Jaha, så var det då återigen dags för en varghatarartikel, denna gång i NWT:s (Nya Wermlandstidningen) debattsida.
I större delen av debattartikeln visar de båda insändarskribenterna Monica Didriksson (som är vice ordförande för LRF Västra Götaland) och Britt-Marie Nordqvist (som är styrelseledamot för LRF Värmland) att de inte riktigt vet vad de pratar om, ta t ex det här med att "Med en ökad vargstam föreligger en ökad risk för angrepp".
Angrepp på vaddå? På får och andra betesdjur? På älgar och annat vilt?
Eller menar Monica Didriksson och Britt-Marie Nordqvist att vargar börjar frångå sin rovdiet, och äter bark istället?
Vad det är för sorts angrepp som det handlar om verkar inte de båda insändarskribenterna kunna svara på, detta i alla fall enligt debattartikeln.
Som sagt, större delen av insändaren visar prov på okunnande, fördomsfullhet och inskränkthet varvat med rena lögner. Men på en punkt har de rätt, nämligen om följande:
"Debatten om hur många vargar Sverige skall ha och var de skall finnas förs allt för ofta över huvudet på dem som berörs."
Detta håller jag helt och hållet med om, självklart ska de styrande politikerna lyssna på de människor som bor på lansbygden oavsett om de har djur eller inte.
Men det får inte bli så att man enbart lyssnar på dem, lika lite ska man lyssna enbart på de som förespråkar varg.
För det finns extremister på både vargförespråkarsidan och vargmotståndarsidan, de på vargmotståndarsidan vill utrota allt vad varg heter medan desamma på vargförespråkarsidan vill att vargen ska framåt på alla håll och kanter.
Jag själv har varit vargförespråkarextremist, i min agenda ingick dock inte mordhot och annat liknande mot jägare.
Men jag ändrade inriktning så småningom, jag började tänka.
Idag försöker jag se "problemet" från båda synvinklarna.
Jag skriver ordet "problemet" inom citattecken på grund av det är inte är något problem, vargen gör bara vad den alltid har gjort, nämligen jagar.
Dessutom går det inte att klandra ett djur för att ta lätttillgänglig föda.
Vad skulle man själv välja om man vore varg? Ett friskt och starkt rådjur som springer runt här och var utan begränsning och därmed har alla chanser att undkomma, eller ett får eller annan liknande kreatur som knallar runt i en inhägnad och inte kan ta sig längre än den räcker?
Ja, svaret på dessa båda frågor är ju givet, i alla fall om man tänker logiskt.
Sedan har vi det eviga tjatet om att inga försök att stoppa varg räcker, utom gevärskulor.
Vilket jävla bullshit, säger jag, okunnigt bullshit dessutom!
Till de som anser detta: Det finns en gräns för hur högt en varg kan hoppa, testa att sätta upp stängsel som är högre än vargens "höjdhoppsgräns" och ni har löst problemet.
Och till de jägare som klagar över att vargen förstör jakten för att den tar deras bytesdjur: Jaha, så vargen ska bli vegan då eller? Har ni jägare hört talas om evolution? Den åstadkommer inte saker på en 5-minuters kafferast, om jag säger så.
Däremot är ni genomkorkade om ni tror att det inte finns en risk att släppa er jakthund om ni jagar där det finns varg, de jägare som kan tänka logiskt är medvetna om denna risk.
Så hur många av er jägare kan tänka logiskt? Det är min fråga till er det.
Dessutom behövs det mer friskare vargar i Sverige från t ex Ryssland och Rumänien, detta för att inte den svenska vargstammen ska drabbas av inavel, något som i viss mån redan sker.
Märkligt förresten att sådana länder inte har några vargproblem, med tanke på hur stora vargstammar de har.
Har människor som bor där lärt sig att det finns riktiga problem att ta tag i, istället för att vara inskränkta och trångsynta tro?
Läs hela debattartikeln på http://www.nwt.se/asikter/debatt/article1355611.ece?service=refresh .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar