Kuggnäsfestivalen 2019

Så var det då i år återigen dags för den numera legendariska Kuggnäsfestivalen, det blev ju ingen förra året men nu var det alltså dags igen. Och vilken banduppsättning då, bara ta det enkla faktum att Bärsärkarna spelade i år säger allt.
Och gissa om jag röjde då, Bärsärkarna har alltid varit och kommer alltid att vara ett utav mina favoritband.
Men nu går jag lite grann i förväg i detta blogginlägg, så det är nog bäst att hoppa några rader tillbaka vilket jag gör nu.

I alla fall så åkte jag och några bröder den 25 juli i år till årets Kuggnäsfestival. Vi anlände dit någon gång på eftermiddagen där, och jag kan lugnt säga att det blev några minst sagt blöta dygn i alkoholens namn. För det är inte varje dag man klämmer 2,5 flak öl på bara ett par dygn, och tur är väl det.
Men nog började det dygnet väldigt bra alltid, Janne Thörnblom uppträdde tillsammans med Blå Brigader under kvällen och stämningen var på topp:

T ex körde han och Blå Brigader flera egna låtar, om jag minns rätt (anledningen till att jag inte minns riktigt säkert är att jag var ganska packad redan då, hehe), men också en del Ultima Thule-covers som t ex den alltid lika bra låten "Mitt Land".
Själv blev det en väldigt blöt kväll och jag minns inte så värst mycket, men kul var det i alla fall.
Min gode vän och broder Timo, som ni vid det här laget vet är min radiokollega i Podcast Nationella , hade aldrig varit på Kuggnäsfestivalen förut, men han hade väldigt kul och liksom jag njöt han av Thörnbloms och Blå Brigaders spelning.
Dagen därpå, alltså fredagen, var lika blöt för mig den med, men alla ville ju träffa legenden Karpstryparn ( jag kallas för Fiskarn också, kärt barn har många namn som det heter, fast jag heter ju Joakim och kallas därför oftast för Jocke, men använder mig utav mitt andra namn Peter i Podcast Nationella ) , och självklart ställde jag upp.
Alla och alla förresten, hehe, en del var det i alla fall som fick sig en bild tillsammans med mig. Ett exempel på det har ni här:

Nåväl, på kvällen var det dags att se Enhärjarna med deras legendariske och karismatiska sångare Bisson i spetsen.
Eller rättare sagt: Det var faktiskt inte alls dags att se dem, de hade nämligen ett litet rep inne i själva lokalen och det var inte alls meningen att det skulle bli någon spelning då.
Men helt plötsligt kom folk ut och sade att Enhärjarna spelar, och naturligtvis trodde ju då alla att det verkligen var så.
Så det bara välde in folk i lokalen som vill se Enhärjarna, och till slut sade Bisson att "Okej, vi spelar väl då!" eller "Okej, vi kör väl en spelning då".
Och så blev det också, den ena Enhärjargodingen efter den andra avlöptes i rasande fart och Bisson såg verkligen ut att stortrivas:

Och inte hade han några svårigheter att få igång publiken heller:

Därefter var det, om jag minns rätt, dags för bandet Hednaljus att spela:

Sedan minns jag faktiskt inte vilka band som spelade den kvällen, men det blev ett jävla hålligång natten mellan fredag och lördag. Jag sov inte en endaste blund då, däremot satt jag och flera andra och söp tillsammans med två av medlemmarna i Hednaljus. Bra och vettiga killar det, rätt mogna för att vara så unga. Och nog spelades det bra musik under natten också, t ex "Romper Stomper" med Midgårds Söner.
På morgonen fick jag mig även en pratstund med Bisson, men längre fram på dagen somnade jag.
Eller rättare sagt: Jag däckade!
Men det var nog lika bra det, för annars hade det inte blivit så bra för mig.

Lördagen då? Jo, den var helt fantastisk. Conny T uppträdde som vanligt på eftermiddagen, och därefter Heroes.
Heroes var oerhört bra denna gång, det var rejält drag, men tyvärr var det tydligen lite problem med ljudinställningarna i början och flera låtar fick köras om.
Men till slut blev det bra, de körde många låtar från deras nya skiva men också gamla klassiker som t ex "Naked". Så nog var det en bra spelning alltid, och sångaren Johan var i sitt esse:

Men efter det så klev ett utav mina absoluta favoritband, nämligen Bärsärkarna, upp på scenen:

Och då struntade jag fullständigt i hur det stod till med både balansen och vätskebalansen, jag skulle bara upp och röja. Det fick bära eller brista helt enkelt, vilket jag också sade till en kompis.
Och vilket drag det var, jag bara röjde i den mening jag orkade och bara njöt. Sjöng med i varenda låt gjorde jag också så jag nästan inte kunde prata dagen efter.
Men det spelade ingen som helst roll för mig, gamla klassiker som t ex "Nationalist", "Rape and Plunder", "Döden", och "Framåt svenskar" avlöptes i rasande fart och stämningen var på topp.
De började dock med Heroes in the snows låt "White Power Rock'n Roll", och en annan cover, nämligen Totenkopfs "Den felande länken", kördes också längre fram.
Bandet var i sitt esse, och i mitt tycke var Bärsärkarna detta års Kuggnäsfestival allra största och bästa höjdpunkt.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Deras spelning var bäst! Länge leve Bärsärkarna!:

En fin hyllning till bandets förre sångare Zugge, som dog så hemskt och tragiskt (vad jag har hört så blev han mördad), fanns också med i form av ett stort foto framför scenen:

Det enda som jag tyckte var lite synd var att Bärsärkarna inte avslutade med låten "Ode to Ian", vilken är en hyllningslåt till Skrewdrivers legendariske och karismatiske sångare Ian Stuart Donaldson, vilken dog så tragiskt i en bilolycka den 24:e september 1993.
Men samtidigt kan man ju inte få allt.

Sedan blev det dags för Code 291 med Jocke Karlsson i spetsen och många bra låtar rivdes av, däribland flera gamla Pluton Svea-låtar som t ex "Fjärde Riket".
Själv var jag dock i alldeles för dåligt skick för att vara framme vid scenen och röja, nästan hela lördagen gick nämligen åt till att dricka mängder med vatten i försök att rätta till vätskebalansen. Mina vätskeersättningstabletter hade jag nämligen tappat bort.

Som sista band under detta års Kuggnäsfesrival gick Enhärjarna upp på scenen, tyvärr var det deras sista spelning och Bisson kommer tydligen att ge sig helt.
Men känner man att det är dags att lägga av så gör man ju.
Avslutningsspelningen var verkligen en riktig höjdare, t ex kördes det många covers på Steelcapped Strength-låtar som t ex "Sons of Glory" och då jävlar gick jag upp och röjde fast jag knappt kunde stå ordentligt.
Men det kördes även många av Enhärjarnas egna låtar, t ex "Moder Svea" som ju alltid är bra och som alltid går hem. Som gästsångare var Eddie från bandet Folkhem (om jag inte minns helt fel så var han även med i vikingarockbandet Röde Orm), och det var en härlig känsla att se dem sjunga ihop.
En annan sak som också var lite kul var att basisten och gitarristen i Enhärjarna hade medeltidsklädsel på sig i form av kåpor eller någonting liknande.
Enhärjarna avslutade med låten "Enhärjarna" (den är en av deras bästa) har jag för mig, som också om jag minns rätt inledde deras spelning. Men när spelningen var slut var bandets saga all.
Men allt har ju ett slut tyvärr.

Sammanfattningsvis var även detta års Kuggnäsfestival oerhört bra, och jag har svårt att tro att inte alla var nöjda.
Nästa år blir det en ny Kuggnäsfestival, och då ska jag dit. Och det ska Timo också, han hade nämligen väldigt kul (vilket jag i och för sig redan innan vi åkte dit visste att han skulle komma att ha, hehe).
Och till er andra som var där: Väl mött nästa år, vi ses då!

Relaterat:

Bärsärkarna - Rape and Plunder

Facebookevenemanget för Kungnäsfestivalen 2019

Kuggnäsfestivalens hemsida

Trump drar in asylrätten och det blir ett jävla liv - när Barack Obama gjorde samma sak var det knäpptyst

Idag drog USA:s president Donald Trump in asylrätten beträffande invandring från Centralamerika. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, presidentens användande av redan existerande lagar anklagas för att vara rasistiskt, och med andra ord så är anklagelserna som vanligt enormt hycklande (jag återkommer till det sistnämnda längre ner i denna bloggartikel).
Men vad säger Trump själv om anklagelserna då? Jo, han tar dem naturligtvis med ro:

Och varför skulle han inte göra det? Till skillnad från många andra makthavare i USA så ser han problemen med invandring och vill inte ha den utveckling som har skett i Sverige där ingenting görs för att försöka stoppa alla problem och nackdelar som invandring för med sig.
Dessutom är det skillnad på invandring och invandring men det kan inte hans motståndare se, ånej, de kan bara se fördelar med invandring.
De är som Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt, fast flera då. 
Av någon anledning så finns det också s k "människorättsorganisationer" i USA som hävdar att Trump bryter emot USA:s lagar , men vilka lagar som han påstås bryta emot är det naturligtvis knäpptyst om.
Det är helt enkelt lika knäpptyst om det som det var när USA:s förre president Barack Obama satte någon form av rekord när det gäller att utvisa invandrare och "flyktingar" från USA , men eftersom Obama ansågs representera den "goda" sidan så blev det inga reaktioner.
Så vad är egentligen skillnaden på det som Trump nu gör och det som Obama då gjorde? Jo, ingen alls.
Den enda skillnaden är att Obama är svart och att Trump är vit samt att bara en av dem är USA:s president (gissa vem, och ni vinner en hammock *Skrattar*). Men i övrigt är det faktiskt ingen skillnad.

Nej, det hela handlar bara om att man inte gillar att USA har fått en president som bryr sig om sitt land (tänk om samma sak gällde Sverige, vad bra det skulle vara då), samt att man inte gillar Trump som person. Men då är det ju bättre att man är ärlig och säger det, istället för att fortsätta med anklagelser som bara blir dummare och dummare än de förra ju längre tiden går.
Visst, det klart att det finns nackdelar med Donald Trump, ingen har väl påstått någonting annat (allra minst pöbeln då). Men det vore ju bra om hans alla motståndare här och var kunde försöka vara lite sakliga någon eller några gånger istället för att ständigt fortsätta drivas utav känslor och utbrott tillhörande sådana.
Men visst, pöbeln har ju alltid rätt.
Eller?

Relaterat:
USA stramar åt möjligheten att söka asyl

Rapport från Europas största biltävling vid namn Carbage Run

När man, som jag, befinner sig mitt i Europas största biltävling (nämligen Carbage Run), vad gör man då? Jo, man skriver en bloggartikel om det några dagar senare.
I söndags kväll hamnade jag nämligen av en slump, eller en ödets nyck om man så vill, mitt uppe i den eminenta biltävling vid namn Carbage Run som årligen går igenom nästa hela Europa.
Varje år är det en ny rutt som det är frågan om, man åker nämligen aldrig samma rutt två gånger.

Men vad är då Carbage Run? Och hur hamnade jag där?
Tja, det bar sig inte bättre än att jag och en kompis var ute och gick och då råkade gå förbi Färjestads travbana i Karlstad där ett av stoppen (eller mellanlandningarna, om man så vill) för Carbage Run var.
Så det klart att man blev lite fundersam när man såg den ena rullande skrothögsbilen efter den andra (en del såg rent utsagt för jävliga ut, några såg t ex ut att rasa ihop vilken sekund som helst) köra in på travbanan.
Vi bestämde oss helt enkelt för att ta oss en titt, och det ångrade vi verkligen inte efteråt.
Karavan efter karavan av rullande skrothögar till bilar av alla dess slag (samtliga var europeiska, inte en enda en var amerikansk) kom nämligen in på travbanan för att parkera en bra bit in på den.
Allt som allt såg vi säkert 400 till 500 bilar där, samtliga utsmyckade och målade i alla möjliga färger. I samtliga av dem satt glada tyskar, alla hade startat någonstans i Tyskland dagen före eller kvällen innan och på måndagen därpå (alltså dagen efter att jag var där) var det bara holländare som skulle komma dit.
Slutdestinationen var tydligen någonstans i Norge.
Några av de bilar som såg roligast ut i mitt tycke var en gammal minibuss som påminde om en skapligt risig gammal Dodge-van fullsmäckad med en massa upp-och-nervända skottkärror på taket, en annan höjdare var en bil som var målad i en massa gröna, gula, röda, och bruna rutor.
Några bilar som hade en färg som såg ut som om någon hade kräkts över hela bilen kom också in på travbanan.
Vid ett tillfälle var det nästan så att jag önskade att jag hade haft min gasmask från andra världskriget med mig också, en bil som kom körandes bredvid mig "hostade" nämligen så mycket att man inte såg ett enda dugg på grund utav all rök runt omkring den, dess avgassystem såg förresten ut att tappa taget och börja släpa i marken.

Men vad går då Carbage Run ut på? Tja, kortfattat och enkelt uttryckt går det ut på att man ska ha kul, bjuda på sig själv (inte minst via sin bil då), leva lite faan, och inte komma först i mål.
För att komma först i mål är inte viktigt, snarare är det det minsta som man vill uppnå.
Men en sak är i alla fall säker: De som deltar i denna biltävling, eller vad man nu ska kalla det för, väcker i alla fall enorm uppmärksamhet var de än befinner sig någonstans.
Och förmodligen är det väl det som är en del av charmen i Carbage Run, bilarna ska se så jävliga ut som möjligt och för att få ställa upp med sin bil så måste den vara minst 15 år gammal.
Annars får man inte delta.
Medans jag stod där och tittade på alla skrothögar till bilar som rullade in på travbanan under glam och stoj så passade jag på att söka på internet efter hur många år denna biltävling hade hållit på.
Den äldsta artikel jag hittade då om den var från 2015, men tydligen startade Carbage Run redan år 2009 och då i Holland.
Så nog har tävlingen hållit på i några år alltid.

Men bilder då? Och filmer? Jo, självklart passade jag på att ta en del bilder, och filmade gjorde jag också.
Så varsegoda, håll till godo för här kommer både bilder och en film:

Tuut Tuut på er!

Relaterat:

Om Carbage Run

Tutande bilar vid travbanan

Tutande turister övernattade på Färjestadtravet

Skrotrallyt Carbage Run invaderade Värmland

The Carbage Run Scandinavias Facebooksida

Youtube i ny hatkampanj emot yttrandefriheten och demokratin - går emot sin egen hatpolicy igen

I slutet av förra veckan slog den populära videosajten Youtube ännu ett slag emot yttrandefriheten, i ett blogginlägg på sajtens blogg skriver Youtube att man enligt nya regler stänger ner flera Youtubekanaler med politiskt inkorrekt innehåll .

Som exempel på videos som innehåller hat nämns sådana som förespråkar nationalsocialism, vit makt, och konspirationsteorier.
Visst, att Youtube har rätt att begå vilka åtgärder de vill för att "hålla rent" ifrån sådant som de inte anser är okej är väl inte så mycket att orda om. Men ska de göra sådant så ska de väl göra det i rätt ände.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Gör om, gör rätt, Youtube!
Varför är man så mån om att ta bort videos som förespråkar eller på andra sätt tar upp positiva saker med nationalsocialism, när man låter videos som helt öppet förespråkar kommunism eller negligerar denna ideologis förkastande av mänskliga rättigheter ligga kvar?
Varför tar man bort videos som innehåller vit makt, när man låter videos i vilka det propageras för mord på vita människor (t ex vita sydafrikaner, alltså boer) ligga kvar?
Och varför tar man bort videos som man anser innehåller konspirationsteorier, när Youtube själva är konspirationsteoretiker?
För påstår man att det finns konspirationsteoretiker så är man ju själv konspirationsteoretiker, detta eftersom man då själv tror på konspirationsteorier.

Youtubes detta senaste angrepp på yttrandefriheten och demokratin är lika allvarligt som det är hycklande, t ex låter man ju muslimska videos där det propageras för mord på homosexuella ligga kvar.
Innehåller inte sådana videos hat? Nej, tydligen inte.
Youtube själva bryr sig egentligen inte särskilt mycket om vad som finns på Youtube, t ex står det ju klart och tydligt i sajtens användaravtal att man inte får lägga upp någonting där som man inte har gjort själv.
Alltså skulle det knappt finnas några videos på Youtube om man verkligen till punkt och pricka gick efter sitt eget avtal. Däremot tjänar Youtube väldigt mycket på t ex videos som innehåller vit makt-musik, musiken drar ju mängder med besökare.
Nej, det handlar bara om att krafter, nämligen "antirasistiska" och politiskt korrekta sådana (alltså sådana som vill störta demokratin), har uppmärksammat allt "hat" på Youtube och utövat påtryckningar mot sajten. Youtube själva skiter fullständigt i vad som läggs upp på sajten, i alla fall så länge det inte uppmärksammas i media, av "antirasistiska" grupper, osv.
Men eftersom det nu har blivit uppmärksammat så måste Youtube agera, även om dess agerande är ett spel för galleriet och en "läpparnas bekännelse".
Det hela är alltså bara ett enda stort hyckleri, Youtube är helt enkelt inte ärliga i sina ageranden.

Men visst finns det människor som tycker att denna hatkampanj från Youtubes sida är bra och riktig.
I ett öppet brev till sajten hyllar Robert Singer, ordförande för den sionistiska organisationen World Jewish Congress , Youtubes censur och tycker att den är rätt och riktig.
Men det finns också motreaktioner. Som en klar och tydlig protest mot sajtens agerande har sidan AltCensored.com uppkommit på vilken videos som blivit borttagna från Youtube på grund av Youtubes hycklande hat emot demokratin läggs upp.
Censurtaktiken har alltså egentligen inte åstadkommit någonting annat än att videos som blivit borttagna från Youtube nu sprids snabbare än vinden, Youtube har alltså gjort de som vill ha bort dessa videos en tjänst som är lika mycket värdefull som en söndertrampad kackerlacka!

För de som inte redan har fattat det är min egen ståndpunkt solklar: Det som Youtube nu håller på med är totalt förkastligt ur demokratisynpunkt och dessutom diktaturfrämjande.
Men samtidigt är detta bara ytterligare ett bevis på att vi lever i en värld där vita människor utmålas som Djävulen själv och är roten till allt ont på hela jorden.
Slutligen ställer jag mig också följande fråga: Har Youtube någonsin hört talas om vad som kännetecknar ett mynt? Ett mynt har ju nämligen, vilket ju minst sagt tillhör allmänbildningen att veta (i alla fall om man har synen i behåll och inte är totalt blind), två sidor.
Det finns ju alltid två sidor av ett mynt, i alla fall enligt de allra flesta av oss.
För vem har någonsin hört talas om ett ensidigt mynt? Det existerar ju inte.

