Patetiska förnekanden av invandringens enorma nackdelar

Jaha, så har vi nu åter igen fått ännu ett bevis i raden av mängder på hur bra det är med invandring och mångkultur, alltså det mångkulturella samhället. Detta helt enligt det politiskt korrekta etablissemanget sätt att se på saken.

Vad som är bra med mängder med olika sorters våldsdåd, t ex knivhuggningar, har dock åtminstone jag och många andra med mig svårt att se.

Jag tänker nu på t ex ett bröllop där bruden precis hann säga ja till sin nyblivne man innan hennes pappa drog kniv och därefter brutalt högg ner sin son.

Läs mer om det hela på bl a

http://www.metro.se/skane/knivhogg-son-pa-dotterns-brollop/EVHkhE!jvVHa1Jq67y4c/ ,

http://vgnt.se/pappa-knivhogg-son-pa-brollop/  ,

http://www.skanskan.se/article/20110718/ESLOV/707189966/-/folk-var-chockade

och 

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2501354/sonen-fortfarande-allvarligt-skadad-efter-brollopsattacken .

Trots att det bevisligen är en icke-vit och icke-västerländsk invandrare som har begått detta mordförsök, t ex bevisar ju namnet vilken etnicitet gärningsmannen har (och ja, gärningsmannens namn finns med på en av länkarna), så väljer PK-media att pixla bilden.

Intressant är att denna pixling, precis som annan sådan som PK-media gör så fort gärningsmannen har en etnicitet som inte passar PK-medias mörka syften, är väldigt dålig.

Men att den sortens media alltid försöker mörka och förneka sånt här är inget nytt.

Se bara, eller rättare sagt lyssna, på t ex Hasse Aro i TV3-programmet Efterlyst: http://www.youtube.com/watch?v=Pa652Vk4EG8&feature=related .

Mer patetisk och verklighetsförnekande idiot än Hasse Aro går det knappast att bli, han är helt klart i samma klass som Täppas Fogelberg, Mona Sahlin, Alexandra "Plaskalidou" Pascalidou och Expos alla "bluffjournalister".

För att inte tala om vårt allas fega och ynkliga kräk stadsminister Fredrik Reinfeldt.

Dödens sjö

Nu är dags för någonting makabert.

Det ska handla om ett mord som skedde en kall novemberkväll 1963 i närheten av staden Mansfield i England.

Artikeln är hämtad ifrån en tidning som heter Krim Extra och som enligt uppgift fanns ifrån 2004 till 2006, den ersattes sedan av tidningen Misstänkt.

Detta är första delen i en serie bestående av 9 delar.
Varje inlägg är varsin del och jag har valt att lägga upp det så för att det inte ska bli en jobbig läsning för er som vill läsa serien.

Nu startar första delen i serien om dödens sjö.

Rubriken till artikeln lyder följande:

Mördaren dolde sitt offer djupt i dödens sjö

Nu börjar berättelsen.

Sjön gör ett dystert, nästan skrämmande intryck där den sträcker sig som en fjord djupt in i berget Kinder Scout. Kusligheten är oförklarig, för det är dödens sjö.
För många år sedan vattenfylldes den fridfulla dalen för att skapa en reservoar. Invånarna i byn Ashopton evakuerades - men de döda på kyrkogården stannade kvar.

De finns där fortfarande. 60 meter under den kalla, svarta vattenytan vilar de under söndervittrade gravstenar och ruttnande träkors.

När vinterstormarna sveper över berget och rör upp sjöns yta kan man ibland höra vemodiga klämtningar. Det är vattnets strömmar som sätter den dränkta kyrkans klocka i rörelse.
Då gör folk korstecknet, för de tror att klangen förebådar död, att de döda har rest sig upp och vandrar omkring på bygatorna i vattendjupet.

Den melankoliska klockringningen hördes över sjön en kall novemberkväll 1963 - en kväll då en ung flicka skulle dö....

Katleen Heathcote, en söt brunett, hade varit tillsammans med sin pojkvän i den närbelägna lilla staden Mansfield.
Efter en sista godnattkyss begav hon sig hemåt. Regnet vräkte ner och det blåste hårt så Kathleen beslöt att ta genvägen tvärs över soptippen.

Hon slog raskt upp paraplyet och travade raskt iväg i det piskande regnet. Nu hade hon bara några minuters promenad hem.
Sedan skulle hon slå sig ner framför brasan och prata med sin mor om sitt förestående bröllop.

Men Kathleen nådde aldrig hemmet....

(Slut på del 1, fortsättning följer i nästa inlägg)