gick nämligen åt till att dricka mängder med vatten i försök att rätta till vätskebalansen. Mina vätskeersättningstabletter hade jag nämligen tappat bort.
Som sista band under detta års Kuggnäsfesrival gick
Enhärjarna upp på scenen, tyvärr var det deras sista spelning och Bisson kommer tydligen att ge sig helt.
Men känner man att det är dags att lägga av så gör man ju.
Avslutningsspelningen var verkligen en riktig höjdare, t ex kördes det många covers på Steelcapped Strength-låtar som t ex "Sons of Glory" och då jävlar gick jag upp och röjde fast jag knappt kunde stå ordentligt.
Men det kördes även många av Enhärjarnas egna låtar, t ex "Moder Svea" som ju
alltid är bra och som alltid går hem. Som gästsångare var Eddie från bandet
Folkhem (om jag inte minns helt fel så var han även med i vikingarockbandet
Röde Orm), och det var en härlig känsla att se dem sjunga ihop.
En annan sak som också var lite kul var att basisten och gitarristen i Enhärjarna hade medeltidsklädsel på sig i form av kåpor eller någonting liknande.
Enhärjarna avslutade med låten "Enhärjarna" (den är en av deras bästa) har jag för mig, som också om jag minns rätt inledde deras spelning. Men när spelningen var slut var bandets saga all.
Men allt har ju ett slut tyvärr.
Sammanfattningsvis var även detta års Kuggnäsfestival oerhört bra, och jag har svårt att tro att inte alla var nöjda.
Nästa år blir det en ny Kuggnäsfestival, och då ska jag dit. Och det ska Timo också, han hade nämligen väldigt kul (vilket jag i och för sig redan innan vi åkte dit visste att han skulle komma att ha, hehe).
Och till er andra som var där:
Väl mött nästa år, vi ses då!
Relaterat:
Bärsärkarna - Rape and Plunder
Facebookevenemanget för Kungnäsfestivalen 2019
Kuggnäsfestivalens hemsida
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
