Man vet aldrig vad man äter om man äter kebab

Med anledning av mitt förra inlägg, som bl a tog upp den vidriga "maträtten" kebab, så publicerar jag i det här inlägget en liten historia om en händelse som skedde någonstans i England i början på 90-talet.

Kebab borde för övrigt förbjudas i Sverige, för när man tänker efter så är det faktiskt ett täcknamn för dålig mat.
Däremot är kebab bra som grismat, men å andra sidan är inte grisar så noga med vad de äter.

Själv förstår jag inte hur en del människor kan tycka om kebab, med tanke på vad det innehåller.

Men visst, det är ju upp till var och en vad han eller hon äter för någonting, om det sedan är otjänlig mat verkar inte spela någon roll för en del.

För alla ska vi ju dö någon gång.

Själv vill jag dock veta vad jag äter för någonting, bl a på grund av att jag är noga med vad jag äter.
Och det är en utav orsakerna till att jag inte äter "mat" som kebab.

Men nu till den där händelsen.

Två män hade av en ren olyckshändelse dödat en person, det var dock bara den ena av dem som hade gjort det.

Men båda blev naturligtvis jätterädda när de insåg att den tredje var död.

De fick panik och visste inte vad de skulle göra.

Till slut ringde den ena av dem i ren desperation till ett kebabställe i närheten.

Följande samtal utspelades då (Jag återger dock bara halva telefonsamtalet, alltså den del ifrån han som ringde):

-Hallå, Amal. Hur är det i kebabbranchen? Affärerna rullar på? Okej, det var ju bra det.

-Hur har du det med kött den här veckan? Jaså, säger du det? Det var synd det, men tack i alla fall.

Därefter lade han på luren.

-Nå, frågade den andre, vad sade han?

-Vi får luska ut någon annan lösning, hans hund hade nämligen blivit överkörd i morse så nu har han kött för en hel vecka framöver.

Så tänk er för nästa gång innan ni äter kebab, om ni nu äter sånt.

För som sagt, man vet aldrig vad man får i sig om man äter sådan "mat".