söndag 18 augusti 2013

Åklagare i Göteborg kräver fängelsestraff för tatueringar

Hur det svenska rättsväsendet fungerar är många gånger intressant, det tycker i alla fall jag. I torsdags närmare bestämt var det nämligen en rättegång där en man åtalades i Göteborgs tingsrätt för två tatueringar som han har, närmare bestämt två SS-tatueringar. Åklagaren som driver målet yrkade på fängelsestraff.
Jag råkade av en händelse få reda på denna rättegång, jag tyckte den verkade intressant och bestämde mig för att gå dit.
Men jag har faktiskt aldrig sett eller hört en åklagare som var så fruktansvärt dåligt påläst om det åtal som hon skulle driva, det verkade faktiskt som om hon hade läst igenom samtliga punkter på mindre än en 7-minuters kafferast.
Helt klart är i alla fall att hon inte hade en aning om situationen, t ex visste hon inte ens vilket parti det var som hade anordnat den demonstration under vilken tatueringarna syntes.

Det var nämligen så här att det i Kortedala i Göteborg hade skett en demonstration anordnad av Nationaldemokraterna, det var alltså inte Sverigedemokraterna som hade anordnat den som åklagaren påstod.
Men detta visste uppenbarligen inte åklagaren, istället påstod hon under hela 4-5 stycken tillfällen under rättegången att det var Sverigedemokraterna.
Till slut var den åtalade tvungen att rätta åklagaren genom att tala om för henne vilket parti som hade anordnat demonstrationen, åklagaren förlorade alltså redan där all trovärdighet.
Men det var inte slut med otrovärdigheten där, ånej.
T ex struntade både åklagaren och den polisman som vittnade emot den åtalade att bry sig om en sydafrikansk svastika på den åtalades ena arm medan man riktade in all energi man hade på en SS-tatuering som satt alldeles bredvid svastikan.
Mycket intressant det här, man väljer alltså att bortse ifrån en tatuering vars motiv redan ifrån början klart och tydligt klassas som hets mot folkgrupp medans man istället riktar in sig på en tatuering som från början är en fornnordisk symbol, närmare bestämt den s k sig-runan.
Den är dock sedan andra världskriget klassad som hets mot folkgrupp, men i sin ursprungliga betydelse är den inte det.
Varför tog man inte upp den sydafrikanska svastikan (vilken kallas för Triskelon) också? Åtalet var minst sagt väldigt motsägelsefullt.

En annan sak som är intressant var också att det var en polis som hade anmält mannen, och alltså ingen privatperson.
Ändå gick den åtalade enligt egen utsaga förbi 30-40 personer, s k motdemonstranter, hans tatueringar var fullt synliga men ingen av dessa anmälde honom för det.
Varför var det så viktigt för just polisen att anmäla honom, och inte för motdemonstranterna? Dessutom uppgav mannen att han inte hade tatuerat sig för att visa hat emot någon annan folkgrupp, utan för att de för honom representerar kraft och styrka. Han hänvisade också till sig-runans ursprungliga betydelse.
Det lustiga är åklagaren uppenbarligen visste om detta (enligt henne själv visste hon om vad sig-runan från början står för), men bortsåg ifrån det. Både åklagaren och polismannen ifråga begick också tjänstefel, eftersom de struntade i Triskelon. Den är för övrigt en mycket gammal symbol som har använts i många kulturer genom årtusenden.
Men skulle den åtalade bli dömd för sina tatueringar så skriver personen ifråga svensk historia, eftersom ingen i Sverige någonsin har blivit dömd för en tatuering. Den åtalade har dessutom blivit polisanmäld två gånger tidigare för sina båda tatueringar i samband med demonstrationer, men blivit friad båda gångerna då brott inte har kunnat styrkas.

Men skulle han bli dömd så sätter det punkten på en mycket intressant sak, nämligen följande:
Han och andra som har tatueringar på sin hud som enligt svensk lag är hets mot folkgrupp kan då i princip inte ens gå utanför sin egen dörr utan att bli anmälda, i hans eget fall t ex kan han bli anmäld hur många gånger som helst.
Och vad kallas sådana anmälningar? Jo, trakasserier. Om så skulle ske kan mannen ifråga kräva skadestånd för psykiskt lidande, vilket han i så fall ganska säkert kommer att få.
Och kan man kräva att en person ska ta bort sina tatueringar emot sin vilja? Svar nej!
Dessutom är det ett brott emot den personliga integriteten att försöka döma en person för någonting som är inpräntat i hans eller hennes hud.
Att åklagaren även försökte utmåla den svenska ihoprullade flagga som den åtalade bar på på vägen till demonstrationsplatsen till att ha någonting att göra med 30-talets Sverige då nationalsocialisterna i form av t ex partiet Lindholmarna hade stort politiskt inflytande är också intressant.
Åklagaren hade alltså inte bara blandat ihop två helt olika partier, hon hade också blandat ihop två helt olika årtionden som det skiljde minst 70 år emellan.
Som sagt så var det alltså en mycket intressant rättegång det här, inte minst på grund utav åklagarens extremt djupa okunnighet då.

Enligt vad jag vet så väntas domen komma nu på fredag, men oavsett om den åtalade blir dömd eller inte så kommer domen att överklagas till hovrätten.
Alltså: Blir han dömd så driver försvaret det vidare till hovrätten, och blir han inte det så driver åklagaren det vidare till hovrätten.
Om det går och om jag då därmed får reda på någonting mer om det här så kommer jag att följa upp det med ett annat blogginlägg.
Håll ögonen öppna alltså!

Inga kommentarer: