söndag 3 maj 2009

Problemet med kamphundar är inte problemet med kamphundar

När man, som jag gör, håller sig underrättad om vad som sägs, hörs och skrivs här och var, t ex i olika sorters media, så dyker det då och då upp händelser om s k kamphundar som attackerar både människor och djur. Det sistnämnda brukar oftast gälla andra hundar.

Men hur ofta hör man om att någon kamphund har attackerat eller bitit ihjäl t ex ormar eller råttor?

Sådana saker sker med all säkerhet ännu oftare än attacker mot människor, hundar eller katter. Det är bara det att sådant skrivs det inte om, eftersom det inte säljer.

Men jag har dock att svårt att tro att det inte skulle skrivas någonting om en kamphund attackerade en skallerorm, i det fallet skulle då naturligtvis vara frågan om att någon person hade denna orm som husdjur.

Man kan ju se rubriken framför sig:

Kamphund attackerade skallerorm - dog

För inte ens en kamphund är så vildsint att den ger sig på en skallerorm, skallerormar varnar ju nästan alltid innan de hugger och även en kamphund lär lystra till skallerormskallrans ljud.

När det gäller husdjur så finns det förresten nästan ingen gräns för vilken sorts djur som man kan ha, även om jag ännu inte har hört om någon tokstolle som har mikroskopiska trikinmaskar som husdjur.

Husdjur och husdjur förresten, ska man ha trikiner så är den bästa miljön för dem antingen infekterat kött eller människokroppen.

Men vem sjutton vill ha en massa ruttet kött i terrariet? Och vem har hört om terrarium för trikiner?

Och om det nu, mot all förmodan, finns sådana, vilka mått ska då ett sådant ha?

Kanske måtten 1 x 1 cm? Trikiner är ju som sagt djur som man bara kan se i mikroskop.

Men visst, det går ju att ha dem i ens kropp också.

Fast det klart, då dör man ju, eftersom "trikininkies" (ja, man kallar ju t ex musungar för pinkies) när de kläcks ur sina kapslar avsöndrar mycket starka gifter som gör att de personer som har sådana i sina tarmväggar dör.

För det finns nämligen fortfarande inte något botemedel emot detta.

När det gäller själva kapslarna så kan man jämföra dem lite grann med cyanidkapslar.

Men men, åter till det här med kamphundar.

Ordet kamphund är verkligen en mycket konstig benämning.

Undrar vem som har kommit på detta ord?

Ja, uppenbarligen så måste det vara ett inkokt stolpskott som hatar t ex dobermans och rottweilers.

Men som alla, eller i alla fall de flesta, vet så är inte kamphund en djurras, utan samlingsnamnet på olika hundar som kan vara farliga för människor.

Farliga och farliga förresten, det är inte kamphundarna som är farliga utan ägarna till dem som uppfostrar och tränar dem till att bli farliga. Folk som håller på sådant ska inte få ha hundar över huvudtaget, nej, de ska beläggas med hundförbud för evig tid.

Den hund som är mest utpekad som kamphund är ju pitbullen, men jag tycker att dess rykte som farlig är starkt överdrivet.

Om det är det någon som är farlig så är det hundens ägare, i alla fall om han eller hon tränar och uppfostrar hunden till att bli aggressiv och farlig.

Jag känner ett par som har en pitbull, känner förresten flera som har pitbulls. Dessa hundar är jättesnälla, men så ägs de också utav människor som verkligen bryr sig om sina hundar och som är måna om att de har det bra.

När det gäller farliga hundar så borde ettriga hundar som t ex chihuahua och taxar ingå i kamphundarnas "familj". För de kan bitas ganska rejält de också, och är många gånger väldigt aggressiva och ettriga utav själva faan.

Ett exempel: En granne till mig har en chihuahua som hugger så fort som man sträcker fram handen eller gör en oförsiktig rörelse (är fortfarande inte riktigt säker på handen).

