För den 28:e december i år (alltså bara för några få dagar sedan) gick en av vår tids största rocklegender ur tiden, nämligen hårdrocksbandet Motörheads legendariske och karismatiske sångare och frontman Lemmy Kilmister .
I och med hans död läggs också Motörhead ner för gott, med tanke på vad Lemmy var för Motörhead så är det omöjligt att driva bandet vidare.
En av de som tar Lemmys död hårdast är bandets trummis och vän till Lemmy, nämligen Mikkey Dee. Så här säger han om Lemmys död:
-Nu är Motörhead över, så klart. Lemmy var ju Motörhead. Vi åker inte ut på några fler turne'er eller någonting. Och det blir inga fler skivor.
Och visst har han rätt, Lemmy var ju Motörhead. Men han är också starkt kritisk till läkarna, de borde ha upptäckt cancern i tid.
Och jag håller med, det går inte ihop att den extremt aggressiva form av cancer som blommade upp så snabbt tog Lemmys liv bara två dagar efter att han fick sjukdomsbeskedet. Han gick nämligen på mängder och därmed också otaliga läkarkontroller, alltså borde cancern ha upptäckts mycket mycket tidigare.
För hur aggressiv cancer än är så tar det inte bara två dagar från det att man får beskedet tills man dör, inte ens när det gäller den mest aggressiva cancersort går förloppet så snabbt.
Någonting stämmer alltså inte. läkarna måste ha gjort en rejäl miss.
Eller som Dee säger :
-De måste totalt ha missat det här. Det måste ha blommat upp och sagt pang, på bara några månader.
Visst, att Lemmy levde ett hårt liv är ju känt, detta i form av både droger och alkohol. Likväl var han alltid fit for fight, detta märktes ju bland annat under bandets spelningar. Han gav allt helt enkelt, och var på många sätt en bra och stark människa som alltid stod för vad han tyckte och tänkte, och som aldrig gav upp.
Han var helt enkelt en förebild för många.
Det är en stor sorg för hårdrocksvärlden att han är död, men Motörhead kommer för alltid att bli ihågkommet som ett av de absolut största rock- och hårdrocksbanden genom tiderna.
Och detta är och var till stor del Lemmys förtjänst.
Jag minns när jag hörde Motörhead första gången, det var 1984 då jag gick i gymnasiet.
På den tiden var jag hårdrockare och gick omkring i jeansjacka med hårdrockstygmärken på i form av bl a Judas Priest, AC DC och Motörhead (Ett stort tygmärke med Motörheadskallen på med texten "Motörhead" högst upp med texten "Iron Fist" under den hade jag på jeansjackans rygg).
Det var en härlig tid när man var hårdrockare, man hade mängder med olika sorters nitarmband, nitbälten av olika slag, långt hår, någon tröja med något hårdrocksband man gillade, slitna jeans med gymnastikskor till.
Och hårdrocken bara flödade.
Men tiderna förändras, idag finns det knappt några riktiga hårdrocksband kvar längre utan mest en massa wannabekopior där många av dem kör sitt eget race utan att fatta vad det hela handlar om.
En del försöker bara utmärka sig så mycket möjligt, vissa tror att man mest ska se häftig ut utan att kunna spela så värst bra.
Men de som har den inställningen har inte fattat vad hårdrock handlar om, och det kommer de heller aldrig att göra även om de så lever tills de blir 1000 år.
Detsamma gäller de flesta av deras fans.
Vilken är då min favoritlåt med Motörhead? Tja, till att börja med har jag inte bara en favoritlåt med dem, utan två.
Den ena är "Killed by death", den andra är "Please don't touch" (den sistnämnda kör Motörhead ihop med Girlschool).
Det är tragiskt att Lemmy inte fick uppleva det nya året, alltså år 2016 som tar sin början om c:a 23 timmar.
Men jag är ändå säker på att han uppifrån sin tron som en av hårdrockens absoluta giganter tittar ner på oss härnere på jorden, med en cigarrett stadigt förankrad i sin ena mungipa, samtidigt som han om då lite mindre än ett dygn skålar in det nya året tillsammans med alla oss andra.
Skål för dig, Lemmy, du var bäst!
Och Gott Nytt År på er!
Lemmy var en av rockens största ikoner - förebådade såväl punk som trash och speed ,
Girlschool & Motörhead - Please don't touch ,
Motörhead - Killed by death .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar