Dödens sjö del 5

(Fortsättning från föregående inlägg)

Han såg sig om. Ingenting rörde sig på vägen, allt verkade stilla.
Då öppnade han bakluckan, drog ut den hopkrökta kroppen och slet av kläderna. Sedan slängde han flickan i det kalla vattnet. Han väntade tills vattenytan lugnat sig, såg hur kroppen flöt iväg i strömmen och slutligen sjönk.

Kläderna slängde han ur bilen ett stycke längre bort. Sedan hämtade han upp fru och svärmor vid bingohallen och körde hem dem som om ingenting hänt.

Samma dag hade polisen börjat söka efter den försvunna Kathleen. Ganska snart stod det klart att hon måste ha mördats.
Hennes glasögon, handskar och paraply hittades på soptippen.
Dessutom fann man en vass kökskniv som gjorde polisen misstänksam. Senare visade det sig att den ingenting hade med Kathleens mord att göra. Dödsorsaken var strypning.
Nära fynden av hennes personliga tillhörigheter fann polisen också tydliga spår av att en strid hade utkämpats.

Bob Adam var en av många som förhördes av polisen i kolgruvesamhället. Han svarade undvikande och verkade illa till mods, vilket gjorde att man beslöt göra en husrannsakan i hans hem.
Det första polisen hittade var Kathleens S:t Christopheramulett.

Adam bröt samman och erkände vad som hade hänt. Men han vägrade tala om vad han gjort med den döda kroppen.

Då fick överkonstapel Alec Shand en ide'.

(Slut på del 5, den avslutande delen kommer på onsdag)

Dödens sjö del 4

(Fortsättning från föregående inlägg)

Bilen försvann, men han förstod att han måste därifrån och det kvickt. Han kände paniken växa när han steg ur bilen och gick och öppnade bakluckan.
Sedan slet han ut Kathleen ur baksätet, lade henne i kofferten och stängde bakluckan.
Han slog av motorn, låste bilen och sprang hela vägen hem. I morgon skulle han försöka få upp bilen ur diket. Flickan var kanske vid medvetande då.
Då kunde han helt enkelt låta henne löpa. Kanske.

Det blev en orolig natt för Adam. I gryningen var han uppe och tillbaka på soptippen.
Bilen stod där fortfarande, ingen tycktes ha ägnat den något intresse. Och nu hade leran i diket torkat, han lyckades köra upp bilen på vägen igen.
Men det var för sent. När han öppnade bakluckan var Kathleen död.
Hon låg i hopkrupen ställning och kroppen var kall.
Det fanns bara en sak att göra. Han måste låta flickan ligga kvar i bilens bagageutrymme tills han hittade ett ställe att göra sig av med henne.

Det blev ett mardrömsdygn för Bob Adam. Efter arbetets slut måste han som vanligt varje vecka köra sin fru och sin svärmor till bingohallen. De satt i baksätet och pratade glatt om det väntade barnet, utan att ha en aning om att de satt nästan rakt ovanför en död kvinna.

Adam satt vid ratten och stirrade ut genom vindrutan. Aldrig i sitt liv hade han kört med sådan försiktighet, han vågade ju inte riskera att bli stoppad av polis. Hela tiden funderade han över hur han skulle klara sig ur knipan.

I samma stund som han lämnade av hustru och svärmor vid bingohallen fann han svaret.
Han stönade av lättnad. Nu visste han vad han skulle göra med kroppen. Lugnt och försiktigt körde han ut från staden. Han tog den långa, slingrande bergsvägen upp mot den dystra vattenreservoaren.
Han körde ut på viadukten som löpte över en del av sjön.
Där under låg den dränkta byn.

(Slut på del 4, spännande fortsättning följer i nästa inlägg som kommer på måndag)