Länge leve Youtube!

Relaterat:

AltCensored.com

ADL bakom Youtubes nya censur

EU-valet 2019: Nationalismen segrade i årets EU-val och därmed också demokratin

Söndagen den 26:e maj i år, alltså i söndags, var det EU-val i de europeiska länder som ingår i EU, folk i vartenda EU-land i hela Europa utnyttjade sin demokratiska rättighet att rösta i det och allt var frid och frid.

Fast var det frid och fröjd? Nej, faktiskt inte. Visst, det brukar ju heta att EU står för demokrati, men detta märktes knappast denna gång. 

Istället hetsade många från det politiskt korrekta etablissemanget hatiskt och människofientligt emot vad man kallade för "högerextrema", EU-hatare, och annat liknande. 

En del av PK-etablissemangets företrädare gick även så långt att de kallade människor som bryr sig om sina länder för dumma i huvudet, ta bara Jean-Claude Juncker t ex.

Även hemma i Sverige propagerades det flitigt emot människor som hade fräckheten att rösta på vilket parti de ville.

Ta t ex diktatorn Stefan Löfven , demokratihataren Annie Lööf, och deras gelikars evinnerliga tjat om att "vi ska stoppa högerextremismen". För det var likadant här, man ville hindra människor från att rösta på vad de ville.

Kanske var det därför som Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti i detta EU-val (SD är visserligen inget nationalistiskt parti längre, men ändå), och om Socialdemokraterna, Centerpartiet, och vissa andra riksdagspartier inte hade lagt all energi på hatpropaganda och istället försökt föra fram sin egen politik så hade det kanske gått mycket bättre för dem. För trots att Socialdemokraterna knep förstaplatsen i smutskastning så hade de faktiskt lite konkurrens om den, även om vissa av de andra partierna inte ens kom i närheten av dem i det fallet.

De enda partier i Sveriges riksdag som inte körde med grova påhopp mot sina motståndare var faktiskt Sverigedemokraterna och Moderaterna.

De största framgångarna för Europas alla nationalister skedde dock på den europeiska kontinenten, och i de allra flesta av EU:s länder skördade nationalistiska och invandringskritiska partier stora framgångar. Några enkla exempel har vi i bl a Frankrike där Marine Le Pens parti krossade allt motstånd och blev landets största parti.

Även i Ungern, Italien, Polen, och en massa andra EU-länder gick nationalismen starkt framåt, inte minst i Ungern då där Viktor Orbans parti Fidesz fick hela 53 %. 

Och så har vi Lega Nord i Italien då med sina 33 % som därmed blev Italiens största parti.

Men även i andra EU-länder skördade nationalismen och invandringskritiken stora framgångar, t ex i Nederländerna och Finland.

Som en udda "joker" (eller hur man nu ska säga) så har vi Nigel Farages parti Brexitpartiet i Storbritannien som blev landets utan konkurrens allra största parti, och detta trots att landet för några år sedan röstade för ett utträde ur EU och senare i år till slut kommer att gå ur EU.

Men varför var/är detta EU-val så viktigt? Jo, därför att visa PK-etablissemanget med alla sina vidriga hantlangare att folkets vilja är viktig och att den ska respekteras.

Det som är det lustiga i sammanhanget är också vilka som verkligen är demokratiska när det gäller val av olika slag, det är ju väldigt lätt att tro att det är de "goda" krafterna som är det.

Fast det är det aldrig, istället är det alltid de "onda" krafterna som är demokratiska, alltså vi som är nationella av olika slag

Men är vi nationella onda människor? Är vi dåliga människor? 

Är vi farliga människor?

Nej, naturligtvis inte. Däremot är vi sanna demokrater, vi är ju för människors mänskliga rättighet att rösta på vilket eller vilka partier de vill.

Men det är inte de "goda" krafterna som representeras av olika sorters politiska korrekta som är samhällsomstörtare av olika slag som t ex "antirasister", feminister, och andra liknande typer.

Feminister och "antirasister" ja, de vet ju inte ens vad ordet demokrati betyder, detta trots att de ständigt tjatar om att värna om den.

Men när de upptäcker något som inte faller dem i smaken, ja, då ska demokratin bort.

Ta bara t ex "feministen" Soraya Post som så klart och tydligt sent i söndags kväll totalt förkastade demokratin. 

Min egen ståndpunkt då? Tja, själv tycker jag att den redan har kommit fram väldigt tydligt tidigare i detta blogginlägg, men till er som har lyckats missa det så får jag väl ta den en gång till då:

Jag är för att människor ska få rösta på vilket parti eller vilka partier de vill, jag tycker det är en mänsklig rättighet att man ska få göra det.

Men den rättigheten vill det politiskt korrekta etablissemanget med alla sina vidriga hantlangare ta ifrån oss. Därför var/är detta EU-val så viktigt.

Vart står ni själva i denna fråga förresten? Ska folk få rösta på vilket parti eller vilka partier de vill?

Är ni för eller emot? 

Om ni är emot: Varför? Om ni är för: Varför?

Lämna gärna ert svar i kommentarsfältet här nedanför.

Simma lugnt!

I år firar jag 16 år som bloggare - åren går men bloggandet består

År 2019, alltså i år, är ett speciellt år för mig. Sommaren 2003, alltså för 16 år sedan, startade jag nämligen min allra första blogg.
Jag firar alltså hela 16 år som bloggare, det hela gör heller inte saken sämre av att min blogg "Karpstryparn II" den 30:e april i år fyllde exakt 10 år. Jag har haft en hel del olika bloggar genom åren här och var på internet, t ex på vanliga communitys som t ex Lunarstorm och Helgon men också riktiga bloggsajter som t ex den nu mera nedlagda Metrobloggen.se och Blogg.se.
Nu för tiden har jag dock endast en blogg, nämligen denna, men jag har också en blogg på Wordpress.com som jag slutade vara aktiv på i maj förra året (en länk till den bloggen har ni här ). Den bloggen är dock inte nedlagd om nu någon tror det, däremot tröttnade jag på den. Förklaringen till varför jag tröttnade på den hittar ni i dess sista skrivna blogginlägg.

Varför började jag då blogga? Tja, det hela är väl inte konstigare än att jag alltid har gillat att läsa och skriva. T ex var jag från 1996 till år 2000 aktiv insändarskribent på en massa olika dags- och kvällstidningar.
Mina insändare handlade mest om negativa saker som hade med invandring att göra men också om ideologier som t ex kommunism, det var heller inte ovanligt att jag hamnade i explosiva debatter med meningsmotståndare.
Jag minns särskilt en debatt mellan mig och en extrem invandringsförespråkare som slutade med ett påhoppsfyllt insändarsvar från honom, varvid jag svarade tillbaka med samma mynt.
Mitt "mynt" blev dock aldrig publicerat, istället släppte tidningen ifråga inte in mitt insändarsvar.
Men skriva kunde jag ju och ordets gåva hade jag också, därför var det ganska naturligt att jag några år senare startade min första blogg.
Min första blogg ja, den var på det sedan länge nedlagda communityt Lunarstorm (nu kanske en del av er tror jag är i 30-40-årsåldern men i så fall har ni fel, jag fyller faktiskt 51 i år och är nationell sedan tidigt 90-tal).
Anledningen till att jag skapade ett konto där var att jag alltid har gillat att få kontakt med nya människor, unga som gamla. Visst, det var många unga på Lunarstorm, men förvånandevis nog också väldigt många som var i ungefär samma ålder som jag.
Jag var dock aldrig ute efter att påverka folk och är egentligen inte det idag heller, jag ger bara min syn och åsikt på saker som jag skriver om.
Men visst påverkar jag, t ex fick jag en gång en kvinna att byta politisk tillhörighet. När hon började läsa en blogg som jag då hade så var hon vänsterpartist, efter att följt den bloggen under en tid så blev hon sverigedemokrat. Hon och jag pratar fortfarande ibland med varandra, även om det var länge sedan vi pratades vid nu.
Så visst påverkar man oavsett hur man vrider och vänder på det, och detta oavsett om det gäller tal, skrift, eller andra handlingar.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Även om man inte är ute efter att påverka så påverkar man ändå.

Nåväl, i början var mina blogginlägg ganska korta, ungefär att jämföra med tweets, och handlade om ganska alldagliga ämnen som t ex vad jag åt till middag, om jag varit ute och gått osv.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Blogginläggen var ganska meningslösa helt enkelt och hade få läsare.
Men så småningom började jag blogga om saker och ting som hade med politik att göra, och då ökade också läsarskaran. Naturligtvis kom påhoppen också, men de som skrev sådant fick alltid svar på tal ifrån mig.
Så här såg jag förresten ut på den tiden:

 Jag var också ofta inblandad i politiska debatter på andra communitys också, vilket ofta resulterade i att jag blev avstängd. Under ett antal år längre fram var jag också medlem på den nationella forumssidan Nordisk.nu, jag minns särskilt ett tillfälle när jag försvarade en person som var inblandad i ett på den tiden väldigt uppmärksammat mord. Mordet var det mest kända eller ett av de mest kända i modern tid i Sverige, och jag fick mycket skit för mitt försvarande.
Men jag visste saker som de jag diskuterade med inte visste och jag stod på mig. Detta var för övrigt år 2008.

2008 ja, året därinnan i slutet av sommaren 2007 startade jag min första blogg på en riktig bloggsajt, närmare bestämt på Metrobloggen.se. Men det dröjde bara 5 månader innan jag blev avstängd där och nästan anmäld för hets mot folkgrupp för att jag hade skrivit vad jag tyckte om att Turkiet i början av 1900-talet hade bedrivit folkmord (eller folkmordsförsök om man så vill, eftersom folkmordet aldrig fullbordades) på assyrier och armenier.
Avstängningen var bara fjantig och Metrobloggens support kopplade in sina jurister för att utreda om det jag hade skrivit var hets mot folkgrupp. Jag frågade honom då om han inte kände till Auschwitz heller, han sade nämligen innan att han aldrig hade hört talas om folkmordet i Turkiet.
I klartext sade jag följande till honom (citat): "Detta folkmord är allmänt känt, det tillhör allmänbildningen att känna till det. Men då har du väl aldrig hört talas om Auschwitz heller då?
Har man inte hört talas om det ena så har man väl inte hört talas om det andra? Eller?".
Då kom han av sig.
Nåväl, efter en vecka fick jag bloggen tillbaka, men alla blogginläggen var borttagna och de påstod att de höll koll på mig. Minsta lilla skitsak, och jag skulle bli avstängd.
Men folkmord är väl ingen skitsak? Eller? Och nej, jag blev inte anmäld för hets mot folkgrupp, det fanns ju ingenting att anmäla. Annat hade det däremot varit idag, idag döms ju folk för hets mot folkgrupp trots att aldrig någon hets sker, i alla fall inte i Sverige. Och hat sker ju inte det heller, åsikter är inte hat.

Men nu är vi inne på en lite intressant sak, nämligen hat, i i det här fallet näthat.
Har jag, som har bloggat politiskt i så många år, någon gång blivit utsatt för näthat?
Svar ja, det har jag blivit.
Men att kalla det för näthat är lite felaktigt, istället har jag fått 5 tydliga mordhot och 2 hot om grov misshandel på grund av mitt bloggande. Jag har nämligen lite svårt att tro att det inte är frågan om mordhot när man får en kommentar i vilken det står t ex så här:
"Jag ska skära halsen av dig, din jävel, jag vet hur du ser ut".
Får jag kommentarer där frasen "jag vet hur du ser ut" eller "nu vet jag hur du ser ut också" ingår så brukar jag svara "Vilket sammanträffande, det vet jag också". Då brukar det bli tyst.
Men sådant kör jag även med irl, det är alltid kul att se reaktionen.
För jag vet ju faktiskt hur jag ser ut (ha ha ha).

Jag har, som jag skrev i början av detta blogginlägg, haft bloggar på lite olika ställen genom åren, bl a på en bloggsajt som heter Blogg.se. Om ni som läser detta funderar på att starta en blogg där så kan jag bara lugnt säga att jag avråder ifrån att starta en blogg där, Blogg.se är inte en demokratisk bloggsajt.
För det kan den inte vara, jag har två enkla exempel på det:
En gång skrev jag ett blogginlägg där som handlade om aids- och HIV-problemen i Sydafrika, en dag efter att jag hade publicerat det fick jag en abusevarning för det. En administratör för Blogg.se menade att det inte var sant att Sydafrika hade problem med dessa båda välkända sjukdomar.
Det här är ungefär som att inte känna till Turkiets folkmord på assyrier och armenier i början på 1900-talet, Sydafrika har ju förresten fortfarande problem med aids och HIV.
Jag hade en lång diskussion med denne administratör, men det var som att prata med en vägg. Skillnaden var bara att från en vägg får man inga korkade svar.
Samma administratör tog också bort ett annat blogginlägg som jag senare skrev, jag fick en varning för det också och då handlade det om Mona Sahlin. Jag skrev inget elakt eller lögnaktigt om henne, men fick ändå en varning.
Då var måttet rågat från min sida! Jag skrev ett långt mail till den administratören i vilket jag skrev vad jag tyckte om Blogg.se och sidans administratörer, bl a kallade jag sidan för en antidemokratisk bloggsajt som var emot demokrati och dess administratörer för att köra med diktaturfasoner.
Jag skrev även att jag kommer att avsluta min blogg där och radera mitt konto där, men att jag ville att dess administratörer skulle få veta vad jag tyckte. Den som jag skrev detta till skrev att "Ja, det står dig naturligtvis fritt att avsluta din blogg och ditt konto hos oss. Tack för att du valde Blogg.se och hoppas du kommer tillbaka".
Jag bad då personen ifråga att dra käpprätt åt helvete, att köra upp sin ord där solen inte skiner, samt att gå en kurs i demokrati. Därefter avslutade jag bloggen.

Har jag då någon gång bloggat om någonting annat än politik? Ja, faktiskt har jag gjort det.
Förutom politik har jag även ett stort djur- och naturintresse, och jag kan väldigt mycket om sådant. Jag hade en djurblogg en gång på Metrobloggen.se på vilken jag skrev om olika Youtubeklipp med djur i (t ex lammgamar) som jag lade upp. Men den blev inte så långvarig, jag lade ner den efter 1 år ungefär, tyckte det räckte med bara politik.
Kompisar till mig brukar förresten kalla mig för ett vandrande lexikon när det gäller djur och natur, men det tycker jag är att ta i. Men visst, jag kan mycket om sådant, när jag gick i mellanstadiet så gick det ett rykte på den skolan som sade att det jag inte vet om fåglar är inte värt att veta.
Djur- och naturintresset kommer att följa mig i graven, och om det finns ett liv efter döden så kommer jag säkert att vakna upp ur min kista, studera de småkryp som har lyckats ta sig in i den, för att därefter bryta mig loss ur den, och då helt plötsligt tycka att det var tråkigt att en del småkryp dog under utbrytningen.
Men men, den som lever får se.

Nu börjar detta blogginlägg lida mot sitt slut, men innan jag avslutar det så ska jag bara ta upp hur jag tycker att den svenska bloggosfären har utvecklats sedan jag startade min första blogg sommaren 2003.
För det har verkligen hänt mycket sedan dess. När jag började blogga så fanns det knappt några bloggsajter, ville man blogga så fick man använda sig av communitys där en blogg ingick i ens konto. Visst, det fanns en bloggsajt när jag började, men jag fattade inget av den och jag kunde inte så mycket om sådant då. Det jag ville var ju att skriva, och då spelade funktionerna inte så stor roll.
Ärligt talat tycker jag fortfarande inte att de gör det, även om jag genom åren har lärt mig mycket mer om saker och ting som har med bloggande att göra.
Men visst är det viktigt att kunna olika funktioner på bloggar idag, och också att veta om olika typer av bloggar. T ex finns det bildbloggar, vilka jag själv gillar även om jag inte håller på med sådant.
På tal om bloggar förresten så minns jag mycket väl den blogg som är den allra första föregångaren till den invandringskritiska nyhetssidan Samhällsnytt .
Dess första föregångare hette nämligen Politiskt Inkorrekt och fanns från början på Wordpress.com. Jag var en av dem som följde bloggen från dess start, jag fick kännedom om den redan bara någon vecka efter att den startade. Men så småningom blev den avstängd där, och som ett resultat av det så blev Politiskt Inkorrekt en helt egen nyhetssajt med egen domän och egen server.
Den person som drev PI då (som dess förkortning är) hette Gustav (jag minns inte vad han hette i efternamn), men om jag minns rätt så dog han några år efteråt och sidan togs över av en annan person.
Längre fram efter det så lades Politiskt Inkorrekt ner av de som hade tagit över PI, och startades bara några timmar efter nedläggningen upp som Avpixlat. Och sedan slutet av augusti 2017 heter sidan Samhällsnytt.
Så nog har det hänt saker inom den svenska bloggosfären genom åren alltid. Men detta är dock bara ett exempel, det finns fler.

Men nu är detta blogginlägg slut, visst ja, jag höll på att glömma en bild på mig som visar hur jag ser ut idag.
Så här kommer den (jag tycker att jag ser lite bättre ut i black and white, haha):

Blogg blogg på er!

In memorian: Svante Grundberg

I söndags dog den populäre radio- och TV-profilen Svante Grundberg :

I och med hans död miste Sverige en av sina mest folkkära personer. Alla minns vi väl honom som den otursförföljde kanotisten i den första Göta Kanal-filmen, eller som en av de två programledarna i det populära TV-programmet Nattsudd som sändes i SVT på fredagskvällar från mitten på 80-talet till början på 90-talet.
Men han gjorde annat också, t ex körde han och Björn Wallde (som även var programledare för Nattsudd tillsammans med Svante Grundberg) ett radioprogram från början på 90-talet fram tills mitten på det ungefär på söndagskvällar som hette G & W. I det spelades det ganska blandad musik, mest gitarrbaserad sådan, och man hade också med gäster som t ex Lasse "Kurt Olsson" Brandeby, Johannes Brost, och Nisse Hellberg från det gamla skånska rockbandet Wilmer X.
När det gäller G & W så har jag en massa kassettband med det programmet som jag spelade in när det gick, mest en massa prat med Svante Grundberg och Björn Wallde men också med deras gäster och lite musik från det också.

Men just Nattsudd var en klar favorit, och det kommer det alltid att vara. Ja, nog var vi många som gillade Nattsudd, och programmet är still going strong (t ex finns det mängder med avsnitt av det på Youtube):

Men tyvärr har allting ett slut, och Svante Grundberg är saknad av många (inte minst Björn Wallde då som kände honom så länge).
Så tack för den tid du fanns, Svante, och tack för alla goda skratt som du gav så många.

Relaterat:

Nattsudd (1985)

The Non-History of Rock-n Roll - Rockens icke-historia (1990)

Nattsudd (1987)

Nattsudd - Veta Hut