In memorian: Siewert Öholm

I morse dog den välkände och omtyckte TV-profilen Siewert Öholm , detta efter att en tid ha varit sjuk i levercancer. Vi är nog många som tycker att cancer är en hemsk sjukdom, har väl ens cancerceller börjat växa och därmed utvecklas så är det kört för då kommer man att dö.
Därför kan man ju undra varför alla människor helt naturligt har cancerceller i kroppen från den dag man föds, det måste ju finnas en anledning till det.
Vilken funktion har cancerceller i våra kroppar innan de börjar utvecklas? Det måste ju finnas någon, för annars hade de ju aldrig funnits. Men en sak är säker: Den funktionen, vilken den nu är, kan ju inte vara dödlig.
Men oavsett vilken den nu än är så är detta inget hyllningsinlägg till cancer, utan till Siewert Öholm.
Här är en av många bilder på honom, denna gång från Allas.se:

Ja, han var en stor man på många sätt, det är inte konstigt att han var så populär. T ex var han sig själv på många sätt även om han också då och då gjorde bort sig minst sagt, ett exempel på det sistnämnda har vi i ett avsnitt av debattprogrammet Svar Direkt vilket ni hittar här . Hur han gjorde bort sig där ska jag väl inte gå in på allt för mycket (det kan ju faktiskt finnas en del av er som vill se det), men kan väl i alla fall säga att han uttalade hårdrocksbandets W.A.S.P:s namn rätt fel.
På tal om det avsnittet förresten så pratades Anders Tengner och Siewert Öholm vid i Gomrron Sverige den 18:e mars 2015 om just det 30 år efter att avsnittet sändes, vilket ni hittar här .

Anders Tengner är, liksom många andra, självklart ledsen över att Öholm är död.

Ja, Siewert Öholm var både känd, uppskattad och även produktiv. Angående det sistnämnda så var han programledare för många program, inte bara för Svar Direkt utan också t ex Kvällsöppet och Nattcafe'.
Förlusten av honom är alltså stor, naturligtvis mest för hans familj, släkt och vänner.

Som avslutning på detta blogginlägg kan jag också nämna att jag själv har erfarenhet av cancer, t ex dog min gudfar av cancer i bukspottkörteln och när jag var liten jobbade min mamma på sjukhus där hon skötte om bl a cancersjuka patienter.
En gång skötte hon om en kvinna vars ansikte på grund av cancer hade frätts sönder, ansiktet var bara ett enda stort hål. När man tog av hennes bandage så fanns där nämligen ingenting, utan bara ett stort hål.
Efter att min mamma berättade detta drömde jag mardrömmar om det flera gånger även om jag var lite äldre när hon berättade det, det händer att jag fortfarande tänker på det ibland.

Och till sist: Vila i frid, Siewert Öholm.