Så nog är de mindre hundraserna lika farliga som de större.

Men vilken är då den farligaste hunden? Ja, den absolut farligaste borde vara, eller rättare sagt, ÄR, en pitbull med chihuahuatemperament!

Visst, det finns nog ingen sådan hundras än, men med tanke på hur många konstiga korsningar som det finns, samt genmanipulationer och en massa andra galenskaper så kommer säkert det också.

Och om så sker så kommer garanterat både vanliga pitbulls, rotweilers, dobermans och andra kamphundar att få lämna över titeln som kamphund ganska omgående.

Om jag får välja så väljer jag garanterat att bli ihjälbiten av en vanlig pitbull, än av en monsterhund som får hunden i rysaren "Cujo" att framstå som rena bebisen, och troligen också har fått något preparat i sig som gör att den växer explosionsartat.

Allt för att få fram en ny och "väluppfostrad" hundras, eller hur?

Huruvida ordet väluppfostrad har med rent bärsärkabeteende att göra låter jag däremot vara osagt.

När vi ändå är inne på större hundar så kan jag nämna varghundar också, de har ett bett som heter duga och kan också vara farliga.

Det är likadant med schäfrar, själv har jag stor respekt för sådana. Fast jag tycker att man ska ha respekt för hundar över huvudtaget, jag är dock inte hundrädd om det nu är någon som tror det.

Däremot finns det större anledning att vara rädd för hundägare som "uppfostrar" sin hundar till att hugga och attackera allt som över huvudtaget rör sig, om det så bara är ett grässtrå som vajar i vinden.

Den sortens hundägare borde med all rätt fråntas rätten att äga ett djur över huvudtaget, även om det så bara är frågan om en vandrande pinne!

7 kommentarer:

Mollan70 sa...

Visst stämmer det att
hundar behöver god fostran och en bra husse men sedan finns det hundar som är labila också.

Trinidaz sa...

Håller med dig.


Haha hur många bloggar har du nu 5 st?

Karpstryparn sa...

Svar till Mollan70: Jo, tyvärr så finns det ju hundar som är sådana också.

Karpstryparn sa...

Svar till Trinidaz:

Japp, men tänker ta bort den på blogg.se.

ormbäraren. sa...

kamphundar är framavlade till kamphundar. man har använt de egenskaperna i framaveln som ska ge hunden det rätta kamp-psyket och rätt fysik för ändamålet. sen är det så klart ägaren som präglar sin hund. så problemet med opålitliga hundar är som sagt oftast relaterat till husse.

Karpstryparn sa...

Svar till ormbäraren: Exakt, det är ägarna som är problemet, inte kamphundarna.

MICKAN sa...

Där jag bodde innan fanns det en del "kamphundar", mest am. staff, som är den vanligaste i dagens läge. De som hade dessa hundar var ofta de som ville ha en hund för att det var tufft, men när jag kom gåendes med "urfaderna till alla kamphundar" slutade de ofta upp med att kampa med hundarna för de visste att deras hund inte hade en suck mot denna. Ja, folk kallade faktiskt honom för Cujo pga att tillät inte någon gå nära honom mer än familjen. Jag använde absolut inte honom till att kampa med för sånt är jag emot, men jag visste vad han kunde gå för och en bjässe på 90 kg är inte att leka med. Nåt som var bra med detta var att det blev inte så mycket med dessa kamphundar i området för det fanns ju en hund som faktiskt var "tuffare" än ungdomarnas am.staffar. På den tiden var det mycket populärt med hundkamp i slottskogen, hoppas verkligen de har fått stopp på detta nu!!! Jag propagerade kraftig när jag såg att ungdomar kom gående med deras "tuffa" hundar om att de skulle ha en bra uppväxt och göra livet roligare med att ha en trevlig hund, väldigt många lyssnade på detta, något som var himla trevligt. HA en bra dag!!!