onsdag 24 april 2013

Den djuriska invandringen

Av någon konstig anledning så finns det PK-iter och andra osakliga idioter som enbart ser fördelar med invandring (i alla fall icke-vit eller icke-västerländsk sådan), samt har en absurd inställning i att aldrig se nackdelar med den.
Vad är det för fördelar med t ex våldtäkter och andra grova brott? Ja, säg det den som kan.
Vad som är lika märkligt är att man aldrig tänker på att det finns andra sorters invandring, t ex djurisk sådan.
Men likväl är inte den bra den heller.
Globaliseringen är ju sedan länge en realitet i naturen, varje dag tar sig djur och växter från och till olika länder, bl a i fraktfartygs ballasttankar och i turisters bagage.
Främmande arter erövrar nya kontinenter och oceaner, och skakar om olika sorters ekosystem.
Detta är ett biologiskt expreminent som oftast är förödande med världen som laboratorium.
Ett land som är ett av de bästa exemplen på detta är Australien, detta är en av orsakerna till att landets tullsystem är så hårt.
Att föra in främmande djur- och växtarter där är det hårda fängelsestraff på vilket inte är så konstigt, Australiens inhemska djurfauna är unik men håller på att förstöras.
Några exempel på förstörande djurarter där är dromedaren, karpen och agapaddan.
Den förstnämnda arten har haft en dramatisk effekt på den naturliga växtligheten på flera håll i Australien och därmed på det lokala djurlivet, den andra arten är mycket anpassningsbar och har därmed trängt undan och utrotat många av landets inhemska fiskarter.
Och den tredje djurarten, alltså agapaddan, har sedan 1935 (då den infördes till Australien som insektsbekämpare) inriktat sin aptit på i stort sett alla andra djur som kan få plats i dess gap.
Dessutom är agapaddor hoppande "gifttunnor" bärandes på 14 olika sorters gifter, inga djur i Australien står emot detta utan dör av paddornas gift efter att ha ätit dem.
Detta är några av orsakerna till att agapaddan idag är Australiens skadedjur nummer ett.

Men det finns fler världsdelar än Australien som har problem med främmande arter som förstör ekosystemen.
Ett annat exempel är mungon som för 300-400 år sedan infördes till Västindien för att bekämpa råttor från att äta upp sockerrören på sockerrörsplantagen där.
Mungons naturliga hemvist är Afrika och Asien.
I början var den biologiska bekämpningen lyckad, mungorna gjorde processen kort med råttorna.
Men en del av råttstammen klarade sig genom att bygga sina bon i träden, mungon kan inte klättra i träd och började då jaga andra djur som inte gjorde någon skada, många arter utrotades på grund av den.
Dessutom kom mungon på besök till västindiernas hönsgårdar också, och sedan dess är det mungon själv som är ett skadedjur.
Nåja, nu finns det dock biologisk bekämpning som har fungerat och fungerar väl, ett exempel på det är när c:a 20 bönsyrsor släpps ut på fält stora som fotbollsplaner i kampen mot gräshoppor som äter upp grödan där.
Bönsyrsors huvudföda är gräshoppor.
Ett annat exempel på lyckad sådan är att bekämpa bladlöss med nyckelpigor, vuxna nyckelpigors huvudföda är nämligen bladlöss.
Men förutsättningen för att sådan bekämpning ska fungera är att bekäpningsdjuren kommer från samma land eller kontinent som problemdjuren finns på, i annat fall går det inte.

Ja, det här var lite om vad som krävs för biologisk bekämpning.
Här följer några exempel på djur och växter som har förstört sedan de hamnade där de nu är:

Vandringsmusslan kom i ballastvatten till Nordamerikas stora sjöar omkring 1985 och har spridit sig med 30-50 mil om året.
Den blockerar vattenintag till fabriker och kraftverk och kostar årligen fem miljarder dollar för rensning av rör och vattenanläggningar.

Vattenhyacinten är en plåga trots sina vackra lila blommor en plåga, som fördubblar sig på tolv dagar och har spridit sig till 50 länder. Störst skada har den gjort i Victoriasjön i Östafrika.
Den hindrar sjöfarten och stänger ute solljuset så att sjöns ekosystem förändras radikalt.

Algen Caulerpa taxifolia släpptes 1984 ut i Medelhavet, sannolikt från Monacos Akvarium. Dess spridning har ökat med 50 % om året.
Algen täcker i dag 16 500 hektar havsbotten längs 490 500 kust och dök år 2000 upp utanför SAn Diego i Kalifornien.

Nilaborren sattes 1954 ut i Victoriasjön för att skapa ett nytt fiske, efter att sjöns naturliga fiskebestånd hade fiskats ut.
Fisken, som väger upp till 200 kilo, har under de gångna 56 åren konkurrerat ut och utrotat mer än 200 fiskarter, som bara fanns i Victoriasjön.

Kammaneten kom 1982 med ballastvatten från Atlanten till Svarta havet och Azovska sjön. Här förökade den sig explosivt och åt enorma mängder av smådjur, fiskägg och fisklarver. På några år hade fiskbestånden och fisket i stora delar av vattnen kollapsat.

Insekten Lövskogsnunnan lever naturligt i det mesta av Europa och stora delar av Asien.
Den infördes in till Amerika för att producera billigt silke, men slapp lös och är nu ett skadedjur i hela nordöstra USA, där den med sin stora aptit fullständigt kan avlöva ett träd.

Gråsparven är den fågelart som har lyckats kolonisera alla landytor på jorden där det finns människor, sånär som på Grönland och Sydpolen.
Den är hårdför och anpassningsbar, i Nordamerika har den trängt undan och nästan utrotat många av kontinentens inhemska fågelarter som t ex blåsångaren.

Staren infördes från Europa till bl a USA, Nya Zeeland, Australien och södra Afrika av nybyggare med hemlängtan.
Tusentals flockar orsakar skador på grödor för flera hundra miljoner dollar i sina nya hemtrakter och konkurrerar med lokala fåglar.

Inte heller i Sverige är vi förskonade från djurisk invandring.
Ta minken t ex som importerades till Sverige i början på 1930-talet för pälsavel.
Den började så småningom att bryta sig ut ur burarna, bl a med hjälp av djurrättsaktivister, och är sedan ett stort antal årtionden tillbaka en plåga för småvilt på grund av att den inte har några naturliga fiender.
Sedan har vi jaktfasanen också, som infördes till Sverige för att landets jägare ville ha ett fint jaktvillebråd.
På grund av att denna fågelart infördes var en annan fågelart nära att bli utrotad.
Vilken fågelart var det då? Jo, duvhöken.
För duvhöken blev nämligen jaktfasanen en eftertraktad och näringrik måltid.

Men visst finns det invandrade djurarter i Sverige där inplanteringen har varit lyckad också.
Ett exempel på en sådan art är gösen, som är en östeuropeisk fiskart och som genom lyckade utplanteringar utan att konkurrera skadligt med andra fiskarter är spridd i stora delar av landet.

Men till de verklighetsfrånvända och verklighetsförnekande människor, t ex PK-iter, som anser att invandring alltid är bra:
Tänk om, tänk rätt!

Källor:
Illustrerad vetenskap
Mark Trails stora djurbok
Naturens under
Gädda, abborre och gös

Inga kommentarer: