tisdag 13 oktober 2009

Dagens citat om syndikalisten Björn Söderberg som hedrades i måndags

"Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var det ju.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör."

Det här är skrivet i en utav de många bloggar som de senaste dagarna har tagit upp mordet på Björn Söderberg och de manifestationer som i går anordnades på vissa håll i Sverige för att hedra hans minne.

Det ska också nämnas att Björn Söderberg inte bara pratade med sin chef/sina chefer om personen utan han tog också kontakt med media och sitt fackförbund angående personen istället för att göra det som han borde ha gjort, nämligen att prata direkt med killen ifråga.

Vad tycker ni om det här?

Själv tycker jag att han gjorde helt fel.

Jag försvarar inte mordet på honom, om nu någon tror det, men det har jag också nämnt i ett inlägg som jag skrev i fredags natt.

4 kommentarer:

Skinhead sa...

Bra citat, det är så sant det som står där! Vem är det som har skrivit det? Minns du i vilken blogg det stod?

charlotte sa...

självklart borde han pratat med honom o det kanske han gjorde o den andra förnekar? hans agerande är så jäkla ryggradslöst så det inte är sant annars..

Karpstryparn sa...

Svar till charlotte: Exakt, han borde ha med personen ifråga eftersom det var den personen som det handlade om, för det är det bästa och enklaste sättet att lösa konflikter på.

Förnekar? Ja, det kan ju ha varit så också, men i så fall skulle det ha kommit fram för länge sedan, vilket det inte har gjort.

Ja, jag tycker att Söderbergs agerande var ryggradslöst rakt igenom, för som sagt, konflikter löses bäst och enklast genom att man pratar med varandra man mot man, och inte att man drar in en massa annat folk som inte ens har med det hela att göra.

Jag tycker inte att Björn Söderberg hade någon ryggrad i det här fallet, och det står jag för.

Karpstryparn sa...

Svar till Skinhead: Ja, det är ju det.

Vem det är som har skrivit det? Jo, det är faktiskt jag, hehe, fast då i en utav mina andra bloggar. Jag hittade nämligen i går ingenting som jag tyckte det var någon mening med att skriva om, så därför gjorde jag så här.
Det var en nödlösning, så att säga.
Men visst var det ett bra citat?